söndag 29 december 2013

Maktpolitiskt pussel ska läggas i Bryssel under 2014

Under 2014 kommer det att ske stora institutionella förändringar inom EU, dels i form av att nya personer ska utses till flera av maktorganen och maktposter, del kommer flera konstitutionella förändringar av institutionernas sammansättning och maktfördelning enligt Lissabonfördraget (EU:s grundlag) att träda i kraft.
Mellan den 22 och 25 maj sker val till EU-parlamentet i unionens 28 medlemsländer. Det nya EU-parlamentet kommer att bestå av 751 ledamöter(750 plus ordföranden/talmannen) som i princip fördelas mellan medlemsländerna efter befolkningsstorlek. Tyskland får 96 ledamöter och de minsta medlemsländerna, Malta och Luxemburg, får 6 ledamöter. EU-parlamentet, som har sitt säte i Strasbourg men mest håller till i Bryssel, är medlagstiftare tillsammans med EU:s ministerråd (regeringarna) i de flesta frågor som beslutas av EU. (Ett stort undantag är EU:s ”gemensamma” utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.)
Från den 1 november ändras maktfördelningen inom ministerrådet. När rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet (vilket sker i de flesta frågor) ska den definieras som minst 55 procent av rådsmedlemmarna och dessa ska omfatta minst 65 procent av befolkningen i EU. I praktiken betyder detta att de större medlemsländerna, framför allt Tyskland, får mer makt på de mindre medlemsstaternas bekostnad. Systemet med dubbla majoriteter innebär att Sveriges inflytande reduceras till en niondel av Tysklands i ministerrådet, jämfört med en tredjedel i dag.
Till hösten ska EU:s stats- och regeringschefer (Europeiska rådet), tillsammans med det nyvalda EU-parlamentet, tillsätta en ny ordförande för EU-kommissionen efter José Manuel Barroso, som i sin tur ska handplocka en ny EU-kommission tillsammans med stats- och regeringscheferna, som i klump ska godkännas av EU-parlamentet. Mandattiden är fem år.
I dag finns det en kommissionär per medlemsland, dvs. 28 stycken. Enligt Lissabonfördraget ska kommissionen från och med 1 november 2014 begränsas till två tredjedelar av antalet medlemsländer, dvs. arton och en halv ledamot. Men när Irlands tvingades folkrösta en andra gång om Lissabonfördraget, lovade EU:s dåvarande högsta politiska ledning, Europeiska rådet, att det även i fortsättningen ska finnas en kommissionär från varje medlemsland (även om de är förbjudna att företräda sina hemländer). I Lissabonfördraget finns det en brasklapp om att Europeiska rådet ”med enhällighet” kan besluta att ändra antalet kommissionärer.
Dessutom ska EU:s stats- och regeringschefer utse en ny permanent ordförande för Europeiska rådet (EU-president) efter Herman van Rompuy, och en ny ”hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik” efter Cathrine Ashton, som både är ordförande i utrikesministerrådet och vice ordförande i EU-kommissionen. Posten är ett embryo till en EU-utrikesminister, med ett självständigt utrikesdepartement i Bryssel (”en europeisk avdelning för yttre åtgärder”).
Räkna med mycket utspel och mygel kring det maktpolitiska pussel som ska läggas i Bryssel under tiden fram till hösten 2014.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar