fredag 14 februari 2014

Har Lavaldomen varit till fördel för fackföreningsrörelsen?

Jag har hållit på med EU-frågan i drygt 25 år och trodde att jag fått uppleva det mesta när del gäller EU-entusiasternas eländiga propaganda. Men när jag läste det senaste numret av tidskriften Entreprenören, som ges ut av Svenskt Näringsliv. Jag blev häpen. På debattsidan skriver LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, TCO:s Eva Nordmark, SACO:s Göran Arrius tillsammans med Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att ”ur ett svenskt perspektiv har EU varit till en fördel”. Detta mantra upprepas två gånger utan ett enda konkret exempel. Vidare påstår de i endräkt att ”hittills har EU-samarbetet i stort sett gått i rätt riktning”.

Att Svenskt Näringsliv är nöjda med resultatet av de snart 20 år som Sverige varit inkorporerat i storföretagens EU-projekt är inget att förvånas över om man beaktar det marknadsliberala systemskifte som har skett i Sverige sedan 1994. Internationell affärspress talar om ”den nya svenska modellen” där Sverige av i dag är det mest avreglerade och privatiserade av alla EU-länder. (Trots att 80 procent av medborgarna inte vill ha en privatiserad skola, vård och omsorg, har regeringarna, i synnerhet den nuvarande högerregeringen, ändå lyckats driva igenom detta utan större motstånd. Författaren Dan Josefsson beskriver det som en ”statskupp i det tysta”.

Men hur kan ordförandena för de tre fackliga centralorganisationerna, och då i synnerhet LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, påstå att medlemskapet i EU har ”varit en fördel” för svensk fackföreningsrörelse? På vilket sätt? Konkreta exempel efterlyses. Har ordföranden för Sveriges 1,5 miljoner LO-medlemmar förträngt Lavaldomen? En dom som gör det omöjligt att upprätthålla den fundamentala fackliga principen om lika lön för lika arbete. En dom som öppnat upp hela den svenska arbetsmarknaden för dumpning av löner och sociala villkor, och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige och som förbjuder svenska fackförbundet att ta till konfliktåtgärder för att hävda svenska kollektivavtal på svenska arbetsplatser?

Det var inte utan anledning som Svenskt Näringsliv betalade miljonbelopp till det lettiska byggbolaget Laval un Partneris advokater under den fleråriga processen i EU-domstolen i Luxemburg och att Urban Bäckström, Svenskt Näringslivs vd, i ett pressmeddelande betecknade Lavaldomen "mycket tillfredsställande" när den kom i december 2007. I förlängningen försämrar Lavaldomen även de svenska löntagarnas rättigheter. Det var och är kalkylen bakom Svenskt Näringslivs agerande i Lavalfallet.

Jag vill fråga ordförandena för de tre fackliga centralorganisationerna på vilket sätt Lavaldomen har varit ”en fördel” för Sverige och om de anser att Lavaldomen är ett konkret uttryck för deras svepande omdöme att ”EU-samarbetet” har ”gått i rätt riktning”?

Lavaldomen är en bekräftelse på att EU är och förblir ett marknadsliberalt storföretagsprojekt där det främsta syftet är att skapa en stormarknad fri från statliga ingrepp, politiska regleringar och fackliga avtal. EU är för att tala med den dåvarande högerledaren, numera utrikesminister i den borgerliga alliansregeringen, Carl Bildt ”ett frihetsprojekt”; ett projekt för ”ekonomisk frigörelse och liberalisering med det fria företagandet och den fria konkurrensen som hörnstenar”.