fredag 24 december 2010

EU ökar makten över medlemsländerna

EU:s valutaunion är i djup kris. Flera medlemsländer som Grekland, Irland och Portugal har stora problem med statsfinanserna och räntespekulation mot deras finansiering av skulderna. För att undvika nya akuta kriser vill EU öka makten över medlemsländernas ekonomiska politik.
På EU-toppmötet i förra veckan beslutade stats- och regeringscheferna att inrätta en permanent krisfond för euroländer som råkar i ekonomisk kris, European Stability Mechanism (ESM). Hur den ska se ut och hur mycket pengar den ska ha ska finansministrarna arbeta vidare med fram till i mars 2011.
För att inrätta en permanent krisfond måste en ändring göras EU:s fördrag. EUF-fördragets artikel 136 ska lyda enligt följande:
”De medlemsstater som har euron som valuta får inrätta en stabilitetsmekanism som ska aktiveras om det är oundgängligt för att trygga hela euroområdets stabilitet. Beviljande av erforderligt finansiellt stöd enligt mekanismen kommer att vara föremål för strikta villkor.”
EU-ledarna försöker undvika demokratisk debatt och folkomröstningar i medlemsländerna genom att utnyttja Lissabonfördragets möjligheter till "förenklade ändringsförfaranden".
EU-kommissionen, EU-parlamentet och Europeiska centralbanken (ECB)ska yttra sig över fördragsändringen, sedan ska den godkännas i samtliga EU-ländernas parlament. Beslutet träder i kraft "först sedan det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser" såsom det regleras i EU-fördraget artikel 48.6.
Målet är att ESM ska bli verklighet under 2013 då den tillfälliga fond (EFSF) som man satte upp i våras i samband med Greklandskrisen upphör att gälla.
Samtidigt som EU-ledarna kunde enas om en permanent krisfond hörs krav på mer radikala åtgärder för att försöka möta eurokrisen.
Det hittills tyngsta utspelet kom från Angela Merkels tidigare regeringspartner, de tyska Socialdemokraterna. Förre utrikesministern Frank-Walter Steinmeier och finansministern Peer Steinbrück uppmanade i Financial Times EU-ledarna att samordna sina länders finanspolitik, med minimiregler för skatter, löner och välfärdspolitik.

onsdag 22 december 2010

Det är vad jag vill kalla terrorism

Jag vill inte förringa allvaret i vad som kunde ha skett om självmordsbombaren Taimour Abdulawahab hade lyckats med sina förmodade föresatser i centrala Stockholm. Men den så kallade lasermannen i Malmö, Peter Mangs, har sannolikt betydligt fler offer på sitt samvete. Han är häktad för sammanlagt tre mord och tio mordförsök. Men det är inte säkert att det stannar där. "Vi kommer att undersöka om det finns anledning att misstänka honom för ytterligare brott", säger chefsåklagare Solveig Wollstad.
Om Peter Mangs är skyldig till det han på sannolika skäl misstänks för har han under lång tid, men framför allt undet det senaste året, begått rasistiska hatbrott och injagat skräck i Malmös invandrarbefolkning. Det är vad jag vill kalla terrorism.

måndag 13 december 2010

EU roffar åt sig Afrika resurser

EU uppträder som de gamla kolonialländerna i sin jakt på Afrikas naturtillgångar. Det hävdar Forum Syd i en aktuell rapport. Forum Syd är en paraplyorganisation som samlar 183 svenska organisationer som tillsammans arbetar med internationellt bistånd och opinionsbildning om globala frågor.
Förr utövades kolonialismen med rå makt, i dag är metoderna mer sofistikerade och maktmedlen är olika avtal och överenskommelser, menar Karin Gregow, huvudförfattare till rapporten "The Raw Materials Race".
- Genom handelsavtal vill EU förbjuda eller begränsa användandet av exportskatter. Skatterna är ett viktigt verktyg för många afrikanska länder för att förädla råvarorna lokalt, säger Karin Gregow.
Till exempel har Kamerun 17,5 procent i exportskatt på timmer för att försäkra sig om råvaror till den egna industrin. Skatt på olika metaller som koppar, nickel eller mineralen bauxit (för tillverkning av aluminium) förekommer. Skatt på metallskrot finns i flera länder för att stödja den egna tillverkningsindustrin.
EU motsätter sig också ofta afrikanska länders försök att styra utländska investeringar så att dessa i större grad än nu kan gynna det egna landet, enligt Forum Syd.
- Det kan vara krav att utländska investerare inte får föra hela sin vinst från ett afrikanskt land. För EU handlar det om att säkra tillgången på råvaror och grabba åt sig av Afrikas resurser, säger Karin Gregow.
EU är en imperialistisk kartell mellan europeiska stormakter som var för sig är för klena för att återupprätta det globala herravälde som raserades i efterdyningar till andra världskriget. Det är det som är meningen med föreningen - bakom allt pladder om EU som ett "fredsprojekt".

måndag 6 december 2010

Frontex stoppar ovälkomna människor

Den snabbinsatsstyrka som i drygt en månad hjälpt Grekland att vakta gränsen mot Turkiet blir kvar till början av mars nästa år.
Landgränsen mellan Grekland och Turkiet är i dag ett av få hål i Fästning Europa för människor som vill ta sig in i EU. I slutet av oktober bröt den grekiska gränskontrollen samman. Kort därefter satte EU-organet Frontex in en särskild styrka, 175 gränskontrollanter från 26 EU-länder, varav fem svenskar från polis och kustbevakning, för att stoppa ovälkomna människor som försöker ta sig över gränsen. Operationen kallas "Rabbit 2010". Det är första gången en sådan snabbinsatsstyrka satts in.
Bara sedan årsskiftet beräknas 40.000 migranter ha kommit till Grekland, främst från Nordafrika och krigsområden som Irak, Pakistan och Afghanistan.
Människorättsorganisationer har kallat EU-insatsen för hyckleri, med hänvisning till att de flesta EU-länder snabbt skickar tillbaka migranter vid deras gränser till Grekland, trots FN-rapporter om omänskliga förhållanden i grekiska flyktingförvar. EU:s regelverk föreskriver att migranters asylansökningar ska hanteras i det land de först anlänt till.
Människorättsorganisationen Amnesty International befara att EU:s kontrollanter i sitt nit att stänga gränsen mellan Grekland och Turkiet kommer att stoppa även flyktingar med verkliga skyddsbehov.
"Utifrån att det främsta syftet med EU:s stöd till Grekland i form av gränsinsatsen är att hantera det nuvarande inflödet av migranter vid dess yttre gräns, vill Amnesty framhålla att sådant stöd inte leder till att människor hindras från tillträde till internationellt stöd eller bidrar till andra kränkningar av mänskliga rättigheter", skriver organisationen i brevet som skickats till ordförandelandet Belgiens regering. Enligt grekisk press har det även skickats till regeringen i Aten.
Amnesty framhåller att internationella konventioner, liksom EU:s egna regler, strikt förbjuder att människor skickas tillbaka till länder där de riskerar förföljelse, och påminner om att asylsökande som avvisats till Turkiet i flera fall skickats vidare till länder där de hamnat i fara. Amnesty kräver klara besked om vilken utbildning och vilka resurser EU:s kontrollanter får för att skilja ut asylsökande och ge dem chansen att få sin sak prövad.
I samband med att förlängningen av insatsen meddelades, uppmanade EU-kommissionär Cecilia Malmström Grekland att snabbt använda de EU-pengar man fått för att förbättra den humanitära situationen för flyktingar vid gränsen.

onsdag 24 november 2010

Ett steg i fel och ett steg i rätt riktning

Med röstsiffrorna 308 för och 20 mot (Sverigedemokraterna) röstade riksdagen för grundlagsändringarna. (21 riksdagsledamöter var frånvarande.) Från den 1 januari kommer det att stå i regeringsformen att Sverige är medlem i EU. Den enda egentliga konsekvensen blir att ett utträde försvåras, eftersom det i framtiden kräver en grundlagsändring. Men det går ju att lösa genom att låta en folkomröstning om utträde ur EU handla om att ändra i grundlagen och genomföras på valdagen. Folkomröstningsresultatet skulle därmed bli bindande för riksdag och regering.
Några hållbara argument från de båda EU-kritiska partierna som stödde grundlagsändringen har jag inte kunnat upptäcka i den minimala debatt som varit inför riksdagsbehandlingen eller under själva riksdagsdebatten. Skulle gissa att det åtminstone från Vänsterpartiets sida handlade om en eftergift för att komma med i det rödgröna samarbetet inför höstens riksdagsval. Det märkliga med Vänsterpartiets agerande är att riksdagsledamöterna medverkar till att göra det svårare att förverkliga det egna partiprogram. Det slås det fast att Vänsterpartiet arbetar "för ett svenskt utträde ur EU". Att då grundlagsskydda det svenska medlemskapet är ett steg i motsatt riktning.
De senaste dagarna har jag snabbläst konstitutionsutskottets betänkande "En reformerad grundlag". Trots att jag läste det mer grundligt i juni, upptäckte jag först nu att man föreslår en ändring av den så kallade EU-paragrafen i regeringsformen, dvs 10 kap. 5 §. Där står det i dag att riksdagen kan besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EU om "minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig". I det betänkande som riksdagen i dag har godkänt för andra gången görs det ett tillägg så att den nya skrivningen blir "om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöterna enas om det".
För att tala EU-språk införs det en dubbel majoritet. I framtiden kommer det inte bara att krävas att 75 procent av de närvarande ledamöterna röstar ja utan denna majoritet måste bestå av minst 175 ledamöter. Vid tidigare tillfällen har vi i Folkrörelsen Nej till EU tillsammans med EU-kritiker som statsvetarprofessorn Sverker Gustavsson, påpekat att den nuvarande skrivningen teoretiskt skulle kunna innebära att tre personer, om det endast är fyra som deltar vid omröstningen, skulle kunna besluta att föra över lagstiftningsmakt från den svenska riksdagen. Den nya regeringsformen försvårar eller i vart fall underlättar inte riksdagens möjligheter att avhända sig beslutmakt till övermakten i Bryssel. Ett steg i rätt riktning, med andra ord.

tisdag 23 november 2010

Säg nej till grundlagsändringen

Den 24 november ska riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i kraft den 1 januari 2011. I kapitlet om statsskickets grunder görs följande tillägg: "Sverige är medlem i Europeiska unionen."
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap grundlagsskyddat. Konsekvensen blir att medlemskapet i EU cementeras och att det blir svårare för Sverige att lämna EU.
I övrigt har grundlagsändringen i praktiken ingen betydelse vad gäller Sveriges förhållande till EU. Enligt SNS Demokratiråd är förändringen av regeringsformen otillräcklig för att korrekt återspegla den marginalisering av riksdagen och uttunning av folkstyret som medlemskapet i EU innebär i praktiken.
I dag är minst 80 procent av de beslut som fattas i riksdagen redan beslutade i Bryssel. Lissabonfördraget, som trädde i kraft 1 december förra året, medför att än mer makt flyttas från riksdag, landsting och kommuner till EU:s överstatliga institutioner. Den nya EU-grundlagen innebär både en utvidgning av EU:s makt att stifta lagar oberoende av svenska folkets vilja och en ökning av unionens makt att begränsa vår egen riksdags möjlighet att stifta lagar.
En sådan maktförskjutning innebär en allvarlig inskränkning av öppningsorden i regeringsformen. Där stadgas att "All offentlig makt utgår från folket" och att "Riksdagen är folkets främsta företrädare". Med Lissabonfördraget blir detta än mer bara tomma ord. En stor del av makten i Sverige kommer att utgå från Bryssel och kunna genomdrivas oavsett vad de folkvalda i riksdagen tycker.
Efter Lissabonfördraget styrs Sverige från Bryssel snarare än Stockholm. Men de EU-positiva partieliterna agerar som om EU-medlemskapet är en marginell förändring. SNS Demokratiråd beskriver förhållandet som "dagens konstitutionella mörkläggning".
Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen. Försvara demokratin. Sverige ut ur EU!

onsdag 3 november 2010

Svårare för fack att kontrollera utländska företag

Under hot från EU-kommissionen är Sverige på väg att ändra reglerna för utländska företag.
Reglerna att utländska företag i Sverige måste upprätta en filial och utse en företrädare för att få verka här stör EU-kommissionen i Bryssel, som anser att kraven strider mot den fria rörligheten på EU:s inre marknad. Kommissionen hotar att dra Sverige inför EU-domstolen om inte reglerna ändras.
En statlig utredning föreslår att kravet på filial slopas för utländska företag om de ska verka bara tillfälligt i Sverige. I stället ska företagen göra en anmälan till Bolagsverket.
Om företaget inte har några anställda i Sverige och inte tänker driva verksamheten här mer än sex månader behövs ingen anmälan.
Om företaget har personal anställd i Sverige och verksamheten ska pågå i mer än åtta dagar måste en kontaktperson utses och anmälas till Bolagsverket. Syftet med det är att de fackliga organisationerna ska kunna identifiera och komma i kontakt med utländska arbetsgivare verksamma i Sverige.
Om utredningens förslag genomförs är det inte säkert att det är tillräckligt för att tillmötesgå EU-kommissionen. Kravet på anmälan till Bolagsverket kan ses som en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster.
EU är och förblir ett antifackligt och högerpolitiskt stormaktsprojekt.

onsdag 27 oktober 2010

Franska fackförbund lovar fortsatta protester

Trots massiv opposition från fackförbund och andra utomparlamentariska grupper godkände den franska senaten president Nicolas Sarkozys kontroversiella förslag om att höja pensionsåldern.
Den franska högerregeringen vill höja tidigast möjliga pensionsålder från 60 till 62 år, och full pension ska kunna nås först vid 67 i stället för dagens 65 år. Antalet år man måste ha arbetat för att få full pension, det som kallas intjänandeperioden, höjs också, från 41 till 41,5 år.
Det enda som nu återstår innan förslaget blir lag är en gemensam votering i parlamentets bägge kamrar, nationalförsamlingen och senaten. Förändringarna ska träda i kraft 2018.
Parallellt med den politiska processen fortsätter även protesterna att öka i intensitet. Miljoner fransmän gick den 19 oktober ut på gatorna för att protestera i 266 demonstrationer runt om i Frankrike.
- Missnöjet med Sarkozy gör fransmännen ursinniga, säger Thierry Desjardins, före detta chefredaktör på dagstidningen Le Figaro.
Hög arbetslöshet, låga löner, försämrad köpkraft, hundratusentals hemlösa och rasism mot romer har gjort att presidentens stöd sjunkit till under 30 procent bland väljarna.
- Det är den lägsta siffran en sittande fransk president någonsin haft i en opinionsundersökning, konstaterar Thierry Desjardins.
- De flesta fransmän har fått det sämre sedan Sarkozy kom till makten. Enbart de redan välbärgade njuter livets goda dagar. Men ett sådant samhälle kan inte håll i längden.
Nya generalstrejker och studentprotester har utlysts, och ska enligt planerna hållas även då pensionshöjningen röstats igenom. Nästan 75 procent av fransmännen stöder protesterna.
Ilskan över att kravallpolis brutit upp fackliga blockader vid landets oljeraffinaderier är stor.
– I dag attackerar de vår strejkrätt. När tänker de börja låsa in fackliga företrädare? säger Charles Foulard från centralorganisationen CGT till Reuters.
I Frankrike och en rad andra EU-länder tar fackföreningarna kamp mot den av EU påbjudna nedskärningspolitiken och försämringarna av de arbetandes ekonomiska och sociala villkor. I Sverige tiger fackföreningarna still. Ett studiebesök i Frankrike, Spanien eller Grekland kan rekommenderas Wanja Lundby-Wedin och hennes kollegor i stället för de otaliga mötena i maktens korridorer i Bryssel.

tisdag 26 oktober 2010

Sverige kan tvingas införa hårdare asylpolitik

Att Sverige skärper asylreglerna när EU-ländernas harmoniserar sin flyktingpolitik ser Folkpartiledaren Jan Björklund som "en logisk självklarhet".
EU har sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999 haft ett överstatligt samarbete inom asyl- och migrationspolitiken. Dessa frågor regleras genom direktiv och förordningar och ministerrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Enskilda medlemsländer kan bli överkörda men likväl bundna av de överstatliga reglerna.
Medlemsländerna avgör dock själva hur många medborgare från länder utanför EU som får resa in och bosätta sig i landet. Sverige har traditionellt haft en mer liberal politik för asylinvandring än de flesta länder i EU.
Under de senaste tio åren, med några undantag, har Sverige varit ett av de fem största mottagarländerna i EU. Vår andel av de asylsökande har varierat mellan åtta och tolv procent. Sveriges andel av de asylsökande i EU är betydligt större än Sveriges andel av befolkningen i EU.
Antalet asylsökande 2009 var 24.194 personer.
Enligt uppgifter från EU:s statistikbyrå, Eurostat, gav Sverige 2008 ungefär lika många tillstånd till asylsökande i första instans som Tyskland och Storbritannien.
EU utvecklar nu en överstatlig asyl- och invandringspolitik med fler uniforma regler. Konsekvenser blir att Sverige påtvingas en inhumanare flyktingpolitik.
I en intervju med Sydsvenska Dagbladet den 2 september säger utbildningsminister Jan Björklund (fp) att en svensk åtstramning blir ofrånkomlig när EU samordnar sin flyktingpolitik.
"Andra länder är strängare. En gemensam linje hamnar någonstans mitt emellan. Det ger Sverige en stramare syn", säger Jan Björklund. Batongliberalen.

torsdag 21 oktober 2010

Låga odds för LO:s krav på EU

Byggnads ordförande Hans Tilly och byggföretaget Peabs vd Mats Paulsson kritiserade i en gemensam artikel i Svenska Dagbladet [7 september] Trafikverket för att vid upphandling av stora infrastrukturprojekt i Stockholm och Malmö missgynnat svenska byggföretag genom att anlita utländska entreprenörer som struntar i att följa regler och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad.
Trafikverket, som bildades i våras genom en sammanslagning av Vägverket och Banverket, har som framgår av en aktuell LO-rapport vid byggandet av Citytunneln i Malmö, Norra Länken och Citybanan i Stockholm anlitat huvudentreprenörer som i sin tur anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbetskraft fått en stor del av upphandlingen. Enligt LO:s rapport är 45 procent av arbetskraften på de granskade projekten skatteskyldig i annat land än Sverige.
De utländska entreprenörerna betalar bara mellan 55 och 80 procent av vad som ska betalas enligt svenska kollektivavtal, övertidsersättning betalas ofta inte alls ut, inte heller rese- och boendekostnadsersättning, gällande säkerhetsföreskrifter följs inte, vilket lett till oroande många olycksfall, och skatter och avgifter erläggs ofta inte.
Men att som Hans Tilly och Mats Paulsson enbart lägga skulden på den upphandlande myndigheten Trafikverket leder vilse.
– Vi följer LOU, lagen om offentlig upphandling, det är allt vi har att säga i det här ärendet, säger Trafikverkets pressekreterare Thomas Andersson i en kommentar till LO-rapporten.
LOU, som är en implementering av EU:s upphandlingsdirektiv, säger att det offentliga alltid ska välja lägsta pris vid en upphandling, så där tas ingen social hänsyn.
Mot bakgrund av LO-rapporten vill LO att Lex Laval rivs upp och att Lagen om offentlig upphandling skrivs om. LO vill också att EU ska revidera sitt utstationeringsdirektiv och att det till EU:s fördrag ska fogas ett socialt protokoll som ger företräde för löntagarna och de fackliga organisationerna vid krockar med EU:s grundlagscementerade marknadsliberalism.
Jag vill att Hammarby vinner Champions League i fotboll. Oddsen är väl ungefär lika stora som att LO ska lyckas realisera sina önskemål.

måndag 20 september 2010

Riksdagspartiernas konstitutionella mörläggning

80 procent av besluten i riksdagen är på ett eller annat sätt påverkade av EU. 60 procent av punkterna på en dagordning från kommunfullmäktige påverkas av EU.
Därför kan det tyckas konstigt att EU-frågorna fått så lite utrymme i valrörelsen.
Statsvetaren Maria Oskarsson på Göteborgs universitet anser att partierna har undvikit att politisera EU-frågorna.
Hon säger att den enda EU-affisch hon lagt märke till är Folkpartiets där EU-minister Birgitta Ohlsson poserar intill en text där det står "Ja till Europa".
- Det känns som ett ganska tomt budskap, säger Maria Oskarsson.
Enligt henne finns det en anledning till att de stora partierna inte tagit upp EU-frågorna.
- De är rädda för det. Det vet att de inte har sina väljare med sig, säger hon.
Oviljan att diskutera EU-frågorna avspeglar sig också i partiernas valmanifest. Högeralliansen ägnar knappt en sida, av 48, åt EU-frågor. Det mest konkreta budskapet är att Sverige ska tillhöra EU:s kärna, dvs. vilket rimlig betyder att den borgerliga regeringen vill slå följe med Tyskland och Frankrike i den fortsatta marschen mot ett Europas förenta stater.
De rödgröna har inte ens ett eget avsnitt om EU-frågor i sitt valmanifest. De har däremot en egen överenskommelse så i den meningen är de rödgröna mer utförliga om sin EU-politik. I den rödgröna överenskommelsen slås det fast att "EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem".
Men diskussion om vad de olika politiska blocken konkret vill med EU var helt frånvarande i valrörelsen. Konstigt eller avslöjande? Välj själv.
En annan anledning till att EU borde varit en central fråga i valdebatten är att riksdagen den 2 juni beslutade att grundlagfästa det svenska medlemskapet i EU. I regeringsformen skrivs det in att "Sverige är medlem i Europeiska unionen". Eftersom det är en grundlagsändring krävs det två riksdagsbeslut med mellanliggande val.
Meningen med denna ordning är naturligtvis att väljarna ska ges möjlighet att tycka till om grundlagsändringen, innan riksdagen fattar det andra och avgörande beslutet. Men ingen av riksdagspartierna sade ett enda ord om den föreslagna grundlagsändringen under valrörelsen.
I propositionen [2009/10:80] som ligger till grund för grundlagsändringarna skriver regeringen att "vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten".
Snacka om konstitutionell mörläggning.

tisdag 14 september 2010

De rödgröna säger nej till euroomröstning

För att utröna riksdagskandidaters åsikter i frågan om svenskt euromedlemskap har Junilistan i samarbete med av Folkrörelsen Nej till EU, Medborgare mot EMU, Miljöpartiet och Vänsterpartiet genomfört en enkät bland 781 kandidater [för de sju riksdagspartierna] på valbar plats.
Tydliga svar och hög svarsfrekvens på enkäten kom från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samtliga dessa tre partier är skarpt profilerade i eurodebatten. De har också en betydande enighet inom sina partier. FP har 95,7 procent ja mot 2,1 procent nej till euromedlemskap bland dem som svarat medan MP har en 100 procentig anslutning till nej-linjen bland de tillfrågade kandidaterna. V har endast en kandidat på valbar plats som är för euron [Carina Högstedt, första namn i Kronobergs län] och där är styrkeförhållandena 98,2 procent gentemot 1,8 procent till nej-sidans förmån.
Socialdemokraterna och Moderaterna har den lägsta svarsfrekvensen bland partierna. M är generellt positiva till euron, men det finns ett visst motstånd. 76,2 procent av de svarande kandidaterna är för euron medan 8,3 procent är emot.
Inom S finns det ett markant motstånd mot ett svenskt euromedlemskap. 52,2 procent av de svarande S-kandidaterna är emot ett svenskt euromedlemskap även på lång sikt, medan 33,6 procent av de svarande är för. Det kan noteras att nuvarande partiledning inom S, som stod på ja-sidan 2003, Mona Sahlin, Ibrahim Baylan och Sven-Erik Österberg, har inte svarat på enkäten. Medan kända S-företrädare som stod på nej-sidan då, bland annat Leif Pagrotsky, Morgan Johansson och Bo Bernhardsson, har svarat [och står fast vid sin åsikt].
Centerpartiet stod på nej-sidan 2003 och deras partistämmor efter det har bekräftat denna linje. Men bland C-kandidaterna till riksdagen är det mycket dunkelt. Partiledaren och partisekreteraren svarar "vet inte". Bland C-kandidaterna finns det fler som är emot euron, 43,6 procent av de svarande, mot 30,8 procent av de svarande som är för.
Enligt den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken kommer ingen ny eurofolkomröstning att äga rum under kommande mandatperiod 2010-2014. I övrigt nämns inte EMU. Men när det gäller den ekonomiska politiken skriver de rödgröna att den "i första hand [är] en uppgift för medlemsstaterna och bör så förbli" och att "EU-samarbetet ska syfta till att åstadkomma full sysselsättning".
I den borgerliga alliansens valmanifest sägs inte ett ord om EMU. Folkpartiet är ivriga förespråkare av EMU. I en intervju säger Jan Björklund: "Jag tycker vi ska hålla en ny folkomröstning under den kommande mandatperioden. Jag skulle vilja ha det 2013-2014." [Dagens Nyheter 20 augusti 2010]
I förhandlingarna om valmanifestet har Folkpartiet fått släppa kravet på en folkomröstning om euron [Moderaterna har i andra sammanhang deklarerat att en ny eurofolkomröstningen förutsätter att Socialdemokraterna är med på tåget]. I gengäld finns det inga skrivningar i det borgerliga valmanifestet som utesluter en euroomröstning under nästa mandatperioden.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens underminerade ställning till följd av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas modus vivendi om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet. Med en rödgrön regering är chansen störst att vi slipper euron .

måndag 23 augusti 2010

De rödgröna mer eniga om EU

De rödgröna partierna kommer allt oftare överens även i EU-frågor som ju tidigare legat utanför det rödgröna samarbetet, det visar en granskning som Ekot gjort. Och det är framför allt Socialdemokraterna som allt oftare hamnar på samma ståndpunkt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Den senaste tiden har allt fler rödgröna talare i riksdagen anmält så kallad avvikande mening. Det vill säga att de tre rödgröna partierna: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, reserverar sig mot regerings EU-politik.
Inför beslut i Bryssel måste regeringen förankra sin politik i riksdagens EU-nämnd. Tidigare, under den förra mandatperioden, var Socialdemokraterna och de borgerliga partierna oftast överens i EU-nämnden, men det håller nu på att förändras.
För Socialdemokraterna har i opposition blivit alltmer kritiska till den borgerliga EU-politiken. 2007 anmälde Socialdemokraterna så kallad avvikande mening mot sju procent av de beslut som fattades. Det första halvåret i år var den siffran 22 procent. Socialdemokraterna reserverade sig i 39 av 177 ärenden. Men fortfarande är alltså den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna överens i de flesta EU-frågor.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är betydligt mer kritiska och reserverar sig oftare. Men Socialdemokraterna förflyttar sig nu allt närmare de två övriga rödgröna partierna i EU-politiken. Av de 39 gånger som Socialdemokraterna reserverat sig hittills i år, har partiet i 33 fall gjort gemensam sak med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det har handlat om allt från klimatpolitik och asylfrågor till arbetsrätt.
Och det är en medveten politik att försöka komma nå en rödgrön enighet inför valet, säger Susanne Eberstein, socialdemokrat och vice ordförande i riksdagens EU-nämnd. Hon beskriver det som ett givande och ett tagande, men medger att det ofta är Socialdemokraterna som fått ändra ståndpunkt, till exempel i miljöfrågorna.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens försvagade ställning som konsekvens av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas överenskommelse om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet.
Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet, mot Sverigedemokraterna och Maud Olofsson, Sveriges svar på Margaret Thatcher.

lördag 14 augusti 2010

Medlemskapet i EU bryter mot svensk grundlag

I en rapport som utvärderar 15 års medlemskap i EU konstaterar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) att den svenska grundlagen, regeringsformen, är missvisande när det gäller relationen till EU.
Enligt regeringsformen kan riksdagen överlåta beslutanderätt till EU under förutsättning att det ”inte rör principerna om statsskicket”. Hur dessa ord rätt ska uttolkas ges det inget besked om. Samtidigt står det i regeringsformen att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och att ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”.
Men enligt SNS-rapporten påverkar medlemskapet i EU det svenska statsskicket i betydligt större utsträckning än vad som framgår av regeringsformen (RF).
En ändring av EU-paragrafen i regeringsformen (RF 10:5) beslutades av en enhällig riksdag i början av juni. Den nya lydelsen är: ”Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige delar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”. Regeringen motivera denna nya paragraf med att ”EU-medlemskapet tydligt bör framgå av regeringsformen. Att Sverige är medlem i EU bör därför anges redan 1 kap. RF om statsskickets grunder”.
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap och Lissabonfördraget grundlagsskyddat. Det var Lissabonfördraget som de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna röstade ja till i riksdagen den 20 november 2008 utan att höra svenska folket i en folkomröstning. Om riksdagen nu röstar igenom grundlagsändringen begår det ytterligare ett svek mot det svenska folket.
I propositionen (2009/10:80) som ligger till grund för grundlagsändringarna beskriver regeringen knäfallet och kapitulationen inför EU med att ”vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten”.
Regeringen konstaterar också att inom utrikes- och säkerhetspolitiken har beslutanderätten ännu inte överlåtits, men tillägger att ”i realiteten har dock även dessa samarbetsformer långtgående politiska och rättsliga bindningar för Sverige”.
Efter valet i september ska riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i kraft den 1 januari 2011.
Men enligt SNS-rapporten är denna förändring av regeringsformen otillräcklig för att korrekt återspegla den marginalisering av riksdagen och en uttunning av folkstyret som medlemskapet i EU innebär i praktiken.
Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen. När ska de politiska partier som bär ansvaret för detta grundlagsbrott ställas till ansvars?

tisdag 10 augusti 2010

Mona Sahlin ikläder sig en nyliberal tagelskjorta

EU:s så kallade stabilitetspakt innebär att medlemsländerna ska ha "stabila offentliga finanser". Budgetunderskotten får inte överskrida 3 procent av BNP och den offentliga bruttoskulden får uppgå till maximalt 60 procent av BNP. Pakten gäller samtliga EU-länder, men bara Euroländerna kan bli föremål för böter om de inte rättar sig efter budgetkraven.
Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin vill nu införa hårdare straff för de EU-länder som "missköter" sina offentliga finanser.
"Om stabilitetspakten ska vara något mer än vackra ord på ett papper så måste den betyda mer än bläcket den är skriven med. Jag tycker att tiden nu är mogen för att ta debatten om det som EU inte vågat göra allvar av under många år", säger Mona Sahlin.
Hon tycker att medlemsländer som bryter mot EU:s stabilitetspakt inte längre ska få del av EU-medel, som jordbruksstöd och regionala fonder.
Uttalandet är häpnadsväckande. EU:s stabilitetspakt är en odemokratisk och nyliberal konstruktion som förbjuder en traditionellt socialdemokratiska ekonomisk politik av keynesiansk modell. Tanken är där att budgeten ska elda på efterfrågan i dåliga tider och dämpa den i goda tider.
Men EU:s stabilitetspakt bakbinder finanspolitiken och har den perversa egenskapen att man tvingas skära i lågkonjunkturer och genomdriva cyniska besparingar som drabbar sjuka och arbetslösa. Typ Grekland.
En sådan moderatpolitik är vad som krävs i EU:s stabilitetspakt. Det märkliga är att en socialdemokratisk statsministerkandidat frivilligt ikläder sig denna nyliberala tagelskjorta och dessutom kräver att EU ska dra åt tumskruvarna ytterligare.

måndag 2 augusti 2010

Islänningarna säger nej till EU-medlemskap

Island och EU har börjat förhandla om medlemskap. Förhandlingarna inleds redan ett år efter att Island ansökte om medlemskap. Att förhandlingarna kan börja så pass snabbt beror på att Island i hög grad redan är anpassat till EU. Landet deltar i Schengensamarbetet och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och därför gäller redan många EU-regler i landet.
EU-kommissionen har analyserat hur isländska regler överensstämmer med EU:s regler område för område. Granskningen är ett sätt att förbereda landet inför de faktiska förhandlingar som nu startar.
Förhandlingarna sker indelat efter EU:s politikområden. Det är 33 så kallade kapitel som ska förhandlas var för sig. För att förhandlingar om ett kapitel ska kunna börja eller avslutas måste det godkännas av samtliga EU-länder. Alla kapitel ska vara färdigförhandlade innan landet kan bli medlem i EU.
Förhandlingarna ska resultera i ett medlemsavtal. I det bestäms villkoren för medlemskapet och kan bland annat inkludera undantag från EU:s bestämmelser. Medlemsavtalet har samma ställning som EU:s grundfördrag och kan därför inte ändras genom vanliga EU-lagar.
Medlemsavtalet måste godkännas av EU-parlamentet och samtliga EU:s medlemsländer och Island för att kunna börja gälla ska också godkänna att landet ansluts i enlighet med avtalet.
Sedan förra sommaren har den ena opinionsundersökningen efter den andra redovisat att allt fler islänningar är motståndare till att landet ska gå med i EU. Enligt den senaste mätningen vill omkring 60 procent av islänningarna att medlemskapsansökan ska dras tillbaka medan bara 26 procent vill att förhandlingarna ska fortsätta. En annan aktuell mätning visar att 70 procent kommer att rösta nej till EU-medlemskap i en folkomröstning.

söndag 18 juli 2010

EU är ett marknadstalibanskt stormaktsprojekt

Nyligen antog EU:s ledare en strategi för att öka jobb och tillväxt i EU till år 2020. Den framhåller att lönerna ska sättas lokalt och att den offentliga sektorn kan användas för att hålla nere lönerna på hela arbetsmarknaden.
Lönenivåer hör uttryckligen till de frågor som EU inte får lagstifta om. Men genom den så kallade öppna samordningsmetoden har EU ett instrument för att påverka medlemsstaterna även i frågor som dessa. Den går ut på att ministerrådet utfärdar rekommendationer och riktlinjer, som inte är rättsligt bindande men som i realiteten ändå har en påverkan genom det politiska tryck som EU:s institutioner kan utöva med stöd av riktlinjerna.
De riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik som stats- och regeringscheferna enades om vid toppmötet den 17-18 juni är en del av EU 2020.
I riktlinje 2 med rubriken "Hantera makroekonomiska obalanser" rekommenderas medlemsstaterna bland annat att "främja rätt ramvillkor" för löneförhandlingssystemen och en utveckling av arbetskraftskostnaderna som är förenliga med prisstabilitet, produktivitetstrender på medellång sikt och behovet av att minska makroekonomiska obalanser. De här "lönesättningsramarna" ska göra det möjligt med en lönebildning som har hänsyn till skillnader i kompetens, lokala arbetsmarknadsvillkor och de stora skillnaderna i ekonomiska resultat mellan regioner, sektorer och företag i samma land. Här sägs också att "en lämplig lönesättning" i den offentliga sektorn bör ses som en viktig signal för att trygga återhållsamhet med löneökningar i den privata sektorn.
Efter att ha tagit del av EU-kommissionens förslag till riktlinjer från april begärde de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco att den svenska regeringen skulle försöka på skrivningarna om lönebildningen strukna. De befarar att riktlinjerna ska bli ett allvarligt ingrepp i den svenska modellen.
LO, TCO och Saco menar att det är oacceptabelt att EU överhuvudtaget uttrycker en åsikt om hur kollektivavtal ska utformas eller på vilken nivå de ska slutas. Det är och måste förbli en fråga för arbetsmarknadens parter i medlemsländerna, skrev de i ett gemensamt brev till regeringen i slutet av maj.
Men i den text som antogs av stats- och regeringscheferna i juni hade riktlinjerna tvärtom blivit mer utförliga när det gäller lönebildningen i medlemsstaterna.
– Det här är ju ett direkt omfamnande av Svenskt Näringslivs gamla lönepolitiska modell, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist vid LO. Det går helt på tvärs med LO:s linje.
Återigen har det bekräftats att EU är och förblir ett odemokratiskt och marknadstalibanskt stormaktsprojekt. Frågan är vad som krävs för att LO ska inse detta?

fredag 16 juli 2010

Brittisk krisbudget kan leda till strejk

Den nya liberalkonservativa koalitionsregeringen i Storbritannien har lämnat sin första "krisbudget" . Nu hotar de offentliga facken med strejk.
I genomsnitt ska alla myndigheter och departement minska på utgifterna med 25 procent under de kommande fyra åren. Momsen och andra skatter höjs och bidrag minskas.
Den offentliga sektorn - och i synnerhet den centrala statsförvaltningen (civil service) - kommer att drabbas hårt. Sänkta eller frysta löner samt sämre pensionsvillkor och avgångsvederlag kommer att genomföras under hösten.
- När vi står minför nedskärningar, attacker på våra pensioner, kontraktsvillkor som rivs upp och en regering som inte vill förhandla - ja, då är konflikt nästan oundvikligt, säger Richard Simcox, presstalesman för PCS, ett av de ledande facken på den offentliga.
Samtidigt anklagar brittiska fackrepresentanter regeringen Cameron för att "förklara krig" mot fackföreningsrörelsen. Orsaken är ett nytt lagförslag som ökar kraven på de omröstningar som enligt lag måste föregå varje strejk, genom att lagstifta om minsta tillåtna valdeltagande.
- Konservativdemokraterna vet att det hårdaste motståndet mot deras nedskärningar kommer att komma från fackföreningarna. De börjar bli rädda och därför slår de till med antifackliga lagar som för tankarna till sydamerikanska militärdiktaturer, säger Bob Crowe, generalsekreterare i transportarbetarfacket RMT.

fredag 2 juli 2010

Rödgrön EU-politik på socialdemokraternas villkor

I de rödgröna partiernas uppgörelse om EU-politiken slår man fast att man "vill bättre skydda arbetstagares rättigheter i EU. Sverige och EU ska konkurrera med kunskap och kompetens – inte med låga löner och usla arbetsvillkor. Det råder i dag en osäkerhet om hur den svenska modellen med kollektivavtal fungerar för företag som kommer hit från andra länder. Vi ser i dag tydliga exempel på att utländska företag konkurrerar med lägre löner och farliga arbetsmiljöer. Den fria förhandlingsrätten, konflikträtten och rätten att behålla den svenska kollektivavtalsmodellen ska alltid värnas. Kommissionens utlovade förordning mot social dumping måste innehålla garantier för att ge arbetsmarknadens parter i medlemsländerna rätt att förhandla fram löner och arbetsvillkor i enlighet med deras traditioner".
De rödgröna vill efter Lavaldomen "verka för att EU ser över sina regler, det så kallade utstationeringsdirektivet, för den som jobbar tillfälligt i ett annat EU-land. Delar av utstationeringsdirektivet bör revideras i syfte att garantera likabehandling av löntagare".
Vidare vill de rödgröna "att EU antar ett juridiskt bindande socialt protokoll som tydliggör att fackliga rättigheter såsom förhandlings- och konflikträtt samt rätten att teckna kollektivavtal gäller inom unionen. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna måste göras till en lagstadgad rättighet i EU".
Att Socialdemokraterna nu ställer sig bakom kravet på ett socialt protokoll kan ses som ett framsteg, men frågan är varför man inte gjorde gemensam sak med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och krävde ett sådant protokoll som villkor för att godkänna Lissabonfördraget hösten 2008. Att nu kräva ett socialt protokoll är som att kasta in jästen i ugnen.
Såväl ett socialt protokoll som en revidering av utstationeringsdirektivet förefaller med gällande EU-fördrag och rådande politiska förhållanden i EU:s institutioner och medlemsländerna vara rena utopin.
Vad det gäller den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken i övrigt kan man konstatera att den i allt väsentligt innebär att Miljöpartiet och [i synnerhet] Vänsterpartiet har anpassat sig till Socialdemokraternas alltsedan i början av 1990-talet verklighetsfrånvända EU-positivism.
Dagens Nyheters ledarredaktion skriver med illa dold förtjusning att Vänsterpartiet och Miljöpartiet fått ge upp ett flertal av sina EU-kritiska ståndpunkter: "Vänsterpartiet lägger sig platt i EU-politiken och MP fullföljer den omsvängning som partiet påbörjade hösten 2008 när man bestämde sig för att slopa kravet på EU-utträde."
Vänsterpartiet som i sitt partiprogram förespråkar att Sverige ska lämna EU ställer sig nu bakom att "Sverige ska vara en aktiv medlem i EU" och att "EU är en central arena som ger Sverige möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem".

lördag 5 juni 2010

EU är permanent thatcherism

- Privatisering och avreglering av järnvägstrafiken i Storbritannien har skapat ett system som är bättre på att transportera pengar från det offentliga till det privata än att transportera medborgarna till deras arbetsplatser.
Det sade Alex Gordon, ordförande i det brittiska transportarbetarfacket RMT, på ett seminarium om avregleringen och privatiseringen av kollektivtrafiken som Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk anordnade den 5 maj i samarbete med ABF Stockholm, Transportarbetarförbundet, SEKO Banverket Företagsfack, SEKO Stockholm och Gemensam Välfärd Stockholm.
På seminariet, som samlade drygt 60 åhörare i ett sommarhett Stockholm, talade även Stein Guldbrandsen, Fagforbundet i Norge, Jörgen Lundström, SEKO Banverket Företagsfack, Martin Viredius, vice ordförande i Transportarbetareförbundet och Brian Denny från No2EU- Yes to Democracy i Storbritannien. Moderator var Jan-Erik Gustafsson, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.
Seminariet tydliggjorde EU:s roll i den pågående avregleringen och privatiseringen av kollektivtrafiken, framför allt järnvägstrafiken, i medlemsländerna.
- Lissabonfördraget kommer inte att ge fackets medlemmar några nya rättigheter. Däremot kommer det att leda till massiva privatiseringar och ge de stora företagen makt att öka exploateringen av löntagare och miljö. Det är som att skriva under en permanent thatcherism, sade Brian Denny.

fredag 28 maj 2010

Att försöka släcka en eld med bensin

Det går en nedskärningsvåg genom Europa. Länder tyngda av stora underskott och skulder tvingas banta i sina budgetar.
Nyligen klubbade Spanien igenom en budget med besparingar på 15 miljarder euro, närmare 150 miljarder svenska kronor.
Spanien, som har eurozonens tredje största budgetunderskott, försöker efter påtryckningar från Bryssel sänka detta från 11,2 procent av BNP förra året till sex procent nästa år.
De offentligt anställdas löner ska sjunka med fem procent, pensionerna ska frysas, mödrar ska inte längre få 2.500 euro per nyfödd, biståndet ska sänkas med 600 miljoner euro, investeringar i infrastruktur ska avbrytas.
Aldrig tidigare har sådant inträffat. Ingen spansk regering hittills har vågat sänka de statsanställdas löner eller frysa pensioner. Och den socialdemokratiska minoritetsregeringen med premiärminister José Luis Zapatero i spetsen har långt ifrån lyckats samla nationen kring sparbetingen.
Med endast en rösts övervikt gick paketet igenom. Det kan Zapatero tacka de katalanska nationalisterna för, som lade ned sina röster.
Stämningarna i Spanien väcker dock oro för hur regeringen ska klara av att hantera krisen framöver. Katalanerna sade att de inte kommer att godkänna budgetpropositionen för 2011, utan kräver nyval tidigt nästa år.
Samtidigt är det största oppositionspartiet, konservativa Partido popular, starkt kritiska. Åtgärderna har dikterats av EU:s finansministrar. Oppositionsledaren Mariano Rajoy kunde därför säga i kongressen att Spanien numera är ett protektorat.
Samtidigt som den spanska regeringen verkställer en drastisk åtstramningspolitik är situationen på arbetsmarknaden redan i utgångsläget katastrofal. Arbetslösheten är mer än 20 procent, den högsta inom EU.
Spanien är inte det första landet i Europa att skära i utgifterna.
Grekland, Irland, Lettland, Portugal, Italien och Frankrike har alla gjort stora kraftiga nedskärningar, vilket skapat oro för att återhämtningen i Europas ekonomi kommer på skam.
Om alla bara ska spara sig ur krisen finns det ingen som köper, konstaterar Dagens Nyheters ledarskribent Gunnar Jonsson (26 maj): ”Att exportera mer och importera mindre blir en omöjlig ekvation om alla ska göra det samtidigt.”
Den i EU grundlagsfästa nyliberala politiken är som att försöka släcka en eld med bensin.

lördag 15 maj 2010

Ökad EU-integration på franska villkor

EU-integrationen har en egen inre dynamik, där ett steg med automatik leder fram till nästa steg. En självförstärkande process mot fortsatt, successiv utbyggd och fördjupad integration, var sig medlemsländerna vill det eller inte. EMU är ett typiskt exempel. De ekonomiska nackdelarna med valutaunionen [gemensam valuta och penningpolitik] kommer att tvinga fram en överstatlig finanspolitik inom EU.
”EMU är en språngbräda till politisk integration snarare än ett instrument för ekonomisk tillväxt”, förklarade Erik Hoffmeyer, under trettio år chef för Danmarks Nationalbank, när Maastrichtfördraget debatterades i början av 90-talet.
I spåren av Greklandskrisen har Frankrikes president Nicolas Sarkozy efterlyst en ”ekonomisk regering” som samordnar euroländernas ekonomiska politik.
EU-integrationen har en egen inre dynamik, där ett steg med automatik leder fram till nästa steg. En självförstärkande process mot fortsatt, successiv utbyggd och fördjupad integration, var sig medlemsländerna vill det eller inte. EMU är ett typiskt exempel. De ekonomiska nackdelarna med valutaunionen [gemensam valuta och penningpolitik] kommer att tvinga fram en överstatlig finanspolitik inom EU.
”EMU är en språngbräda till politisk integration snarare än ett instrument för ekonomisk tillväxt”, förklarade Erik Hoffmeyer, under trettio år chef för Danmarks Nationalbank, när Maastrichtfördraget debatterades i början av 90-talet.
I spåren av Greklandskrisen har Frankrikes president Nicolas Sarkozy efterlyst en ”ekonomisk regering” som samordnar euroländernas ekonomiska politik.
I mitten av maj föreslog EU-kommissionen [efter krav från Tyskland] att euroländerna i framtiden skickar in sina budgetutkast till Bryssel för förhandsgranskning och klartecken centralt från EU, innan de läggs fram för debatt och beslut i hemlandet.
Enligt förslaget ska även sanktioner införas mot de länder som bryter mot maxgränsen för budgetunderskott på 3 procent av BNP, som det är fastställt i EU:s så kallade stabilitetspakt. Möjligheten att straffa länder som inte håller sig till siffrorna har visserligen funnits i paktens ramverk sedan den inrättades, men hittills har kommissionen inte vågat eller kunnat ta en dust med stora länder som Frankrike, Tyskland och Italien, som konsekvent bryter mot reglerna.
Euroländer som inte lever upp till kraven ska i framtiden till exempel kunna bli av med EU-pengar för infrastruktur och andra utvecklingsprojekt.
Förslaget från EU-kommissionen om skärpta budgetkrav väcker en politiskt hyperkänslig debatt om var gränserna för ett lands självbestämmande går. Om förslaget accepteras innebär det att man överför en enorm makt från de nationella parlamenten till EU.
En finansminister kan bli tillsagd av byråkraterna i Bryssel att gå hem och ändra sitt budgetförslag om det anses att han eller hon tänker låna för mycket pengar, spara för lite eller inte visar tillräcklig återhållsamhet med de offentliga utgifterna. Euroländerna skulle sedan kunna rösta ned ett lands budget med en kvalificerad majoritet – något som är tillåtet enligt EU:s regelbok, men som ännu aldrig aktiverats.
”Medlemsstaterna måste ha modet att säga om de vill ha en ekonomisk union eller inte. Därför att utan en sådan är en monetär union omöjlig”, sade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso när förslaget presenterades.
Men trots att Nicolas Sarkozy har uttalat sig för en ”ekonomisk regering” för euroländerna avvisar Frankrikes regering EU-kommissionens förslag till budgetkontroll: ”Parlamentet förblir suveränt när det gäller budgetarbete och finansiella beslut”, säger den franske regeringstalesmannen Luc Chatel.
EU-integrationen är inte bara en historia om nationalstaternas underordning under överstatliga institutioner. Det är också i hög grad en historia om maktkamp och instabila kompromisser mellan regionala europeiska stormakter. Frankrikes statsledning har alltid varit aktiv förespråkare för ökad makt till Bryssel - under förutsättning att det tjänar franska nationella intressen. Bevarandet av Frankrikes ställning som europeisk stormakt utgör utgångspunkt för varje fransk EU-politik, oavsett om det är borgarna eller de så kallade socialisterna som sitter vid makten i Paris.

tisdag 4 maj 2010

Full fart framåt - mot undergången

I söndags beslutade Eurogruppen, dvs. de 16 EU-länder som ingår i den monetära unionen, om det gigantiska stödpaketet till Grekland.
Trycket på Giorgos Papandreous socialdemokratiska regering är stenhårt. EU, i synnerhet euroländernas ledare, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden syr ihop ett nödpaket. Det har handlat om behov av 300, 450, 800 och, nu senast, om 1.000 miljarder kronor.
Samtidigt pågår ett spel om räddningsaktionens villkor: åtstramningar och nedskärningar som försämrar grekernas levnadsstandard och orsakar väldiga gatuprotester och strejker. Hundratusentals statsanställda gick på tisdagen ut i en två dagar lång strejk. Flyganställda gjorde gemensam sak med de statsanställda och många inrikesflyg blev stående på marken. Tisdagens strejker föregår en generalstrejk i veckan då såväl offentliganställda som privatanställda väntas lägga ned arbetet i protest mot de hårda nedskärningarna.
Men EU och IMF är orubbliga. Finansminister Giorgos Papakonstantinou måste minska underskottet med svångrem och indragna förmåner.
Kommer krisen i Grekland att leda till slutet för EU:s valutaunion? Kanske, men det mesta pekar för närvarande åt rakt motsatt håll.
Eurogruppens samarbete intensifieras av krisen. Ingen protesterar längre mot att enbart euroländernas stats- och regeringschefer träffas på toppmöten. Det skedde för första gången i slutet av mars och nu har EU:s president Herman Van Rompuy åter kallat euroländernas politiska ledare till möte.
Det kommer säkert att bli fler enskilda euromöten. Den grekiska krisen visar det som alla egentligen redan vet; att den överstatliga valuta- och penningpolitiken behöver kompletteras med mer gemensam ekonomisk politik. Inom kort ska kommissionen presentera förslag om hur euroländerna skulle kunna utveckla det finanspolitiska samarbetet.
Senare i år kommer Van Rompuys planer på en ”ekonomisk regering” i EU. För de länder som redan har infört euron finns egentligen bara ett alternativ; att hjälpligt lösa de problem som uppstår och fortsätta på den inslagna vägen. Ungefär som Titanic. Full fart framåt - mot undergången.
Med en statsskuld på 80 procent av BNP och den högsta arbetslösheten på 20 år så finns Portugal med bland länderna som väntas bli den ekonomiska krisens nästa offer. Det är sannolikt att en fördjupad kris även här kommer att leda till kraftiga reaktioner med strejker och demonstrationer som i Grekland.

onsdag 21 april 2010

Sverige lägger sig platt i EU:s ministerråd

Svenska nej-röster i EU:s lagstiftande ministerråd hör till ovanligheten. De senaste fem åren har Sverige motsatt sig beslut - röstat emot eller avstått från att rösta - i ministerrådet 18 gånger. Två tredjedelar av nej-rösterna har gällt frågor om jordbruk och livsmedel, och den trenden höll i sig förra året, enligt regeringens redovisning.
Förra året röstade Sverige nej tre gånger. Två av de tre nej-rösterna gällde genmodifierad majs. Sverige gick emot beslut om fortsatt förbud mot genmodifierad majs i Österrike och Ungern. Sverige ville följa EU-kommissionens förslag och upphäva förbuden.
Det tredje fallet gällde ett direktiv om sanktioner mot arbetsgivare som använder illegal arbetskraft från länder utanför EU. I sak var regeringen positiv, men ansåg att det var oklart om ministerrådet hade rätt att fatta beslut och röstade därför nej.
Det svenska nej-röstandet hade ingen effekt, eftersom ministerrådet i samtliga tre fall avgjorde frågan med kvalificerad majoritet. Sverige blev överkört.
Rekordet i nej-röster sattes 1995, dvs. första året som EU-medlem, då Sverige röstade nej 34 gånger. Efter några år som EU-medlem blev dock svenska ministrar allt mer fogliga och 1999 lades inte en enda nej-röst.
När ministerrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet finns det idag 345 röster som är fördelade mellan länderna efter deras befolkningsstorlek, men långt ifrån proportionellt. De stora länderna såsom Tyskland har 29 röster, medan de minsta länderna Luxemburg och Malta har 4 respektive 3 röster. Sverige har 10 röster. Gräns för kvalificerad majoritet är 255 röster.
Med Lissabonfördraget, som trädde i kraft 1 december förra året, ändras reglerna så att för kvalificerad majoritet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65 procent av befolkningen (så kallad dubbel majoritet). Denna förändring får dock vänta på att genomföras till 2014 efter polskt motstånd.
Det nya systemet med dubbla majoriteter förstärker kraftigt de stora medlemsstaternas makt genom att ländernas befolkningsstorlek blir avgörande.
Tyskland, som enligt Nicefördraget har 8,4 procent av rösterna i ministerrådet, fördubblar sin röststyrka till 16,7 procent (en ökning med 98,9 procent). Sverige, som enligt Nicefördraget har 2,9 procent av rösterna, minskar sin röststyrka till 1,8procent (en minskning med 37 procent). Tysklands röststyrka blir 9,17 gånger så stor Sveriges (att jämföra med 2,9 gånger enligt Nicefördraget).
Vi skulle gå med i EU för att påverka, var ja-sidans viktigaste ”argument” inför folkomröstningen 1994. 15 år senare tvingas vi konstatera att det i praktiken blev tvärtom. Räck upp handen den som är överraskad.

lördag 3 april 2010

Malmström vill stärka EU:s gränskontroll

Hårdare kontroller vid EU:s yttre gränser blev Cecilia Malmströms första åtgärd som EU-kommissionär. Det handlar om att stärka Frontex, unionens myndighet för kontroll av gränserna mot omvärlden. Frontex inrättades i oktober 2005. Sätet finns i Warszawa, Polen. Frontex har 220 anställda och budgeten har ökat från sex miljoner euro 2005 till 88 miljoner euro 2009.
Frontex tillkom för att koordinera EU:s gränskontroll, utveckla biometriska identifikationsmetoder och bistå ”frontstaternas” gränsbevakning med ny teknologi och samordnade militära insatser. När Schengen utvidgades österut 2007 bistod exempelvis Frontex Slovakien att bygga en virtuell mur längs gränsen till Ukraina med kameror, nattobjektiv, GPS, värmedetektorer och patrullfordon, på det att tusentals flyktingar kunde arresteras och deporteras.
Frontex samordnar patrulleringen av Västafrikas kust för att stoppa båtar med ”illegala” människor. Effektiviseringen medför att skepparna tar större risker. Mellan 2.000 och 3.000 lik plockas årligen upp ur Atlanten sedan Frontex etablerades. I Medelhavet organiserade Frontex Operation Nautilus, ett samarbete mellan Libyen, Malta och Italien, som år 2008 stoppade 18.419 flyktingar från att ta sig in i EU genom flygövervakning och snabbgående patrullbåtar. Enligt den italienske journalisten Gabriele Del Grande deporteras tillfångatagna migranter i låsta containers och dumpas i EU-finansierade flyktingläger i södra Libyen.
Enligt Cecilia Malmström har Frontex brottats med problem under en längre tid. Bland annat saknas utrustning och personal när operationer ska genomföras, vilket de nya reglerna ska råda bot på. Frontex ska kunna köpa eller leasa egen utrustning för att kunna bli mer självständigt. Det ska också bli obligatoriskt för medlemsländerna att leverera den utrustning, som båtar, helikoptrar och flygplan, som de har lovat och gör de inte det väntar bestraffning. Cecilia Malmström väntar sig att fler länder bidrar än tidigare: ”Solidariteten mellan länderna är viktig för att systemet ska fungera.”
Stärkandet av Frontex är en del i förverkligandet av Stockholmsprogrammet, Sveriges hjärtefråga under ordförandeskapet. Programmet ska garantera ”säkerhet och frihet” genom digital kartläggning av EU-invånarnas privata och politiska liv, förstärkt polisiärt samarbete för att bekämpa illegal invandring och terrorism, utlokaliserad migrationskontroll genom att etablera fler flyktingläger utanför EU – för att avlasta de 224 slutna flyktingläger som upprättats inom EU – och militariserad gränskontroll genom utbyggnad av Frontex.
”Det handlar om att omsätta Stockholmsprogrammet i praktiken”, säger Cecilia Malmström. ”Som liberal tror jag på ett starkt Europa.”

onsdag 24 mars 2010

Kampen mot Laval fortsätter

Med 140 röster mot 135 beslöt den borgerliga majoriteten att godkänna regeringens Lex Laval, dvs. förslag till lagändringar med anledning av Lavaldomen.
Enligt Lex Laval kommer fackförbunden inte tillåtas tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.
Dessutom innebär Lex Laval att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt mot utländska företag för att tvinga fram svenska kollektivavtal, i praktiken ska avskaffas.
Lex Laval innebär ett dråpslag mot den svenska fackföreningsrörelsen och ett grundskott mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Förslaget röjer väg för låglönekonkurrens och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta alla löntagares löner och arbetsvillkor i Sverige.
Men även om riksdagen nu har godkänt de av regeringen föreslagna lagändringar, betyder det inte att striden om Lavaldomen är tillända.
För det första är det så att de lagändringarna som nu kommer att gälla från den 15 april, förr eller senare kommer att prövas i EU-domstolen i ett fall snarlikt det så kallade Lavalfallet. Det är inte säkert att den EU-domstolen finner att Lex Laval är tillräckligt för att svensk lagstiftning ska harmonisera med EU-rätten. Det är till exempel inte uteslutas att den allsmäktiga domstolen i Luxemburg inte kommer att godta kollektivavtalsreglerade minimilöner, utan ställer krav på lagreglerade minimilöner eller allmängiltigförklarade kollektivavtal. Ett annat exempel är att Lex Laval överlåter till de fackliga organisationerna att kontrollera om de gästande företagen tillämpar villkor som är i nivå med den hårda kärnan av villkor, till exempel minimilön, som kommer att gälla i Sverige. Det är inte uteslutet att EU-domstolen underkänner denna ordning och istället kräver att det är den svenska staten som ska ansvara för denna kontroll.
För det andra har de rödgröna oppositionspartierna gång efter annan uttalat att den borgerliga alliansregeringen har gått längre än vad Lavaldomen kräver och lovat att de kommer att riva upp Lex Laval om de kommer i regeringsställning efter höstens val, och tillsätta en ny utredning vars resultat får man anta inte kommer att vara lika fackföreningsfientligt. Det blir en grannlaga uppgift. Eftersom huvudproblemet egentligen inte är högerregeringens Lex Laval utan EU-domstolens antifackliga Lavaldom.

fredag 12 mars 2010

EU:s nyliberala politik möter motstånd

Den 4 mars klubbade Greklands socialdemokratiska regering igenom ännu ett åtstramningspaket, efter påtryckningar från EU. 4,8 miljarder euro, motsvarande 46 miljarder kronor, i minskade utgifter och ökade intäkter. Men den förda politiken möter motstånd. Den 11 mars lamslog rasande fackföreningar för offentlig- och privatanställda Grekland i en andra generalstrejk på lika många veckor.
Arbetare och tjänstemän gick ut i en dygnslång strejk med inställda flyg, färjestopp mellan öarna, stängda skolor, lamslagen kollektivtrafik och enbart akutvård på sjukhusen som följd. Även den nationella nyhetsbyrån ANA stängde ned klockan sex på morgonen.
På Atens gator ekade slagorden ur högtalare och megafoner samtidigt som tusentals människor tågade och protesterade mot nedskärningar i offentliganställdas inkomster, höjda skatter, frysta pensioner och höjd pensionsålder.
”Inga uppoffringar för de rika!” ropade demonstranterna medan de slog på trummor och höll i banderoller med texten ”Vart tog pengarna vägen?”.
De stora fackförbunden anser att den EU-dikterade nyliberala sparpolitiken bara kommer att skada de fattiga och försvåra det recessionsdrabbade landets problem.
Enligt EU:s så kallade stabilitetspakt får ett medlemslands budgetunderskott inte överstiga 3 procent av landets BNP. Enligt de förhållningsorder som EU-ländernas finansministrar utfärdat ska Grekland ha fått ned sitt budgetunderskott till under 3 procent av BNP till år 2012. Under 2010 ska landet få ned sitt underskott från 12,7 procent till 8,7 procent av BNP.
Om Grekland inte lyckas pressa ned budgetunderskottet såsom övermakten befaller kan EU utfärda böter - vilket förefaller vara lika intelligent som att försöka släcka en eld med bensin.

måndag 1 mars 2010

Ska Vänsterpartiet offra EU-motståndet på Sahlins regeringsaltare?

Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma arbetsgrupp för en rättvis och hållbar värld presenterade nyligen en överenskommelse om ”en rödgrön politik för Sveriges bilaterala relationer med omvärlden”.
I den förfäktar man bland annat att ”EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem. Vi rödgröna är fast beslutna om att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU för att kritiskt granska, förändra och förbättra”.
Att ledningarna för Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att ”Sverige ska vara en aktiv medlem i EU” är (tråkigt nog) ingen överraskning, men att Vänsterpartiets företrädare i den arbetsgrupp som utarbetat överenskommelsen, Hans Linde och Ulla Hoffman, delar denna uppfattning är anmärkningsvärt. Bland annat därför att det i Vänsterpartiets gällande partiprogram entydigt slås fast att ”Vänsterpartiet motsatte sig Sveriges medlemskap i EU. Skälen för vårt ställningstagande är fortfarande giltiga. Vi respekterar resultatet i folkomröstningen, men har inte skäl att ändra vår principiella ståndpunkt” och att ”Vänsterpartiet arbetar […] för ett svenskt utträde ur EU”.
Vidare konstateras det i partiprogrammet att ”Europeiska unionens överstatliga beslutsformer är motsatsen till internationell samverkan” och att ”Det är en illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån till dess den omvandlats till ett demokratiskt samarbete där kapitalets intressen pressas tillbaka”. Jämför denna nyktra och redliga analys med vad som fabuleras i den rödgröna överenskommelsen om att ”EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem”.
För mig är det obegripligt att Vänsterpartiet kan ställa sig bakom en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som i EU-frågan går stick i stäv mot det så sent som 2008 av kongressen antagna partiprogrammet och den ”principiella ståndpunkt” som Vänsterpartiet intagit alltsedan EU-inträdet 1995. Det vore en stor olycka för den demokratiska och progressiva frihetskampen mot EU om Vänsterpartiet följer Miljöpartiets dåliga exempel och offrar EU-motståndet på Mona Sahlins regeringsaltare.
Om Vänsterpartiet skiter i det egna partiprogrammet och kapitulerar för Sveriges medlemskap i EU, så kommer det med stor sannolikhet att vara rena vinstlotten för högerpopulistiska och främlingsfientliga Sverigedemokraterna som därmed skulle bli det enda parti som säger nej till EU med en realistisk möjlighet att vinna inträde i riksdagen.
Vad ska jag och alla andra demokrater och antirasister med hjärtat till vänster som inte vill att ”Sverige ska vara en aktiv medlem i EU” rösta på i höstens riksdagsval?

tisdag 9 februari 2010

Fackliga medel har förlorats till följd av EU-medlemskapet

Sveriges medlemskap i EU har inneburit att både fackliga och politiska medel för att motverka social dumpning gått förlorade.
Innan EU-medlemskapet krävdes arbetstillstånd för att jobba i Sverige, vilket både fackförbund och arbetsgivarorganisationer skulle tillstyrka. Fackförbunden kunde villkora med lönekrav i nivå med de svenska.
Dessutom hade fackförbunden rätt att med stridsåtgärder tvinga utländska företag att teckna svenska kollektivavtal även om de var bundna av utländska kollektivavtal. Denna lag, Lex Britannia, tillkom i början av 90-talet efter att så kallade bekvämlighetsflaggade fartyg dumpat lönerna inom den svenska sjöfarten.
Det tidigare kravet på arbetstillstånd har upphört till följd av att Sverige blev medlem i EU. Och med hänvisning till de villkor som gäller i EU har fackets rättigheter att lägga veto mot oseriösa entreprenörer (38 § MBL) tagits bort. På EU:s så kallade inre marknad ska företagen fritt kunna skyffla arbetskraften fram och tillbaka över nationsgränserna.
Om också Lex Britannia avskaffas eller vingklipps, såsom arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin föreslår med anledning av den antifackliga Lavaldomen, försvinner den sista möjligheten för facket att (med legala medel) förhindra att entreprenader läggs ut till utländska företag som inte tecknat kollektivavtal såsom skedde i Vaxholm.
Det skulle innebära ett förödande slag mot den svenska fackföreningsrörelsen och den svenska arbetsmarknadsmodellen och öppna dörrarna på vid gavel för låglönekonkurrens och social dumpning.
Visa ditt motstånd mot denna utveckling genom att gå med i Facebookgruppen ”Rör inte konflikträtten. Försvara Lex Britannia”. Där får du fortlöpande information om vilka aktiviteter som planeras runt om i landet fram till riksdagsbeslutet den 4 mars.
Det pågår också en vykortkampanj riktad till Sven Otto Littorin. Du kan beställa vykort (Skit i Lavaldomen. Spola Littorin) kostnadsfritt från gosta.torstensson@nejtilleu.se.

söndag 31 januari 2010

Rödgrönt säkerhetspolitiskt mysterium

Den militära alliansfriheten ska bestå slår de rödgröna partierna fast i sin försvars- och säkerhetspolitiska plattform.
- Jag är övertygad om alliansfrihetens fördelar. Den innebär bland annat att vi själva bestämmer inriktningen på vårt försvar, sade Socialdemokraternas Mona Sahlin när hon presenterade den rödgröna försvarsuppgörelsen
Om de rödgröna vinner valet kommer Sverige inte att ansöka om medlemskap i Nato. Men det nuvarande samarbetet med Nato inom ramen för Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR), Partnerskap för fred (PFF) och så kallade krishanteringsinsatser kommer att fortsätta. Dock med fler restriktioner, typ att samövningar med Nato på svensk mark som Loyal Arrow som hölls i Norrbotten inte kommer att accepteras.
Samtidigt utlovar de rödgröna en bred översyn av det svenska militära engagemanget i Afghanistan under Natos kommando. Resultatet kan bli att Sverige drar sig ur eller stannar.
- Vi har ingen rödgrön överenskommelse om Afghanistan. Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet inte delar den syn vi och Miljöpartiet har i den här frågan, sade Mona Sahlin.
Den försvars- och säkerhetspolitik som de tre partierna har lycktas jämka samman ska vila på fyra fundament; förstärkt alliansfrihet, aktiv Östersjöpolitik, där inte minst Ryssland involveras, stärkt EU-samarbete och ett starkare FN.
Förra året beslutade riksdagen om en solidaritetsförklaring. Den innebär att Sverige inte ska vara passivt om ett EU-land eller ett nordiskt grannland angrips. Den svenska förklaringen ansluter till den del av EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, som handlar om att medlemsländerna ska ställa upp militärt för att hjälpa ett annat EU-land som utsätts för ett väpnat angrepp. De övriga medlemsstaterna är ”skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel” slås det fast i Lissabonfördraget [på likartat sätt som det föreskrivs i försvarsalliansen Nato]. I en särskild solidaritetsklausul sägs dessutom att unionen ska bistå medlemsstater, även med militära resurser, om de utsätts för terrorattacker. De rödgröna partierna står, enligt Mona Sahlin, bakom klausuler om ömsesidiga försvarsåtaganden.
- Vi står samlat bakom solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget och den utvidgade solidaritetsförklaringen som omfattar Norden, sade hon vid presentationen av de rödgrönas försvars- och säkerhetspolitik.
Hur solidaritetsförklaringarna, den svenska och de i Lissabonfördraget, går att förena med den svenska alliansfrihet som de rödgröna säger sig slå vakt om, är ett mysterium.

onsdag 20 januari 2010

Cecilia Malmström vill stärka Fästning Europa

Under EU-parlamentets utfrågning av Cecilia Malmström, nominerad som EU-kommissionär för inrikesfrågor med ansvar för frågor som rör EU:s polissamarbete, gränskontroll, säkerhetsfrågor och asyl och migration, framkom det att hon vill ha en överstatlig asyl- och invandringspolitik och lovade att göra allt för att stoppa illegal invandring.
Under förhöret i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE), lade Malmström fram en omfattande lista över lagförslag och aktionsplaner, där de första ska komma redan under våren. Det blir förslag om invandring för säsongsarbetare och för experter. Och eftersom EU-parlamentet till följd av Lissabonfördraget får medbeslutanderätt över detta lagstiftningsområde utlovade hon ett nära samarbete med utskottet i dessa frågor.
De mest kritiska frågorna kom från sydeuropeiska parlamentariker som är oroliga för att EU-kommissionen ska börja driva en mer flyktingsliberal hållning med en svensk folkpartistisk kommissionär. Men deras oro är obefogad. Cecilia Malmström försäkrade att även hon vill stoppa illegal invandring och utlovade förslag om att stärka Frontex, EU:s gränsbevakningsmyndighet.
Det är Frontex, tillsammans med medlemsländernas kustbevakning, som försöker stoppa flyktingar från Nordafrika som försöker ta sig över Medelhavet till de olika medlemsländerna. Malmström lovade att Frontex ska få skaffa egna båtar och även kunna repatriera (deportera) flyktingar som inte fått asyl till ursprungslandet.
Att stärka Frontex betyder fler gränskontroller och mer övervakning. Med Cecilia Malmström som ansvarig kommissionär kommer EU att bygga vidare på Fästning Europa.

söndag 17 januari 2010

Europafacket diskuterar sämre villkor för utländska arbetare

För att motverka konsekvenserna av Lavaldomen och de andra antifackliga domarna som EU-domstolen levererat de senaste åren försöker Europafacket enas om ett gemensamt förslag för att försöka beveka EU-kommissionen att föreslå förändringar av EU:s så kallade utstationeringsdirektiv. Direktivet anger vilka villkor som ska gälla för arbetskraft som företag från ett EU-land tar med sig för att utföra tillfälliga arbeten i ett annat EU-land, så kallad utstationerad arbetskraft.
I Lavaldomen, och de efterföljande Rüffert- och Luxemburgdomarna, har EU-domstolen slagit fast att det enbart är vissa minimivillkor, typ minimilön, som ett utländskt företag måste uppfylla. Och om företag, till exempel ett lettiskt byggbolag, redan har ett kollektivavtal eller individuella anställningsavtal som motsvarar dessa minimivillkor får fackförbund i värdlandet inte kräva eller tillgripa stridsåtgärder för att tvinga fram ett inhemskt kollektivavtal.
I Europafacket diskuteras nu hur man ska hantera den uppkomna situationen. Det finns två linjer.
Den ena linjen, som bland annat Catelene Passchier, konfederal sekreterare i Europafacket, står för, förespråkar en kompromiss som EU-kommissionen kan tänkas godta. Den går ut på att minimivillkoren i utstationeringsdirektivets hårda kärna ska gälla under ett halvår, dvs. att det ska vara fritt fram att anställa utländska arbetare till sämre villkor. Först efter sex månader ska de utländska arbetarna ha samma villkor som de inhemska arbetarna. Då ska de inte längre betraktas som utstationerade.
Den andra linjen, som de svenska fackliga centralorganisationerna förespråkar, är att anställda ska ha samma villkor oavsett vilket land de kommer ifrån och att detta ska regleras i kollektivavtal mellan det gästande företaget och inhemska fackförbund.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är också ordförande i Europafacket.
- Det är en diskussion som pågår på tjänstemannanivå i Europafacket och den är långt ifrån avslutad. LO menar naturligtvis att utgångspunkten alltid måste vara likabehandling för utstationerad arbetskraft, säger hon till LO-tidningen.
Det oroväckande (och avslöjande) är att det inom Europafacket finns krafter som föreslår att låglönekonkurrensen inom EU ska sättas i system och att arbetsköparna ska erbjudas fria tyglar att under sex månader anställa utländska arbetare till sämre villkor.

fredag 15 januari 2010

Medlemskapet i EU bygger på en lögn

”Vårt system är annorlunda än i många andra EU-länder. Därför såg Sverige till att få garantier från EU-kommissionen i samband med att vi gick med i EU 1995 om att vi skulle kunna behålla vårt system och Sverige klargjorde skriftligt att det var en absolut förutsättning för vårt medlemskap”, påstod Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd och Elektrikerförbundet juridiska ombud i EU-domstolen, på LO-tidningens debattsida mitt under pågående konflikt i Vaxholm.
Frågan är varför varken Dan Holke, eller de två juridiska ombuden för Byggnads och Byggettan, inte någon gång under de två och ett halvt år som den rättsliga processen pågick i EU-domstolen hävdade att EU-domstolen inte hade befogenheter att pröva Vaxholmskonflikten eftersom Sverige hade fått ett undantag under medlemskapsförhandlingarna som fredade den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Svaret är enkelt. De visste mycket väl att det inte finns något undantag. Det enda som finns i medlemskapsavtalet är förklaring nummer 46, vilket enbart är en svensk åsiktsdeklaration utan något som helst juridiskt värde.
Hade Dan Holke och hans kollegor viftat med denna ensidiga förklaring under domstolsförhandlingen i Luxemburg, hade de förmodligen blivit utskrattade av de 27 EU-domarna.
Syftet med förklaring nummer 46 var att inför den svenska folkomröstningen vilseleda tillräckligt många socialdemokratiska väljare och fackföreningsmedlemmar. Och det lyckades. Under den sista veckan innan folkomröstningen i november 1994 gick omkring fem procent av de socialdemokratiska väljarna från nej-sidan över till ja-sidan. Det avgjorde hela folkomröstningen.
Därför är det ingen överdrift att konstatera att Sveriges medlemskap i EU bygger på en medveten lögn från EU-propagandisterna inom arbetarrörelsen.
Hur hade det gått i folkomröstningen för 15 år sedan om de svenska löntagarna känt till att EU-rättsliga principer om till fri rörlighet för marknadskrafterna står över den svenska modellen vad gäller kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder? Hade en majoritet röstat ja då? Aldrig i livet!