Ett steg i fel och ett steg i rätt riktning

Med röstsiffrorna 308 för och 20 mot (Sverigedemokraterna) röstade riksdagen för grundlagsändringarna. (21 riksdagsledamöter var frånvarande.) Från den 1 januari kommer det att stå i regeringsformen att Sverige är medlem i EU. Den enda egentliga konsekvensen blir att ett utträde försvåras, eftersom det i framtiden kräver en grundlagsändring. Men det går ju att lösa genom att låta en folkomröstning om utträde ur EU handla om att ändra i grundlagen och genomföras på valdagen. Folkomröstningsresultatet skulle därmed bli bindande för riksdag och regering.
Några hållbara argument från de båda EU-kritiska partierna som stödde grundlagsändringen har jag inte kunnat upptäcka i den minimala debatt som varit inför riksdagsbehandlingen eller under själva riksdagsdebatten. Skulle gissa att det åtminstone från Vänsterpartiets sida handlade om en eftergift för att komma med i det rödgröna samarbetet inför höstens riksdagsval. Det märkliga med Vänsterpartiets agerande är att riksdagsledamöterna medverkar till att göra det svårare att förverkliga det egna partiprogram. Det slås det fast att Vänsterpartiet arbetar "för ett svenskt utträde ur EU". Att då grundlagsskydda det svenska medlemskapet är ett steg i motsatt riktning.
De senaste dagarna har jag snabbläst konstitutionsutskottets betänkande "En reformerad grundlag". Trots att jag läste det mer grundligt i juni, upptäckte jag först nu att man föreslår en ändring av den så kallade EU-paragrafen i regeringsformen, dvs 10 kap. 5 §. Där står det i dag att riksdagen kan besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EU om "minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig". I det betänkande som riksdagen i dag har godkänt för andra gången görs det ett tillägg så att den nya skrivningen blir "om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöterna enas om det".
För att tala EU-språk införs det en dubbel majoritet. I framtiden kommer det inte bara att krävas att 75 procent av de närvarande ledamöterna röstar ja utan denna majoritet måste bestå av minst 175 ledamöter. Vid tidigare tillfällen har vi i Folkrörelsen Nej till EU tillsammans med EU-kritiker som statsvetarprofessorn Sverker Gustavsson, påpekat att den nuvarande skrivningen teoretiskt skulle kunna innebära att tre personer, om det endast är fyra som deltar vid omröstningen, skulle kunna besluta att föra över lagstiftningsmakt från den svenska riksdagen. Den nya regeringsformen försvårar eller i vart fall underlättar inte riksdagens möjligheter att avhända sig beslutmakt till övermakten i Bryssel. Ett steg i rätt riktning, med andra ord.