onsdag 1 juni 2011

Ashton ska tala för alla EU-stater i FN

EU ska enligt Lissabonfördraget samordna sitt uppträdande i internationella organisationer och konferenser för utrikes- och säkerhetspolitik. Samordningen sköts av Catherine Ashton, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Hon är även chef Europeiska unionens utrikestjänst (EEAS) och EU:s 136 delegationer runtom i världen.
EU har observatörsstatus i FN och har en delegation vid FN-högkvarteret i New York sedan 1974. EU beslutar varje år om gemensamma prioriteringar för arbetet i FN:s generalförsamling. EU-ländernas representanter ska agera samordnat och rösta gemensamt i FN:s generalförsamling.
EU-länder som sitter i FN:s säkerhetsråd ska enligt Lissabonfördraget samråda med varandra och informera övriga EU-länder och EU-utrikesministern. De ska hävda EU:s ståndpunkter och intressen så länge det inte påverkar deras ansvar gentemot FN.
EU har fram tills nu endast haft observatörsstatus i FN:s generalförsamling, och EU-tjänstemännen har blivit tvungna att sitta i utkanten av salen, jämte representanter från exempelvis Röda Korset, Vatikanen och Arabförbundet.
Men efter ett halvår av lobbande blir EU nu ett slags superobservatör i FN. EU får nästan samma rättigheter som en suverän stat. Bland dessa finns rätten att föreslå FN-resolutioner, lägga ändringsförslag och göra genmäle på andras inlägg. Men EU får ingen rösträtt.
- Resolutionen kommer göra det möjligt för EU:s representanter att i framtiden föreslå och tala för EU:s positioner, såsom dess medlemsstater kommit överens om, inom FN, säger EU:s utrikeschef Catherine Ashton i ett pressmeddelande.

söndag 15 maj 2011

Kollektivavtal strider mot EU-rätten

I fyra av tio privata företag inom hemtjänstvalet, LOV, saknas kollektivavtal, visar tidningen Kommunalarbetarens granskning.
Sammanlagt finns 688 olika företag verksamma i de 61 LOV-kommunerna som besvarat Kommunalarbetarens enkät. Det saknas avtal i 272 företag, det motsvarar 40 procent.
Kommunerna tolkar lagen om valfrihetssystem olika, om det är tillåtet att kräva kollektivavtalsliknande villkor.
Konkurrensverket (som i mångt och mycket fungerar som EU-kommissionens förlängda arm i Sverige) bekräftar att rättsläget är oklart.
- Det strider mot de grundläggande principerna att kräva att företagen ska följa kollektivavtal fullt ut. Det är däremot möjligt att i viss mån hänvisa till villkor från kollektivavtal. Men en djupare utredning om det här vore bra, säger Charlotta Frenander, jurist vid Konkurrensverket.
Exempel på villkor som det kan gå att ställa krav om, enligt Frenander, är arbetstid, semester och minimilön.
I Nacka, utanför Stockholm, har facket sedan början av 90-talet fått höra att ordet kollektivavtal är bannlyst.
- Det strider mot EU-rätten, säger kommunjuristen i Nacka, Helena Meier, till Kommunalarbetaren.

lördag 9 april 2011

Stora olikheter inom eurozonen

Europeiska centralbanken, ECB, i tyska Frankfurt har höjt sin styrränta till 1,25 procent - trots eurokrisen.
På presskonferensen efter räntebeslutet upprepade ECB-chefen Jean-Claude Trichet gång på gång det som är ECB:s huvuduppgift: "Vi ska leverera prisstabilitet." Enligt Lissabonfördraget ska ECB alltid sätta inflationsbekämpningen först. Hur hög arbetslösheten än är ska ECB enligt EU:s grundlag alltid höja räntan, dämpa tillväxten och öka arbetslösheten om prisstabilitetsmålet är hotat.
De 17 länder som ingår i eurozonen har mycket olika ekonomisk utveckling. Olikheterna i euroländernas ekonomier visas av en rapport från Credit Suisse. När ekonomer räknar ut en passande ränta för olika länder ser man tydligt skillnaden.
Krisländerna Spanien, Portugal, Irland och Grekland svarar för 17 procent av eurozonens BNP. De skulle behöva en styrränta på minus 4,6 procent.
Tyskland, som svarar för en tredjedel av eurozonens BNP skulle ha en styrränta på 4,5 procent.
Däremellan ligger ECB:s styrränta på 1,25 procent och fortsatta höjningar stundar för att länder som framför allt Tyskland inte ska bli överhettade. I andra länder i eurozonens södra och västra periferi riskerar räntehöjningarna att förvärra den redan djupa finansiella och ekonomiska krisen.
EU:s valutaunion är lika begåvat som att stoppa ena handen i en hink med iskallt vatten och den andra i en hink med kokhett vatten och hävda att det i genomsnitt är lagom temperatur.

fredag 1 april 2011

EU-kommissionen riktar dråpslag mot idrottsrörelsen

I dag är hela den svenska ideella sektorn, till exempel idrottsrörelsen, undantagen från moms. Det strider mot EU:s momsdirektiv och Sverige riskerar att hamna inför rätta i EU-domstolen.
I januari i år föreslog regeringen en kompromiss för EU-kommissionen som innebar att föreningar som omsätter mindre än en miljon kronor ska slippa redovisa moms. EU-kommissionen har nu beslutat att avslå regeringens ansökan om ett svenskt undantag från EU:s lagstiftning.
Hundratusentals idrottande barn kan få högre medlemsavgifter om EU tvingar Sverige att momsbelägga föreningar.
- Jag tror att det kan slå hårt mot familjer med svag ekonomi, säger Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet.
Hon är förvånad och besviken över beskedet att EU vill stoppa Sveriges undantag från momsplikt för ideella föreningar. Det innebär att idrottens inkomster från försäljning , reklam sponsorintäkter och andra finansiella poster skulle momsbeläggas.
Det är inte bara idrottsrörelsen som drabbas. EU-kommissionens slag kommer träffa alla ideella föreningar såsom förutom idrottsklubbar, kulturföreningar, trossamfund och biståndsorganisationer.
Enligt uppgift från finansdepartementet finns det, mycket ungefärligt, 120.000 ideella föreningar i Sverige.
- Föreningslivet spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det kan inte vara ett samhällsintresse att föreningarna ska ägna kvällarna åt momsregistrering, säger finansminister Anders Borg (m).
Finansdepartementet ska nu ta kontakt med andra EU-länder, i första hand Finland, Danmark, Holland och Österrike, som har fått liknande klagomål från EU-kommissionen. Tanken är att länderna ska driva en gemensam kampanj för att få kommissionen att ändra sig. Anders Borg säger sig vara beredd att processa i EU-domstolen för att få behålla de svenska momsreglerna.
"Både staten och idrottens ska nog förbereda sig på att förlora den matchen", kommenterar Svenska Dagbladets sportchef Ola Billger.

torsdag 31 mars 2011

EU i tvivelaktiga affär med Centralasien

Samtidigt som revolterna i Nordafrika satt ljuset på EU:s olje- och gasaffärer med envåldshärskare i unionens södra utkanter, inte minst Libyen, sluter EU nya avtal med diktaturer i den resursrika och alltmer strategiskt viktiga region som går under namnet Centralasien.
Nyligen var Kirgizistans president Roza Ountbajeva i Bryssel för att diskutera gasleveranser med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Barroso har på senare tid också träffat ledarna för Uzbekistan, Kazakstan och Turkmenistan, länder med gas och olja och ungefär lika dåligt rykte vad gäller bristen på demokrati och mänskliga rättigheter som de av EU länge understödda regimerna i Nordafrika.
I Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr, förföljs både politiska och religiösa aktivister förföljs. Situationen i Turkmenistan och Kazakstan brukar beskrivas som något bättre, men där presidenterna likafullt utövar sin makt enväldigt.
EU vill göra sig mindre beroende av Ryssland och Mellanöstern. Turkmenistan sitter på världens fjärde största reserver av naturgas och Kazakstan har stora oljereserver, medan Uzbekistans ekonomi är en av de snabbast växande i världen.

söndag 27 mars 2011

Norska fack kräver kollektivavtal

Flera fall av grov social dumpning har avslöjats i Norge. Nu tar norska facket upp kampen med EU om vilka krav som kan ställas när offentliga tjänster ska utsättas för konkurrens.
Norska LO har sedan länge krävt att det ska finna kollektivavtal på företag som deltar i offentlig upphandling. I vissa kommuner, som till exempel vänsterstyrda Trondheim, har man framgångsrikt drivit detta krav. Och där har flera verksamheter kommunaliserats igen.
Däremot sade den borgerliga majoriteten i Oslo byråd nyligen nej med hänvisning till att kravet skulle strida mot EU:s regelverk, som Norge genom EES-avtalet är bundet till.
Men Fagforbundet, Norges största fackförbund med huvudsakligen offentligt anställda, tänker inte vika sig för EU.
- Vi fortsätter att driva det här kravet. det handlar om politisk vilja. Jag begriper inte hur politiker kan tro att människor med osäkra anställningskontrakt, låg lön och dåliga arbetsvillkor ska kunna utveckla kvaliteten i de offentliga tjänsterna, säger Stein Guldbrandsen på Fagforbundet.
Dessutom påpekar Fagforbundet och LO att Norge är bundet av ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling.
- Med konventionen i ryggen kan man hänvisa till vilka avtal som är normala för området och kräva att de efterlevs, säger Stein Guldbrandsen.
Men även här ställer EU:s regelverk till det. Den norska rödgröna regeringen står bakom ILO 94, men har fått bakläxa av EES-avtalets övervakningsmyndighet ESA. ESA hävdar att innehållet i ILO-konventionen står i strid med EU:s konkurrensregler och hotar med att ställa Norge till svars inför den så kallade Eftadomstolen. (ESA och Eftadomstolen kan beskrivas som EU-kommissionens och EU-domstolens förlängda arm i EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein.)

måndag 21 mars 2011

EU splittrat om Libyen

FN:s Libyenbeslut och Natostaternas efterföljande intervention mot Libyen visar på öppen splittring mellan EU:s stormakter. Frankrike och Storbritannien har energiskt drivit på för FN-beslut om flygförbud över och bombningar av Libyen och fick till sist med sig USA. Men Tyskland har spjärnat emot och lade tillsammans med Ryssland och Kina ned sin röst vid omröstningen i säkerhetsrådet.
Det är inte första gången EU splittras vid dramatiska händelser i omvärlden. I uppmarschen till Irakkriget 2003 slöt Storbritannien upp bakom USA, medan Frankrike och Tyskland tillsammans med Ryssland motsatte sig en invasion i Irak.
Sedan dess har EU ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att EU ska kunna stå starkare på världsscenen. Efter Irakbråket enades Storbritannien, Frankrike och Tyskland om att stärka EU:s militära muskler. Med Lissabonfördraget fick EU i december 2009 sin första "utrikesminister", Catherine Aston.
Men när de dramatiska händelserna i Nordafrika bröt ut agerade medlemsländerna som vanligt på egen hand.
Det senaste EU-toppmötet kunde inte enas om vad som krävdes för att stoppa Gaddafis framfart i Libyen. I stället för att samla EU kring en gemensam linje fick EU-utrikesministern Catherine Ashton och EU-presidenten Herman van Rompuy nöja sig med att "välkomna" FN-resolutionen och lova att EU står redo att tillämpa den.
Återigen har EU visade sig oförmöget som säkerhetspolitisk allians. Trots allt tal om en gemensam europeisk utrikespolitik är det i USA som de avgörande besluten fattas.
Ett nytt EU-toppmötet denna vecka ska diskutera Libyen och "fatta de nödvändiga besluten". Det ser ut att bli en intressant diskussion.

lördag 12 mars 2011

Fackliga rättigheter ska kokas till mos

"Antas förslaget går den svenska modellen med fria och ansvarstagande arbetsmarknadsparter och samförstånd mellan fack och arbetsgivare förlorad", framhåller LO, TCO och Saco i ett gemensamt upprop mot EU-kommissionens förslag som kommer att tvinga medlemsländerna, framför allt euroländerna, att decentralisera alla kollektivavtalsförhandlingar. Lönerna ska alltså enbart fastställas lokalt. EU ska kunna beordra medlemsregeringarna att korrigera "för höga" löneavtal. Tanken är att den europeiska konkurrenskraften ska stärkas genom lägre löner, konstaterar LO, TCO och Saco.
Det är naturligtvis bra att ledarna för de fackliga centralorganisationerna tar ställning mot ökad centralstyrning av den ekonomiska politiken i EU. Men vad de inte tycks inse är att EU-kommissionens antifackliga förslag inte är någon tillfällighet.
Med en valutaunion kan ekonomiska spänningar inte längre tas ut genom valutapolitiken. När växelkursen inte längre kan vara flexibel kommer det att uppstå en stark press på ökad flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden.
Industrins ekonomiska råd - en rådgivande ekonomgrupp för industriavtalet - uttryckte det så här i sin analys inför avtalsrörelsen 2001: "Den uppenbara effekten vid ett svenska medlemskap i EMU är att det krävs större flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden när automatiska växelkursförändringar inte längre utgör den stabiliserande mekanismen. " (Ekonomisk Debatt, nr 2 2000)
Kort sagt; när inte längre växelkursen kan vara flexibel kommer löntagarna att tvingas bli det. Lönebildningen måste decentraliseras och mjukas upp. Arbetsmarknaden måste avregleras, det gäller speciellt reglerna för konflikt- och arbetsrätt. Socialförsäkringarna måste bli mer individuella. Skatter måste sänkas och privatiseringarna ökas.
"EMU är en tryckkokare utan pysventil. Fackliga och sociala rättigheter ska kokas mjuka - eller till mos." Så lyder en metafor i tysk EMU-debatt. Den gjordes allmänt känd av Hans Tietmeyer, tidigare chef för tyska Bundesbank.
När valutan inte längre får vara flexibel, så tvingas folket att bli det. Det är själva meningen med föreningen. När ska ledningen för LO, TCO och Saco inse detta och ompröva inställningen till det antifackliga och högerpolitiska EU-projektet.

söndag 27 februari 2011

EU attackerar löntagarna

Inom EU håller, i eurokrisen kölvatten, en norm på att etableras som ger överstatliga aktörer som EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken (ECB) mandat att överpröva lönebildningen och begränsa utrymmet för arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna. Kravet på sänkta minimilöner i Irland är bara ett exempel på hur fack och anställda körs över genom extremt brutala villkor i olika så kallade räddningspaket från EU (och IMF).
I det nya EU-systemet för budgetövervakning – den europeiska terminen – har EU-kommissionen redan visat sin ambition att försöka ta kontrollen över löner och arbetsvillkor i medlemsstaterna. I en första analys betonades att länder med bytesbalansunderskott måste försämra anställningstryggheten för tillsvidareanställda och se över möjligheterna att sänka arbetslöshetsersättningarna.
I reformeringen av den ekonomiska styrningen inom EU har kommissionen föreslagit att ett system för kontroll av makroekonomiska obalanser ska komplettera stabilitetspakten. Kommissionen ska följa hur indikatorer relaterade till konkurrenskraft – såsom priser och löner – utvecklas i EU-länderna. Förslaget ger kommissionen möjlighet att blanda sig i den nationella lönebildningen och ifrågasätta löneökningar som den tycker är för stora. Eftersom kommissionens anvisningar knyts till sanktionshot och endast kan stoppas av en kvalificerad majoritet i ministerrådet blir maktspråket gentemot arbetsmarknadens parter starkt.
Utvecklingen är en logisk konsekvens av EU:s valutaunion. När inte en nationell valuta eller penningpolitik kan fungera som stötdämpare vid ekonomiska kriser, måste arbetsmarknaden vara flexibel. Löntagarna tvingas betala för valutaunionens misslyckanden via dumpade löner och försämrade anställnings- och pensionsvillkor.

onsdag 9 februari 2011

EU:s människorättsliga dubbelmoral

EU-kommissionen ville hemlighålla ett möte med Uzbekistans president Islam Karimov som betraktas som en av världens främsta envåldshärskare. Karimov styr landet med diktatoriska medel och hans regim förtrycker oliktänkande.
Uzbekistan är en kustlös stat i Centralasien som gränsar till Kazakstan, Turkmenistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Afghanistan. 1991 förklarade Islam Karimov, som var ledare för högsta sovjet i Uzbekiska SSR, landet självständigt och den 8 december 1991 erkändes självständighetsförklaringen. Karimov vann presidentvalet samma månad med 86 procent av rösterna. Efter fuskvalet tvingades flera oppositionella ledare i exil. 2007 omvaldes Karimov som president för ytterligare en åttaårsperiod, officiellt med 90,77 procent av rösterna.
Den 24 januari var Islam Karimov inbjuden till Bryssel för att möta bland andra EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Flera människorättsorganisationer protesterade mot inbjudan av Karimov som de menar demaskerar EU:s dubbelmoral vad gäller människorättsfrågor.
"EU har dragit skam och vanära över sig genom detta möte och på det sätt det har hanterats", säger Sasja Koulaeva från Internationella federationen för mänskliga rättigheter, FIDH, till nyhetsbyrån IPS.
Efter mötet med Karimov sade Barroso i ett pressmeddelande att den uzbekiske presidenten uttryckt sitt engagemang för att "fördjupa de demokratiska reformerna i Uzbekistan".

torsdag 3 februari 2011

Frankrike har haft nära relationer med diktaturen i Tunisien

Tunisien, där en folklig revolt tvingat bort landets diktator Ben Ali från makten, har starka militära, ekonomiska och politiska kopplingar till den tidigare kolonialmakten Frankrike.
Frankrike är Tunisiens främsta handelspartner och 1.250 franska företag utgör kärnan i landets ekonomi, rapporterar nyhetsbyrån IPS.
Dessa företag omfattar allt från textil- och klädindustri till mikroelektronik, bilar, flygteknik och tjänstesektorn. Enligt officiell statistik uppgick de franska investeringarna i Tunisien till 140 miljarder euro 2009, motsvarande över 1.200 miljarder kronor.
Under lång tid odlade Frankrike nära relationer med Ben Ali. En lång rad presidenter – Mitterrand, Chirac och Sarkozy – har behandlat honom som en nära politisk vän och allierad. Det senaste statsbesöket skedde i april 2008, då Nicolas Sarkozy besökte Tunis. Då förklarade den franske presidenten att "frihetens områden växer" i Tunisien och han klappade uppskattande om Ben Ali.
Veckotidningen Le Canard enchainé avslöjar att Frankrikes utrikesminister Michèle Alliot-Marie så sent som i mellandagarna 2010, när de folkliga protesterna mot Ben Ali redan inletts, firade semester i Tunisien tillsammans med sin sambo Patrick Ollier, även han minister. Och för att ta sig från Tunis till semesterorten lånade paret privatjet av affärsmannen Aziz Miled, som tillhör kretsarna kring Ben Ali som affärspartner till diktatorns svåger.
Några dagar innan Ben Alis fall väckte Michèle Alliot-Marie uppseende med ett förslag om att bistå hans regim med "att sätta upp tunisiska ordningsstyrkor".
Först när Ben Ali tvingats i landsflykt uttryckte Paris stöd för kraven på demokrati i Tunisien.
Frankrike har, tillsammans med de likaledes forna kolonialmakterna Spanien och Italien, haft stort inflytande över EU:s politik för Nordafrika. En politik som har inneburit att blunda för bristande demokrati för att Nordafrikas auktoritära regimer setts som viktiga för att tillvara EU-ländernas neokoloniala ekonomiska och politiska intressen och som gränsvakter kring Fästning Europa för att stoppa migrationsströmmarna över Medelhavet.

onsdag 2 februari 2011

Senkommet EU kräver demokrati i Egypten

Efter en vecka av vankelmod och disparata reaktioner från olika EU-länder när den folkliga protestvågen eskalerat har EU:s utrikesministrar förmått komma fram till ett ställningstagande om Egypten.
EU:s undfallande hållning gentemot arabvärldens auktoritära regimer (för att inte tala om Israel) har pågått länge. I EU:s associeringsavtal med länderna i Nordafrika och Mellanöstern står skrivet att kränkningar av mänskliga rättigheter är grund för uppsägning av avtalet. Ett påtryckningsmedel som EU aldrig har använt.
Bakom revolten i Egypten finns ett allmänt missnöje med Mubaraks regim. Folk är trötta på polisbrutalitet, kontrollerad media, försämrade levnadsförhållanden och på det undantagstillstånd som varat i 30 år nu.
EU-länderna har sedan länge ett djupt samarbete med den förhatliga Mubarakregimen. Egypten kommer bara under de två närmsta åren att få över 4 miljarder euro i ekonomisk assistans från EU.
EU:s utrikeschef Catherine Ashton säger att EU kommer att samarbeta med Egypten, oavsett vad den närmaste politiska framtiden i Egypten blir.
- Det måste skapas en öppen dialog. EU har samarbetat med Egypten under flera år och vi kommer att fortsätta finnas där för Egypten för att bygga en demokrati, sade Ashton efter ett möte med EU-ländernas utrikesministrar i Bryssel den 31 januari.
EU:s utrikesministrar antog på mötet en resolution som kräver att den egyptiska ledningen friger de människor som fängslats under oroligheterna, stoppar allt våld och att Mubarak inleder dialog med oppositionspolitiker och intresseorganisationer i landet. EU vill också att man bereder väg för en demokratisering av landets politiska system genom att se till att fria och rättvisa val kan hållas snarast.
Kostnaden för krav på politiska reformer är låg när regimen är på fallrepet.

måndag 24 januari 2011

Ställ krav på ett socialt protokoll

LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin presenterade i sitt öppningstal på LO-kongressen i månadsskiftet maj/juni 2008 en strategi för att bekämpa Lavaldomens antifackliga konsekvenser. En del var ”att tillsammans med våra europeiska fackliga kamrater driva på för ett socialt protokoll kopplat till fördraget. Ett protokoll där medlemsstaternas regeringar tydligt deklarerar att de fackliga rättigheterna aldrig kan underordnas den fria rörligheten”.
På LO-kongressen talade också John Monks, generalsekreterare för Europafacket [ETUC]. Han bekräftade att Europafacket vill att ”en social skyddsparagraf ska läggas till som ett protokoll till de europeiska fördragen” som ”ska slå fast att grundläggande rättigheter väger tyngre än marknaden”. Men precis som Wanja Lundby-Wedin, som även är ordförande för ETUC, ville han att Lissabonfördraget först skulle först drivas igenom ”eftersom det är ett viktigt steg framåt” och att ”våra chanser att få ett sådant protokoll är större när det nya Lissabonfördraget ratificerats”. Det sociala protokollet ”måste sedan antas så snart det är dags att se över” Lissabonfördraget.
Nu är det dags. På EU-toppmötet i december beslutade de 27 medlemsländernas stats- och regeringschefer enhälligt att genomföra en ”begränsad förändring av fördraget” för att inrätta en permanent krisfond för euroländer som råkar i ekonomisk kris, European Stability Mechanism [ESM].
I EU-fördragets artikel 48 har det införts möjligheter till ”förenklade ändringsförfaranden”. Europeiska rådet får anta ett beslut om fördragsändring med enhällighet. ”Detta beslut träder i kraft först sedan det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.” Varje medlemsland har alltså vetorätt. Det ger ett utmärkt tillfälle att kräva ett socialt protokoll som villkor för att godkänna den föreslagna fördragsändringen.
Europafacket har utarbetat ett förslag till socialt protokoll som består av fyra artiklar. En av kärnpunkterna lyder [fritt översatt]: ”Inget i fördragen, särskilt inte ekonomiska friheter eller konkurrensregler, ska vara överordnade grundläggande sociala rättigheter och sociala framsteg. I händelse av regelkonflikt ska grundläggande sociala rättigheter äga företräde.”
Desto mer angeläget att kräva ett socialt protokoll eftersom Lissabonfördraget inte alls [föga förvånande] motsvarat de förhoppningar som Wanja Lundby-Wedin och John Monks gav uttryck för när de argumenterade emot kraven från bland annat Byggnads och Transport om att villkora riksdagens godkännandet av Lissabonfördraget med att Sverige först måste säkerställa garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen som neutraliserar de antifackliga effekterna av Lavaldomen.

söndag 16 januari 2011

Frihandelsavtal kan slå mot aidssjuka

Hälsoorganisationer oroar sig för att det planerade frihandelsavtalet mellan EU och Indien hotar tillgången till mediciner för hundratusentals aidspatienter i utvecklingsländer som är beroende av indisktillverkade generiska mediciner, det vill säga billiga kopior på dyra, patenterade läkemedel.
De indiska tillverkarna får licens för medicinerna förhållandevis billigt, men förbinder sig i gengäld att inte sälja kopiorna i Europa, för att inte konkurrera med orginalpreparatet. De säljs på den indiska marknaden och till andra länder i tredje världen. På detta sätt har Indien blivit "fattiga länders apotek" enligt hjälporganisationen Läkare utan gränser.
Indiska medier har publicerat uppgifter från handelsförhandlingarna som visar att EU vill ge de europeiska läkemedelsbolagen rätten att hemlighålla alla data om ett läkemedel som testresultat och effektivitet under hela patenttiden.
Det betyder att läkemedelsproducenter i Indien måste vänta på att patentet ska gå ut, eller själva bekosta dyra kliniska tester. De kan inte längre använda testresultaten från de europeiska företag som tillverkade orginalpreparatet.
EU försöker också förlänga patentskyddet, som i dag är på 20 år.
Läkare utan gränser larmar nu om att de nya reglerna kraftigt begränsar möjligheterna för Indien att tillverka billiga mediciner.
- Vi uppmanar den indiska premiärministern att stå emot EU och försvara Indiens roll som apotek för utvecklingsländerna, säger Unni Karunakara, Läkare utan gränsers internationella ordförande.

onsdag 12 januari 2011

Dansk statsminister inför rätta för Lissabonfördraget

Danmarks Högsta domstol har givit 35 danska medborgare rätt att dra statsminister Lars Lökke Rasmussen inför rätta för att folketinget godkände EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, utan folkomröstning.
I april 2008 godkände det danska parlamentet, folketinget, Lissabonfördraget utan folkomröstning. Därefter stämde 35 personer statsminister Lars Lökke Rasmussen för brott mot grundlagen. De hävdar att regeringen brutit mot den danska grundlagens paragraf 20.2 genom att ratificera Lissabonfördraget utan att vare sig 5/6-majoritet i folketinget eller en majoritet i en folkomröstning.
Lissabonfördraget innebär en massiv förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till EU:s överstatliga institutioner och att de befolkningsmässigt stora medlemsländerna får mycket större inflytande på de mindre medlemsländernas, såsom Danmarks, bekostnad.
I första instans fick inte de 35 medborgarna rätt men de överklagade till Högsta domstolen som anser att frågan om ett eventuellt grundlagsbrott är av "allmän och genomgripande betydelse" och ger klartecken för en rättslig process. Gruppen kommer nu att begära prövning i domstol om Danmarks godkännande av Lissabonfördraget var lagligt eller inte.
De 35 medborgarnas juridiska ombud, professor Ole Krarup, tidigare EU-parlamentariker för Folkebevaegelsen mod EU, kommenterar:
"Detta är en mycket viktig signal till regeringen och folketinget om att grundlagen måste respekteras, och det är en seger för demokratin."

måndag 3 januari 2011

En euroanhängares offentliga avbön

I dagstidningen Örnsköldsviks Allehanda har Johan Ingerö, som idag titulerar sig som konsult och fri skribent, under rubriken "Eurokampanjen är ett plågsamt minne" gjort offentlig avbön för sitt engagemang för ja-sidan inför EMU-folkomröstningen 2003. I en lika avslöjande som hedervärd krönika skriver han att den kampanjen är det han mest skäms för under sin nästan tioåriga sejour i partipolitiken:
"Jag var vid den här tiden anställd av Liberala ungdomsförbundet, och därför heltidsengagerad på ja-sidan. Ändå har jag inget egentligt minne av att vi pratade politik. I stället sprang vi omkring och delade ut badbollar, kepsar, nyckelband och gud minns vad mer med käcka "Ja Till Euron"-budskap på. Våra affischer täckte varenda reklampelare i landet. Vi lade mer pengar på mazariner med euro-loggor än vad den luspanka nej-kampanjen spenderade totalt.
Nej-sidan hade däremot något annat, nämligen argument. Medan vi kvittrade om euron som ett "fredsprojekt" (som om danska trupper stod redo för strid på Öresundsbrons västra sida) presenterade motståndarna en lång rad kunniga och seriösa ekonomer som varnade för europrojektet.
Vi rapade upp färdigtuggade argument, men saknade i de flesta fall grepp om sakfrågan. [...]
Men sommaren var het, och kampanjtempot närmast febrigt. Dessutom hade vi som sagt obegränsat med pengar. Folk anställdes till och med för att chatta om euron på Internet, alltmedan oavlönade Nej-kampanjare häftade upp A4-papper på kommunala anslagstavlor. Och där pengarna rann in rann både vett och intellekt ut. Under dessa månader kom Sverige mycket nära politisk psykos.
Jag skäms för min inblandning i den där kampanjen, och jag hoppas att de som betalade kalaset i dag skäms lite, de med."
Kommentarer överflödiga.