söndag 18 juli 2010

EU är ett marknadstalibanskt stormaktsprojekt

Nyligen antog EU:s ledare en strategi för att öka jobb och tillväxt i EU till år 2020. Den framhåller att lönerna ska sättas lokalt och att den offentliga sektorn kan användas för att hålla nere lönerna på hela arbetsmarknaden.
Lönenivåer hör uttryckligen till de frågor som EU inte får lagstifta om. Men genom den så kallade öppna samordningsmetoden har EU ett instrument för att påverka medlemsstaterna även i frågor som dessa. Den går ut på att ministerrådet utfärdar rekommendationer och riktlinjer, som inte är rättsligt bindande men som i realiteten ändå har en påverkan genom det politiska tryck som EU:s institutioner kan utöva med stöd av riktlinjerna.
De riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik som stats- och regeringscheferna enades om vid toppmötet den 17-18 juni är en del av EU 2020.
I riktlinje 2 med rubriken "Hantera makroekonomiska obalanser" rekommenderas medlemsstaterna bland annat att "främja rätt ramvillkor" för löneförhandlingssystemen och en utveckling av arbetskraftskostnaderna som är förenliga med prisstabilitet, produktivitetstrender på medellång sikt och behovet av att minska makroekonomiska obalanser. De här "lönesättningsramarna" ska göra det möjligt med en lönebildning som har hänsyn till skillnader i kompetens, lokala arbetsmarknadsvillkor och de stora skillnaderna i ekonomiska resultat mellan regioner, sektorer och företag i samma land. Här sägs också att "en lämplig lönesättning" i den offentliga sektorn bör ses som en viktig signal för att trygga återhållsamhet med löneökningar i den privata sektorn.
Efter att ha tagit del av EU-kommissionens förslag till riktlinjer från april begärde de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco att den svenska regeringen skulle försöka på skrivningarna om lönebildningen strukna. De befarar att riktlinjerna ska bli ett allvarligt ingrepp i den svenska modellen.
LO, TCO och Saco menar att det är oacceptabelt att EU överhuvudtaget uttrycker en åsikt om hur kollektivavtal ska utformas eller på vilken nivå de ska slutas. Det är och måste förbli en fråga för arbetsmarknadens parter i medlemsländerna, skrev de i ett gemensamt brev till regeringen i slutet av maj.
Men i den text som antogs av stats- och regeringscheferna i juni hade riktlinjerna tvärtom blivit mer utförliga när det gäller lönebildningen i medlemsstaterna.
– Det här är ju ett direkt omfamnande av Svenskt Näringslivs gamla lönepolitiska modell, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist vid LO. Det går helt på tvärs med LO:s linje.
Återigen har det bekräftats att EU är och förblir ett odemokratiskt och marknadstalibanskt stormaktsprojekt. Frågan är vad som krävs för att LO ska inse detta?

fredag 16 juli 2010

Brittisk krisbudget kan leda till strejk

Den nya liberalkonservativa koalitionsregeringen i Storbritannien har lämnat sin första "krisbudget" . Nu hotar de offentliga facken med strejk.
I genomsnitt ska alla myndigheter och departement minska på utgifterna med 25 procent under de kommande fyra åren. Momsen och andra skatter höjs och bidrag minskas.
Den offentliga sektorn - och i synnerhet den centrala statsförvaltningen (civil service) - kommer att drabbas hårt. Sänkta eller frysta löner samt sämre pensionsvillkor och avgångsvederlag kommer att genomföras under hösten.
- När vi står minför nedskärningar, attacker på våra pensioner, kontraktsvillkor som rivs upp och en regering som inte vill förhandla - ja, då är konflikt nästan oundvikligt, säger Richard Simcox, presstalesman för PCS, ett av de ledande facken på den offentliga.
Samtidigt anklagar brittiska fackrepresentanter regeringen Cameron för att "förklara krig" mot fackföreningsrörelsen. Orsaken är ett nytt lagförslag som ökar kraven på de omröstningar som enligt lag måste föregå varje strejk, genom att lagstifta om minsta tillåtna valdeltagande.
- Konservativdemokraterna vet att det hårdaste motståndet mot deras nedskärningar kommer att komma från fackföreningarna. De börjar bli rädda och därför slår de till med antifackliga lagar som för tankarna till sydamerikanska militärdiktaturer, säger Bob Crowe, generalsekreterare i transportarbetarfacket RMT.

fredag 2 juli 2010

Rödgrön EU-politik på socialdemokraternas villkor

I de rödgröna partiernas uppgörelse om EU-politiken slår man fast att man "vill bättre skydda arbetstagares rättigheter i EU. Sverige och EU ska konkurrera med kunskap och kompetens – inte med låga löner och usla arbetsvillkor. Det råder i dag en osäkerhet om hur den svenska modellen med kollektivavtal fungerar för företag som kommer hit från andra länder. Vi ser i dag tydliga exempel på att utländska företag konkurrerar med lägre löner och farliga arbetsmiljöer. Den fria förhandlingsrätten, konflikträtten och rätten att behålla den svenska kollektivavtalsmodellen ska alltid värnas. Kommissionens utlovade förordning mot social dumping måste innehålla garantier för att ge arbetsmarknadens parter i medlemsländerna rätt att förhandla fram löner och arbetsvillkor i enlighet med deras traditioner".
De rödgröna vill efter Lavaldomen "verka för att EU ser över sina regler, det så kallade utstationeringsdirektivet, för den som jobbar tillfälligt i ett annat EU-land. Delar av utstationeringsdirektivet bör revideras i syfte att garantera likabehandling av löntagare".
Vidare vill de rödgröna "att EU antar ett juridiskt bindande socialt protokoll som tydliggör att fackliga rättigheter såsom förhandlings- och konflikträtt samt rätten att teckna kollektivavtal gäller inom unionen. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna måste göras till en lagstadgad rättighet i EU".
Att Socialdemokraterna nu ställer sig bakom kravet på ett socialt protokoll kan ses som ett framsteg, men frågan är varför man inte gjorde gemensam sak med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och krävde ett sådant protokoll som villkor för att godkänna Lissabonfördraget hösten 2008. Att nu kräva ett socialt protokoll är som att kasta in jästen i ugnen.
Såväl ett socialt protokoll som en revidering av utstationeringsdirektivet förefaller med gällande EU-fördrag och rådande politiska förhållanden i EU:s institutioner och medlemsländerna vara rena utopin.
Vad det gäller den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken i övrigt kan man konstatera att den i allt väsentligt innebär att Miljöpartiet och [i synnerhet] Vänsterpartiet har anpassat sig till Socialdemokraternas alltsedan i början av 1990-talet verklighetsfrånvända EU-positivism.
Dagens Nyheters ledarredaktion skriver med illa dold förtjusning att Vänsterpartiet och Miljöpartiet fått ge upp ett flertal av sina EU-kritiska ståndpunkter: "Vänsterpartiet lägger sig platt i EU-politiken och MP fullföljer den omsvängning som partiet påbörjade hösten 2008 när man bestämde sig för att slopa kravet på EU-utträde."
Vänsterpartiet som i sitt partiprogram förespråkar att Sverige ska lämna EU ställer sig nu bakom att "Sverige ska vara en aktiv medlem i EU" och att "EU är en central arena som ger Sverige möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem".