Den 18 december 2007 meddelade den allsmäktiga EU-domstolen i Luxemburg sitt förhandsavgörande i Lavalmålet. Bakgrunden var de konfliktåtgärder som Byggnads, med stöd av Elektrikerna, hade vidtagit mot Laval vid ett skolbygge i Vaxholm senhösten 2004 eftersom det lettiska företaget vägrade att skriva på ett svensk kollektivavtal.
Lavals svenska advokater anmälde de båda fackförbunden till Arbetsdomstolen [AD], som i april 2005 bad EU-domstolen om ett förhandsavgörande, eller tolkningsbesked, huruvida svensk lagstiftning var förenlig med EU-rätten.
Två och ett halvt år senare gav EU-domstolen ett, för svensk fackföreningsrörelse, negativt besked. Stridsåtgärderna var otillåtna och Byggnads hade ingen rätt att kräva att Laval ska skriva på ett svenskt kollektivavtal med lönenivåer som motsvarar genomsnittslönen för byggbranschen i Stockholmstrakten.
Efter avgörandet i EU-domstolen bollades Lavalmålet tillbaka till AD. Det är alltså den svenska arbetsdomstolen som ska döma i tvisten, men, och det är ett avgörande men, den är bunden av den enväldiga EU-domstolens förhandsavgörande.
Den 14 maj 2008 var det tänkt att en muntlig förberedande förhandling skulle ske i AD. Men på de fackliga organisationernas begäran ställdes förhandlingen in. Orsaken var att de anser det inte längre finns något för parterna i målet att tvista om. Det blev därför ingen ny huvudförhandling. De fackliga organisationerna erkände sig besegrade på förhand och accepterade Lavaldomen.
Men det innebar inte att Vaxholmskonflikten arkiverades. Laval har tillsammans med Svenskt Näringsliv krävt Byggnads och Elektrikerna på skadestånd för de stridsåtgärder facken genomförde mot det lettiska företaget.
Sammanlagt uppgår skadeståndskravet till nästan 2,8 miljoner kronor. Dessutom kräver Laval ekonomiskt skadestånd på 1,4 miljoner kronor. Om Laval vinner målet måste facken även betala rättegångskostnaderna som bedöms bli över två miljoner kronor. Förhandlingarna avslutades i april och nu har AD meddelat att domen kommer den 2 december.
Självfallet ska de fackliga organisationerna inte betala något skadestånd eftersom de enbart har tillämpat de lagar och regler som gäller i Sverige. Sedan när blev det ett brott att följa svenska lagar?
De fackliga organisationerna borde heller inte lägga sig platt för EU-domstolen, utan kräva en ny huvudförhandling och där hävda att det är AD:s uppdrag att följa de lagar som gäller i Sverige, precis som den gjorde i det interimistiska utlåtande i Vaxholmskonflikten den 22 december 2004.
Att EU-domstolen har en annan uppfattning må vara hänt, men det är inte lagvrängarna i Luxemburg utan den folkvalda riksdagen i Stockholm som beslutar om vilka lagar och regler som gäller i Sverige. [Så stod det i regeringsformen senast jag kollade. Men jag kanske missminner mig…]
Dessutom fick ju Sverige en garanti för den svenska kollektivavtalsmodellen i anslutningsfördraget enligt tillskyndarna av EU-medlemskapet. När om inte nu ska man hävda och pröva vad den garantin är värd?
söndag 25 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar