Stöd till dissidenten Vaclav Klaus!

Hela EU-etablissemanget hänger över Tjeckiens president Vaclav Klaus och förmanar: Sluta trilskas! Skriv på! Det han ska skriva på är Lissabonfördraget, dvs. Tjeckiens ratificering av det fördrag som irländarna nyligen tvingades röstade ja till.
Men Klaus har satt sig på tvären. Dels vill han invänta en prövning av Lissabonfördraget som 17 tjeckiska senatorer har framställt till den tjeckiska författningsdomstolen, dels vill han att Tjeckien - i likhet med Polen och Storbritannien - ska få ett juridiskt bindande undantag från EU:s så kallade rättighetsstadga. Polen och Storbritannien har undantag i form av protokoll som säger att stadgan inte kan påverka respektive lands lagstiftning på något sätt.
Men ett sådant undantag (läs: protokoll) kan bli mycket svårt att uppnå för Tjeckien, eftersom det skulle kräva en ny ratifikationsprocess av Lissabonfördraget i samtliga EU-länder.
EU-etablissemanget är rasande över den tjeckiske presidentens motsträvighet. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso hotar med att Tjeckien blir av med sin Brysselkommissionär. Frankrikes president Nicolas Sarkozy talar ut i tidningen Le Figaro och ger Tjeckiens president Klaus en känga. Det är dags för Klaus att bestämma sig, morrar Sarkozy och antyder att det kommer att få konsekvenser, oklart vilka, om den tjeckiske presidenten inte sätter sitt namn under EU:s Lissabonfördraget. Inte heller Fredrik Reinfeldt kan dölja sin frustration över att Klaus kastar grus i EU:s fördragsmaskineri och korsar hans privata planer om att gå till historien som den som höll i rodret när EU:s förste president kröntes.
Men jag beundrar den tjeckiske presidenten. Visserligen delar jag bara delvis hans EU-kritik, emedan den är thatcheristisk. Men det är beundransvärt att våga kverulera och obstruera som Klaus gör. Konstitutionellt sett är den tjeckiske presidenten i sin fulla rätt att lägga in sitt veto mot en anslutning till Lissabonfördraget, trots att det tjeckiska parlamentet röstat för.
Sanningen är ju den att bara några få länder i EU ens har fått rösta om Lissabonfördraget. 2005 röstade fransmän och holländare nej till den föreslagna EU-konstitutionen, som sedan fick vissa kosmetiska förändringar och presenterades som Lissabonfördraget. 2008 röstade irländarna nej till Lissabonfördraget varför de tvingades rösta en gång till 15 månader senare. Och nu blev utfallet som etablissemanget krävde. ”The neverendum” kallas det på Irland.
Genom att med sådana manipulativa och odemokratiska metoder tvinga på de europeiska befolkningarna en ny EU-grundlag som ytterligare utvecklar unionen till en ekonomisk, politisk och militär supermakt och som än mer eroderar demokratin på den nationella nivå där den trots allt fungerar hyggligt, ådagalägger den europeiska nomenklaturan sitt fula, folkföraktande tryne.
Sedan irländarna tvingades rösta ja i en andra folkomröstning den 2 oktober och den polske presidenten Lech Kaczynski skrev på den 10 oktober är enda kvarvarande hindret för Lissabonfördraget, den egensinnige och nyliberale Vaclav Klaus. Dissidenten.
”Jag befarar att jag inte är den enda personen som känner oro för en fördjupning av integrationen inom EU”, säger han till brittiska The Telegraph.
Utgången av den dramatiska kraftmätningen mellan den tjeckiske presidenten och EU om Lissabonfördraget förefaller ytterst oviss. Men det är inte troligt att Klaus håller ut så länge till. Men vi kan hoppas och ge honom det stöd han förtjänar.