EU bygger murar mot omvärlden

Tidigare beräknades att 54.000 personer från hela världen skulle söka asyl i Sverige i år. I sin senaste prognos, som presenterades den 29 juli, har Migrationsverket skrivit den det förväntade antalet till 45.000 asylsökande.

Förklaringen, enligt verket, är att kontrollerna vid EU:s yttre gränser skärpts. Det gäller framför allt längs gränsen mellan Grekland och Turkiet, vilket gör att få lyckas ta sig till Europa för att söka asyl. FN, Amnesty, Human Rights Watch och Röda korset, bara för att nämna några organisationer, har kritiserat gränskontrollerna och sagt att det bryter mot mänskliga rättigheter om flyktingar förhindras att söka asyl.

Det är ingen hemlighet att grekisk polis och militär behandlar asylsökare illa. Häftig kritik har riktats mot Grekland av mängd internationella organisationer som anklagar de grekiska myndigheterna för allt från att utsätta de asylsökande för kränkningar och olika former av övergrepp och för onödigt långa arresteringar. Sverige har till och med inställt utvisningar dit, trots att EU:s Dublinförordning stipulerar att det är det EU-land som den asylsökande kommer först till ska pröva asylansökningen.

Sedan i somras florerar rykten om att de grekiska myndigheterna tillämpar en ny strategi för att stoppa flyktingar som försöker ta sig in i landet. Den går ut på att de har intensifierat bevakningen utefter Evrosfloden, som utgör en del av gränsen mot Turkiet. Och placerat 1.00 poliser och militärer där.

Dessutom har man byggt ett fyra meter högt taggtrådsstängsel längs den drygt en mil långa landremsan för att täppa till de hål där asylsökande och migranter brukat ta sig in. Det är inget man försökt dölja från grekiskt håll. Däremot vill man inte tala högt om att grekisk polis och militär tillämpar en praxis (pushback) som innebär att de under vapenhot sänder tillbaka asylsökande och migranter till Turkiet utan att de registrerats i Grekland.

Detta är en betydande del av förklaringen till att flyktingströmmen från Syrien till Sverige mindre än vad Migrationsverket kalkylerat med.

I dag måste syriska flyktingar ta sig illegalt till EU för att söka asyl. Väl här beviljas de allra flesta uppehållstillstånd. UNHCR, FN:s flyktingorgan, vädjade nyligen till EU att ta emot kvotflyktingar direkt från lägren i Syriens grannländer. Men intresset från EU:s ministrar var minst sagt njuggt.

Det finns inget som tyder på att läget i Syrien kommer att förbättras. Varje dag flyr ungefär 7.000 syrier till något av grannländerna där förhållandena i flyktinglägren är omänskliga.

Totalt har Syriens grannländer tagit emot 1,8 miljoner syrier. Och inne i landet beräknas över 2,5 miljoner vara på flykt.

EU-länderna har tillsammans hittills endast tagit emot 43.000. De syriska flyktingarna har framför allt sökt sig till Tyskland och Sverige.

EU:s murar har blivit så höga och svårgenomträngliga att de som flyr brutala krig såsom i Syrien inte får möjlighet att söka asyl.

- Det är svårt att ta sig in i EU för att söka asyl, konstaterar den ansvarige EU-kommissionären Cecilia Malmström lakoniskt.

Viktiga frågor återstår att besvara

Runt 1.400 Kommunalare gick ut i strejk den 19 juni. Busschaufförer, spårvagnsförare och verkstads- och service personal, i bland annat Umeå, Norrköping, Stockholm, Jönköping och Halmstad, tog strid för tryggare anställningsformer och bättre arbetsförhållanden. Knappt ett dygn innan ytterligare 1.400 medlemmar skulle tas ut i strejk kom parterna den 27 juni överens om ett nytt avtal och hela strejken avblåstes.
- Bussarna rullar igen och vi är väldigt nöjda. Det har varit oerhört sega förhandlingar, vi har fått jobba väldigt hårt med den här strejken, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.
Det nya avtalet gäller i tre år och ger en löneökning på 1.732 kronor samt inför en lägstalön på 18.500 kronor för de yrkesgrupper där det saknats.
Frågan om otrygghet för de anställda i samband med upphandlingar och entreprenörsbyten har varit en av Kommunals stridsfrågor och den svåraste för parterna att enas om.
Nu löses den genom ett nytt avtal och införande av en särskild nämnd som ska övervaka hur företagen sköter personalfrågorna vid övertaganden.
- Nu ska företagen i första hand ta över personalen. Det har varit våra medlemmars viktigaste fråga, säger Annelie Nordström.
Kommunals busstrejk handlade, precis som den avvärjda tågstrejken för fackförbundet Sekos medlemmar, handlade inte i första hand om pengar utan viktiga principer.
Den vanliga gången när fack och arbetsgivare inte kommer överens i olika frågor är att tillsätta en arbetsgrupp som ska ta fram ett förslag. Medlarna i tågkonflikten följde mönstret och tillsatte två arbetsgrupper men det var inte det som löste avtalsknuten.
Det är väl känt att arbetsgrupperna sällan kommer fram till något radikalt och det hade inte räckt för få Seko att dra tillbaka varslet. Därför lanserade medlarna möjligheten att säga upp avtalet varje år.
För Seko var det helt avgörande eftersom det innebär att facket kan förhandla om medlemmarnas anställningsvillkor och sätta tryck bakom kraven varje år. Med ett vanligt treårigt avtal hade de fått vänta till 2016.

Det har blivit viktigare för facken att kunna bevaka medlemmarnas villkor kontinuerligt sedan avregleringen av buss- och järnvägstrafiken började i slutet av 1900-talet (som förtida anpassning till nu gällande EU-direktiv). Facken och arbetsgivarna är oense om vilka villkor ska gälla för anställda hos ett bolag som förlorar en upphandling. Facken vill att de anställda automatiskt ska flyttas över till det nya bolaget med samma anställningsvillor som tidigare med det är arbetsgivarna emot.

Frågan är svårlöst eftersom personalkostnaderna är den utgift bolagen har lättast att konkurrera med. Samtidigt som de anställda vill ha kvar sin anställningstrygghet och sina villkor, för att förhindra lönedumpning.
I dag kan de ta med sig sina tidigare löner och andra förmåner till det nya företaget i högst tolv månader. Är företag och det lokala facket inte överens om ett nytt lokalt avtal inom den tiden har personalen inga garantier, något som blev tydligt då SJ tog över regionaltrafik i Västsverige 2012 och vägrade betala löner i nivå med dem som personalen hade haft tidigare.
Resultatet av Kommunals strejk och Sekos strejkhot blev ett nytt avtal och en särskild nämnd respektive en ny arbetsgrupp och möjlighet att säga upp avtalet varje år. Frågan om detta räcker för att förhindra avtalsdumpning återstår att besvara.
Mot sig har fackförbunden inte bara en allt motsträvigare arbetsgivarpart, utan även den odemokratiska EU-kolossen som med direktiv inkräktar alltmer på vilka krav de svenska fackförbunden kan ställa i avtalsrörelsen. EU har antagit tre direktiv som avreglerar järnvägstrafiken och ett direktiv som avreglerar övrig kollektivtrafik, samt tre direktiv som omreglerar offentlig upphandling. Alla dessa direktiv (plus ett föreslagit fjärde direktiv för järnvägstrafiken) har till syfte att förverkliga EU:s inre marknad, bland annat med att införa fri rörlighet för tjänsteföretag, typ bussbolag, över de inre gränserna i EU.
Enligt EU:s upphandlingsdirektiv är det inte tillåtet att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling. Skulle ett fackförbund, genom att ta ut sina medlemmar i strejk för att försvara anställningsvillkoren, tvinga fram ett kollektivavtal som på något sätt anses hindra den fria rörligheten inom EU, skulle Sverige för eller senare hamna inför EU-domstolen. Senast det begav sig slutade det med ett historiskt nederlag för den svenska fackföreningsrörelsen. Se Lavaldomen.

Island avbryter medlemskapsförhandlingarna med EU

En av den nya, isländska koalitionsregeringens första beslut blir att stoppa medlemsförhandlingarna med EU. Det uppger en regeringstalesman i Reykjavik. Regeringen lade den 23 maj fram sitt regeringsprogram.

Statsminister i den nya koalitionsregeringen blir mittenpartiet Framstegspartiets ledare Sigmundur David Gunnlaugsson. Konservativa Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson blir finansminister.

Den förra regeringen, bestående av EU-positiva socialdemokrater och EU-kritiska Gröna vänstern, ansökte om EU-medlemskap i juli 2009 och förhandlingar har pågått i olika omgångar sedan dess. En tredjedel av de 33 så kallade förhandlingskapitlen hade redan hunnit avslutas.

Enligt den nya regeringen, som tillträdde den 22 maj, fryser Island de drygt tre år långa förhandlingarna om medlemskap i EU. Längre fram under regeringens mandatperiod ska frågan om fortsatta förhandlingar bli föremål för en folkomröstning.

Men mot bakgrund av det starka EU-motståndet i olika opinionsundersökningar, är utgången tämligen given.

”Genom att frysa medlemskapsförhandlingarna sällar sig Island till en växande skara EU-kritiker i Europa”, konstaterar Dagens Industris reporter (23 maj).

Varför mörkar Trafikutskottets ordförande om EU?

I en debattartikel i Aftonbladet [9 maj] skriver Anders Ygeman, ordförande för riksdagens trafikutskott. ”Under flera år av tågkaos och misslyckade tågvintrar har regeringen nu till sist bestämt sig för att följa riksdagens uppmaning att tillsätta en utredning av hur de senaste tjugo årens uppsplittring och avreglering har påverkat den svenska järnvägen.”

Ygeman konstaterar vidare att ”Sverige har Västeuropas mest uppsplittrade system för underhåll av järnvägar. Underhållsbolagen konkurrera med varandra i ett lapptäcke av olika tågsträckor och deras underentreprenörer konkurrera om arbetsuppgifterna på dessa sträckor.”

Det är ”angeläget att förutsättningslöst utreda hur vi ska få en så väl fungerande järnväg som möjligt”, skriver Ygeman som anser att trovärdigheten undergrävs av att regeringen tillsatt en före detta lobbyist som utredare.

Det har han naturligtvis rätt i. Vad värre är dock att Ygeman underlåter att berätta att det finns tre EU-direktiv för av reglering av järnvägen och att ett fjärde är på väg som syftar till ytterligare avreglering och konkurrensutsättning. ”Det SEKO kan fastslå är att EU:s politik har fört med sig en storstilas privatisering som i alla delar inte varit lyckad”, skriveer LO-förbundet SEKO i sitt remissyttrande om EU:s fjärde järnvägspaket.

Direktivet, som ännu i trätt i kraft, öppnar för andra EU-ländernas järnvägsbolag fritt ska kunna köra inrikes tågtrafik i Sverige. I Sverige genomfördes denna avreglering redan 2010 som en förtida anpassning till EU:s kommande marknadsliberala regler.

Totalt 46 företag vill köra tåg på de svenska järnvägarna nästa år. Det står klart när ansökningstiden till Trafikverket nu gått ut. Bland de företag som sökt tillstånd finns bland annat två nya aktörer som vill köra persontåg mellan Stockholm och Göteborg, MTR Nordic AB och Citytåget i Sverige. Tågkaoset kommer inte bara att fortsätta utan förvärras.

Varför underlåter Anders Ygeman att informera svenska folket om att det är EU som styr svensk järnvägspolitik? Är det ytterligare ett exempel på den mörläggning som pågår för att osynliggöra konsekvenserna av medlemskapet i EU för svenska folket?

EU:s regler hindrar LO-ordförandens planer

Pausa överskottsmålet och satsa 70 miljarder kronor mot arbetslösheten. Det föreslog LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i sitt första maj-tal. Men utspelet blev svalt mottaget av S-ledaren Stefan Löfven.

- Vi kommer inte att försätta oss i en situation där vi avviker från de stabila statsfinanserna. Det är grunden för att vi ska klara sysselsättningen, säger han till Dagens Nyheter.

Överskottsmålet innebär att den offentliga sektorn ska visa ett överskott på en procent av BNP över en konjunkturcykel, som ska betala av Sveriges statsskuld. Målet har, på goda skäl, ifrågasatts av fackförbund, näringslivsorganisationer, ekonomer och politiker – bland annat av före detta S-ledaren Göran Persson – med argumentet att den svenska statsskulden har minskat kraftigt samtidigt som investeringsbehovet är stort. Bland riksdagspartierna är det bara Vänsterpartiet som vill ändra överskottsmålet.

Vad kritikerna förefaller ha missat är att överskottsmålet, tillsammans med budgettaket, infördes i slutet av 90-talet för att anpassa Sverige till reglerna för den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Sverige är som EU-medlem också medlem i EMU:s två första steg, det är bara det tredje steget med införandet av euron som valuta och att ECB i Frankfurt tar över penningpolitiken (räntan) som Sverige står utanför, trots att vi inte har ett undantag som Danmark och Storbritannien.( Formellt är det så att Sverige inte får vara med i EMU eftersom vi inte har knutit kronan till euron i minst två år, vilket är ett av de så kallade konvergenskriterierna som ett EU-land måste uppfylla för att bli fullvärdig medlem i EMU.)

Enligt den stabilitetspakt som EU-länderna antog vid toppmötet i Amsterdam i juni 1997, ska medlemsstaterna ”undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser”. Målet med medlemsstaternas nationella budgetpolitik ska vara ”sunda offentliga finanser med budgetar nära balans eller i överskott”. [Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten, antagen i Amsterdam den 16-17 juni 1997.]

Varje år måste regeringen lämna in ett så kallat konvergensprogram till EU där det framgår hur Sverige ska klarar Maastrichtfördragets så kallade konvergenskriterier (låg inflation, lågt budgetunderskott, låg statsskuld och låg ränta) som har överförts till stabilitetspakten, vilken har stramats åt under den innevarande eurokrisen med andra finanspolitiska instrument såsom den europeiska planeringsterminen, sexpacken, tvåpacken, europluspakten och nu senast euroländernas så kallade finanspakt.

Maastrichtfördraget och de där efter beslutade finanspolitiska överenskommelserna innebär en avdemokratisering av finanspolitiken och en institutionalisering av en nyliberal ekonomisk politik.

Det behövs en bred och allsidig EU-debatt

”Vi ska inte alls spela på den planhalvan [rasisternas], utan ta avstånd från de föreställningar som gör sådana diskussionsteman möjliga. Nämligen: att ställa ’svenskar’ mot ’invandrare’, att sätta prislappar på medmänskligheten.” Det slår Samuel Edquist fast i en recension på Aftonbladets kultursidor [4 maj] av boken ”Invandring och mörkläggning” skriven av journalisten Gunnar Sandelin och etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg. Boken befinner sig helt och hållet, enligt Edquist, ”inom Sverigedemokraternas ideologiska månlandskap”.

Vidare konstaterar Edquist att det inte räcker med ”att försöka fostra fram toleranta idéer och utgångspunkter. Ideologier vistas inte i någon sort frizon där de slagkraftigaste och mest välformulerade debattören vinner. Att högerpopulism och rasism växer i Europa och håller på att invadera själva mittfåran även i Sverige, bottnar i djupare sociala, ekonomiska och politiska orsaker. Därför måste vi ännu mer diskutera vad det är för samhällsklimat som gynnar högerpopulismen. Hur mycket beror det på att det finns ett djupt missnöje med osäkra arbetsförhållanden och en vittrande välfärd, samtidigt som regering och opposition till stor del talar samma språk?”

Till det av Edquist skrivna kan läggas maktelitens, nomenklaturans, totala ovilja att diskutera EU-frågan och den mörläggning som pågår, från såväl Moderaterna som Socialdemokraterna, av EU-medlemskapet konsekvenser. Uppskattningsvis är minst 80 procent av de beslut som riksdagen fattar redan beslutade i Bryssel. Den folkvalda riksdagen har förvandlats till ett transportkompani. EU är i dag något helt annat än det en knapp majoritet av svenska folket röstade ja till 1994. Därför är det dags att svenska folket bereds en ny möjlighet att ta ställning till Sveriges medlemskap i EU.

En Demoskopundersökning, som tagits fram av den nystartade tankesmedjan Forum för EU-debatt, visar att få väljare, 27 procent, upplever någon betydande skillnad på EU-politiken mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Nästan halva svenska folket anser att Sverige borde ha fler folkomröstningar i stora EU-frågor och 78 procent anser att en bred och allsidig debatt om EU-frågor är viktig för demokratin. Det är också, enligt mitt förmenande, ett av sätten att bekämpa det högerpopulistiska och främlingsfientliga Sverigedemokraterna.

EU kräver fortsatta åtstramningar

När krisen i Europa når nya bottennivåer blir debatten om botemedlen allt härsknare. Europeiska centralbanken, ECB, förordar fortsatt åtstramning medan Internationella valutafonden, IMF, vill släppa på tyglarna.

Nyligen höjde IMF-höjdaren David Lipton rösten för att överge åtstramningspolitiken och en ensidig inriktning på skuldneddragningar

”Det finns en risk för att Europa drabbas av stagnation vilket skulle få svåra följder för hushållen, företag och bankerna. För att undvika en sådan utveckling måste förutsättningarna för tillväxt stärkas. Förmodligen krävs ytterligare okonventionella åtgärder”, sade Lipton på en konferens i London.

Argumentationen får mothugg från ECB-håll.

”Att försena finansiell konsolidering är inte rätt väg att gå. Det innebär än högre skuldsättning, vilket skulle bli mycket kostsamt för euroområdet”, sade direktionsledamoten Jörg Asmussen.

ECB, liksom EU-kommissionen, kräver fortsätta åtstramningar, trots att åtstramningarna har blivit en ond cirkel av sjunkande tillväxt och stigande arbetslöshet. Förklaringen är att EU:s regler, Lissabonfördraget, stryper efterfrågan eftersom ECB:s huvudmål är ”prisstabilitet, dvs. låg inflation, och EU-kommissionens utgångspunkt när den utformar förslag om riktlinjer för den ekonomiska politiken är att ”Medlemsstaterna ska undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser” (artikel 126.1). I ett protokoll som fogats till Lissabonfördraget definieras att budgetunderskottet får vara högst 3 procent av BNP och att den offentliga sektorns skuld får vara högst 60 procent av BNP. Och i den så kallade finanspakt som trädde i kraft vid årsskiftet har euroländerna kommit överens om att (det strukturella) budgetunderskott får vara högst 0,5 procent.

De av eurokrisen drabbade länderna i södra Europa har enligt EU:s regler alltför stora budgetunderskott och statsskulder, och tvingas av den så kallade trojkan, EU-kommissionen, ECB och IMF, att vidta åtgärder som nedskärningar av den offentliga sektorn och privatiseringar av offentlig egendom, avreglering av arbetsmarknaden och försämrade villkor för arbetskraften och de fackliga organisationerna, sämre ersättningar till de arbetslösa och pensionärerna, och så vidare.

Ett exempel: Den spanska regeringen presenterade nyligen ett nytt ”reformpaket” för att ”blidka EU och få mer tid för att minska budgetunderskottet”, rapporterar Dagens Industri [27 april]. DI:s reporter skriver att ”reformpaketet har lett till våldsamma protester utanför det spanska parlamentet i Madrid där demonstranter drabbade samman med kravallpolis”. Bland annat ska en höjning av pensionsåldern påskyndas och tillfälliga skattehöjningar förlängas i ytterligare ett år. Samtidigt sänker Spanien prognosen för BNP-tillväxten från minus 0,5 procent till minus 1,3 procent. Arbetslösheten beräknas öka till 27,1 procent och prognosen för budgetunderskottet i år justeras upp till 6,3 procent av BNP.

EU:s regler är som att försöka släcka en eld med bensin.