EU:s regler hindrar LO-ordförandens planer

Pausa överskottsmålet och satsa 70 miljarder kronor mot arbetslösheten. Det föreslog LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i sitt första maj-tal. Men utspelet blev svalt mottaget av S-ledaren Stefan Löfven.

- Vi kommer inte att försätta oss i en situation där vi avviker från de stabila statsfinanserna. Det är grunden för att vi ska klara sysselsättningen, säger han till Dagens Nyheter.

Överskottsmålet innebär att den offentliga sektorn ska visa ett överskott på en procent av BNP över en konjunkturcykel, som ska betala av Sveriges statsskuld. Målet har, på goda skäl, ifrågasatts av fackförbund, näringslivsorganisationer, ekonomer och politiker – bland annat av före detta S-ledaren Göran Persson – med argumentet att den svenska statsskulden har minskat kraftigt samtidigt som investeringsbehovet är stort. Bland riksdagspartierna är det bara Vänsterpartiet som vill ändra överskottsmålet.

Vad kritikerna förefaller ha missat är att överskottsmålet, tillsammans med budgettaket, infördes i slutet av 90-talet för att anpassa Sverige till reglerna för den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Sverige är som EU-medlem också medlem i EMU:s två första steg, det är bara det tredje steget med införandet av euron som valuta och att ECB i Frankfurt tar över penningpolitiken (räntan) som Sverige står utanför, trots att vi inte har ett undantag som Danmark och Storbritannien.( Formellt är det så att Sverige inte får vara med i EMU eftersom vi inte har knutit kronan till euron i minst två år, vilket är ett av de så kallade konvergenskriterierna som ett EU-land måste uppfylla för att bli fullvärdig medlem i EMU.)

Enligt den stabilitetspakt som EU-länderna antog vid toppmötet i Amsterdam i juni 1997, ska medlemsstaterna ”undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser”. Målet med medlemsstaternas nationella budgetpolitik ska vara ”sunda offentliga finanser med budgetar nära balans eller i överskott”. [Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten, antagen i Amsterdam den 16-17 juni 1997.]

Varje år måste regeringen lämna in ett så kallat konvergensprogram till EU där det framgår hur Sverige ska klarar Maastrichtfördragets så kallade konvergenskriterier (låg inflation, lågt budgetunderskott, låg statsskuld och låg ränta) som har överförts till stabilitetspakten, vilken har stramats åt under den innevarande eurokrisen med andra finanspolitiska instrument såsom den europeiska planeringsterminen, sexpacken, tvåpacken, europluspakten och nu senast euroländernas så kallade finanspakt.

Maastrichtfördraget och de där efter beslutade finanspolitiska överenskommelserna innebär en avdemokratisering av finanspolitiken och en institutionalisering av en nyliberal ekonomisk politik.