Centerpartiet - de nya moderaterna

När Annie Lööf tog över ordförandeskapet i Centerpartiet ”fullföljde hon marschen höger ut” konstaterar Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell [16 augusti]: ”Eftersom moderaterna drog sig mot mitten kunde Centerpartiet inta platsen högerut och den gamla folkrörelsen återuppstod som ett Tea Party på Stureplan”.
”I sommar”, skriver Eva Franchell, ”har Per Ankersjö i Centerpartiets idéprogramgrupp angripit Moderaterna från höger. Ankersjö vill bekämpa statlig klåfingrighet. Han är för egoism och privat konsumtion utan några begränsningar. Det är inte konstigt att Centern ligger kvar på runt fyra procent. Vilken väljare litar på en partiledning som förespråkar egoism?”.
1973 röstade jag på Centerpartiet i ett skolval när jag utbildade mig till mentalskötare på Vårdyrkesskolan i Jönköping. På den tiden stod Centerrörelsen för vad man kan kalla en ”Åsa-Nisse-marxism”. Centern var ett decentralistiskt, humanekologiskt, socialliberalt och radikalt miljöparti, med motstånd mot kärnkraften och EEC (som EU hette på den tiden) högt upp på dagordningen.
Min karriär i Centerrörelsen blev kortvarig. 1973 gick jag med i ungdomsförbundet CUF. Med ens blev jag utsedd till redaktör för liten stencilerad tidning för medlemmarna i Nässjökretsen. Jag valdes in i förbundsledningen för Jönköpings län och fick åka på studieresor till riksdagshuset i Stockholm. Tydligen betraktades jag som en påläggskalv.
Men redan efter ett halvår gick vi skilda vägar, framför allt på grund av CUF:s tvehågsenhet vad gällde befrielsekampen i Vietnam. Mitt ställningstagande och praktiska engagemang för DFFG sågs inte med blida ögon av alla, framför allt inte av de som idag befolkar ledningen för partiets och sidorganisationernas bestämmande organ och/eller representerar Centerpartiet i de lagstiftande församlingarna i Stockholm och Bryssel.
Samtidigt måste jag erkänna att jag var naiv, blåögd, lättlurad eller annat passande adjektiv. När jag nu, nästan 40 år senare, rannsakar mitt politiska leverne så blir det för mig uppenbart att det som fattades mig i början 70-talet var en klar och tydlig klasståndpunkt. Vi lever i ett klassamhälle, oavsett om vi erkänner det eller inte. Det finns vinnare och förlorare på alla klassamhällen. Borgerligheten vet det och försöker därför med alla upptänkliga medel förneka det.
Centerpartiet var på 70-talet ett borgerligt socialliberalt parti, inte sällan mer radikalt är dagens Vänsterparti. Partiledaren Thorbjörn Fälldin sade att ”det är fel att tala om att man skulle kunna minska den offentliga sektorns uppgifter. Vi måste öka dem, om vi skall klara jämlikhet, trygghet, utbildning, miljövård, regionalpolitik och näringspolitik”. I riksdagsvalet 1973 röstade hela 25,1 procent av väljarkåren på Centerpartiet. Det fanns gott om småborgerliga ”Åsa-Nisse-marxister”.
Allt detta är historia nu. Centerpartiet är inte längre en folkrörelse för landsbygdens arbetande befolkning, utan har tagits över av den marknadsliberala och euroentusiastiska Timbrohögern som över en flaska champagne (och kanske också något ännu mer uppiggande), styr och ställer vid bardiskarna på Stureplan, Östermalm.
”De nya moderaterna”, skulle kunna vara en aktuell slogan under valrörelsen 2014. [Förhoppningsvis med slutresultatet att Centerpartiet åker ur riksdagen.]

EU skärper bankernas kapitalkrav

Nya regler tvingar banker inom EU att ha mer kapital i lager för att stå emot framtida kriser. EU:s finansministrar har enats om att kapitaltäckningskravet höjs från 2 procent till 7 procent, med ytterligare påslag för de banker som klassas som ”systemviktiga”. Men de nya nivåerna kommer inte att uppnås förrän 2019.

Samtidigt får Sverige och de andra EU-länderna rätt att ställa ännu hårdare krav. De nya reglerna innebär att Sverige kan höja kapitalkravet till 10 procent 2013 och till 12 procent 2015, vilket riksdagen, Riksbanken och Finansinspektionen står bakom.

Finansminister Anders Borg (m) tror att de nya EU-kraven gör det enklare att hantera framtida finanskriser eftersom systemet blir stabilare.

Motivet till hårdare svenska krav är att banksektorn i Sverige är den näst största, som andel av BNP, i EU.

Enligt finansmarknadsminister Peter Norman (m) innebär det svenska banksystemets storlek att det finns större finansiella risker här än i många andra EU-länder, vilket måste täckas upp på något vis.

- Svenska skattebetalare ska inte behöva utstå större finansiell risk än andra skattebetalare ute i Europa.

Han tillägger att ett finansiellt säkrare banksystem gör att avkastningskravet på bankerna kan sänkas.

- Det vill säga, aktieägarna kan förvänta sig mindre vinster i den här regimen än annars.

Av bankernas kvartalsrapporter i slutet av april framgår att de svenska storbankerna överlag redan är på de kapitaltäckningsnivåer som regeringen kräver framöver, enligt Peter Norman.

Verkligheten har tvingat de politiska makthavarna att börja återreglera den kreditmarknad som de avreglerades i slutet av 1980-talet som ett led i förverkligandet av EU:s inre marknad med fri rörlighet för kapitalet. Den av EU grundlagsfästa nyliberalismen utgör ett allvarligt hot mot det kapitalistiska systemets fortlevnad.

Miljarder mot eurokrisen från IMF

Internationella valutafonden, IMF, har skapat en ”brandvägg” mot nya kriser för det europeiska banksystemet.

IMF-chefen Christine Lagarde hade begärt 400 nya miljarder dollar, men det överträffades med råge. Med hjälp av europeiska och ickeeuropeiska medlemmar som hade uttalat sin beredskap att bidra med pengar kom summan upp i 435 miljarder dollar (2.923 miljarder kronor). Av det står Japan för 60 miljarder dollar och Sverige bundit sig för 10 miljarder (drygt 67 miljarder kronor).

En allt tyngre global aktör har de fem Bricsländerna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) blivit. Vice finansministern Sergej Stortjak sade att Ryssland avsåg att erbjuda 10 miljarder dollar. Även Kina kommer att delta med en ännu inte officiell summa. Brasilisen tvekade länge, eftersom man anser att landets ekonomiska tyngd inte har fått ett erkännande i form ab ökat röstinflytande i internationella finansorgan.

Bland de ickeeuropeiska IMF-länderna finns utbredda krav om att de nya stödinsatserna ska ske på bekostnad av att euroområdets medlemsländer får ett minskat inflytande i IMF.

USA, som är den största andelsägaren i IMF, kommer inte att bidra till den europeiska ”brandväggen”, vilket bland annat beror på att det är inrikespolitiskt besvärligt för Barack Obama att åta sig nya utgifter under ett presidentvalsår.

Den utdragna eurokrisen anses vara det allvarligaste hotet mot en återhämtning i övriga världen. Efter ”räddningsaktionerna” mot Grekland, Irland och Portugal kan det vara Spanien och Italien som står på tur. Men ett ännu större hot är Frankrike.

Under 2012 kommer Frankrike att tvingas låna 1.600 miljarder kronor, enbart för att finansiera årets budgetunderskott och betala amorteringar på gamla lån. Enligt Eurostat, EU:s statistikbyrå, hade Frankrike förra året en statsskuld på 1.717 miljarder euro (15.281 miljarder kronor). Allt vad IMF och EU bunkrat upp i form av brandväggar och krisfonder motsvarar drygt hälften av den franska statsskulden.

EU-kommissionens förslag hotar snuset

Snuset kan hotas av ett nytt förslag från. EU vill ändra riktlinjerna för tillsatser i tobak. EU-kommissionen planerar att i höst lägga fram förslag på nytt tobaksdirektiv. Förslaget kommer förmodligen att innehålla en förbudslista över smaktillsatser i tobak.
Det oroar Patrik Hildingsson, informationsdirektör på Swedish Match som tillverkar märken som General, Ettan, Grov och Göteborgs Rapé och står för 85 procent av svensk snusmarknad. Om en stor mängd tillsatser förbjuds kan det innebära slutet för populära snussorter.

Hildingsson påpekar att man lyckats få ned halten av cancerogena ämnen genom att lufttorka tobaken och tillföra smaktillsatser, i stället för att röktorka.
- Det här innebär slutet för svenskt snus som vi känner det i dag. För oss drabbar det hela portföljen – flera smaker som funnits i över 200 år, säger Patrik Hildingsson till Aftobladet.
Snus är förbjudet i hela EU utom i Sverige. Det svenska undantaget gäller bara en rätt att få marknadsföra snus, inte att bestämma vilka tillsatser som ska vara tillåtna.
I EU strävar man efter överstatliga regler när det gäller tobaksprodukter. EU-kommissionens hälsodirektorat har skickat ut en enkät till medlemsstaterna för att få veta vilka nationella regler det finns kring en rad tillsatser i tobak.
Även om EU-kommissionens direktivförslag innehåller en förbudslista över smaktillsatser ska det förhandlas mellan ministerrådet (medlemsstaternas regeringar) och behandlas i EU-parlamentet. Sverige har dock inget veto och kan inte ensamt stoppa ett sådant förslag.
När svenska folket motvilligt 1994 sade ja till medlemskap i EU var ett av ja-sidans huvudargument att EU lovat Sverige ett undantag för unionens förbud mot snus. Mer var alltså inte det löftet värt.
Enligt Folkhälsoinstitutet snusar omkring en miljon svenskar. En av dem är sångaren Lasse Kronér. Han ogillar EU-kommissionens förslag och till Aftonbladets reporter säger han. ”Jag får nog göra som Bengt Sändh och börja göra eget snus då. Eller själv gå ur EU”.

Stefan Löfven är lobbyist för svensk vapenindustri

Socialdemokraternas nye partiordförande Stefan Löfven har i egenskap av ordförande i fackförbundet IF Metall, med stöd av Saab och regeringen Reinfeldt, varit drivande i att upprätta ett fackligt samarbete mellan Sverige och Brasilien till förmån för Jas Gripen. I ett gemensamt avtal deklareras att den brasilianska staten bör köpa svenskt.
Den 26 oktober 2009, drog Stefan Löfven också igång en lobbykampanj för försvarsindustrin. I en artikel på DN debatt gick han till attack mot den socialdemokratiska nedrustningspolitiken och manade till kamp för att värna svensk vapenindustri. Om försvaret slutar köpa krigsmateriel från svenska företag så ”rycker man undan mattan” för industrin och därmed hotas tusentals jobb i Sverige, skrev Löfven i artikeln tillsammans med bland andra Alf Svensson, tidigare partiledare för Kristdemokraterna och Göran Persson, före detta socialdemokratisk statsminister. Samma dag arrangerade Kristdemokraterna och IF Metall ett internt lobbyseminarium i riksdagen om behovet av att stödja den svenska försvarsindustrin.
Därför är det inte konstigt att Socialdemokraterna, trots att den moderate försvarsministern Sten Tolgfors tvingats avgå efter avslöjanden av det militära samarbetet med Saudiarabien, inte vill bryta Sveriges militära samarbetsavtal med Saudiarabien.
- Jag vill inte ge några fromma förhoppningar om att vi säger upp avtalet om vi vinner valet, säger utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin.
Med Stefan Löfven som ledare för Socialdemokraterna riskerar Sveriges röst i världen för fred och nedrustning riskerar att tystna helt. Det är omöjligt att se Stefan Löfven, tillika statsministerkandidat, på ett trovärdigt sätt företräda den traditionella svenska nedrustningspolitiken inom internationella nedrustningsforum.
- Stefan Löfvens fälttåg till stöd för svensk vapenindustri är så omfattande att det kan få vem som helst att framstå som en fredsduva, konstaterar Svenska Freds ordförande Anna Ek.
Stefan Löfvens entusiasm för EU är i sammanhanget konsekvent. EU är i färd med att upprätta en gemensam marknad för krigsindustrin och ska inrätta en Europeisk försvarsbyrå för att ”stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas”. Dessutom är medlemsländerna enligt EU:s egen grundlag – Lissabonfördraget – förpliktade till att rusta upp militärt. Eller som det står i EU-fördragets artikel 42.3: ”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet.”

Carl Bildt – handelsresande i död

Utrikesminister Carl Bildt (m) vill att Sverige fortsätter exporterar vapen till Saudiarabien. Ett demokratikriterium skulle skada svensk försvarsindustri, säger Bildt i en intervju med Dagens Industri (5 april). I fjol sålde svenska företag pansarvärnsroboten ”Bill 2” och spaningsradarn ”Erieye” för 2,9 miljarder kronor till Saudiarabien.
Saudiarabien är en av världens mest brutala diktaturer. Landet bryter systematiskt mot mänskliga rättigheter. Kroppslig bestraffning i form av piskning och amputering. Dödsdömda avrättas offentligt med svärd. I UD:s egen rapport om Saudiarabien talas om dödsstraff för barn. Kvinnor får inte rösta, äga eller köra bil. Politiska partier och fackföreningar är förbjudna och
demonstrationer är olagliga. Saudiarabien backade inte för att med våld slå ner demokratirörelsen i grannlandet Bahrain i fjol. Dessutom är Saudiarabien en fristad för gamla tyranner – hit flydde Tunisiens Ben Ali med det guld han roffat åt sig från sina undersåtar.
Till den saudiska diktaturen vill Carl Bildt fortsätta exportera pansarvärnsrobotar. Enligt utrikesministern kan de bli nödvändigt för UD att rycka ut för att reparera handelsrelationerna till Saudiarabien efter den senaste tidens avslöjanden om svenska myndigheters skandalösa hjälp till diktaturen.
”Det handlar om svenska jobb”, säger Bildt i intervjun som därmed bekräftar sitt renommé som handelsresande i död med uppgift att beväpna världens kvarvarande diktaturer, typ kung Abdullahs Saudiarabien.
”Hade läget för mänskliga rättigheter varit bättre för att de köpte franska vapen i stället”, frågade Bildt Dagens Industris reporter.
Moderaterna pratar fred och demokrati, men säljer krig och stöder diktaturer. Glöm inte att Carl Bildts partikollega, handelsminister Ewa Björling, försökte sälja övervakningssystem till Gaddafis Libyen och Assads Syrien.
Källor i regeringskansliet uppger för Expressen att utrikesminister Carl Bildt planerar att avgå före valet 2014. Det vore inte en dag för tidigt.

Våra politiker säljer krig och stöder diktaturer

I Sverige är det i princip förbjudet att sälja vapen. Ändå är vi världens sjunde största vapenexportör. Per capita är vi störst. Bakom vapenexporten finns det sedan gammalt en försvarsindustriell pakt mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Förra året exporterade Sverige krigsmateriel för 13,9 miljarder kronor. Saudiarabien, en av de mest brutala diktaturerna i världen, får i dag köpa krigsmateriel för hela 2,9 miljarder kronor, en summa som motsvarar en femtedel av hela den svenska vapenexporten.
I november 2005 slöt den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett avtal med den saudiska diktaturen om ”underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar”. Avtalet förlängdes 2010 av den borgerliga regeringen (trots motstånd från Folkpartiet och Kristdemokraterna).
Nu har Sveriges Radio avslöjat att Försvarsdepartementet godkänt ett hemligt projekt för att hjälpa Saudiarabien att bygga en vapenfabrik. Enligt uppgifter till Sveriges Radio startade förträdare för den svenska myndigheten FOI ett ”privat” bulvanbolag för att kunna genomföra det kontroversiella projektet.
I Saudiarabien är det är inte tillåtet att offentligt kritisera islam eller kungafamiljen, politiska partier och fackföreningar är förbjudna och demonstrationer är olagliga. Kvinnor får inte rösta, ha egendom eller köra bil. Kroppslig bestraffning i form av piskning och amputering utdöms och dödsstraff utförs offentligt. Som regel sker avrättningarna i form av halshuggning för män och arkebusering för kvinnor. Saudiarabien är dessutom en fristad för gamla tyranner – hit flydde Tunisiens envåldshärskare Ben Ali med det guld han roffat åt sig från sina undersåtar.
”Den arabiska våren är ett fantastiskt uttryck för människors frihetslidelse. En människors kamp för frihet, demokrati och rättfärdighet. En kamp Sverige gett och fortsatt ger vårt stöd.” Så inledde statsminister Fredrik Reinfeldt sin regeringsförklaring den 15 september 2011. Sex månader tidigare hade saudiska stridsfordon rullat in i den lilla öststaten Bahrain i Persiska viken och bokstavligen krossat demokratirörelsen där.
Våra politiker, inte minst Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven, pratar fred och demokrati, men säljer krig och stöder diktaturer.