Utrikeshandeln försvåras av medlemskapet i EU

”Sverige har det senaste halvseklet gått från att vara en liten relativt sluten ekonomi till en av världens mest internationaliserade. […] Bara sedan 1990 har exporten som andel av BNP ökar från 30 procent till nära 50 procent i dag.” Det skriver storföretagsledaren Jacob Wallenberg i en debattartikel i Dagens Industri [15 november]. Han skriver att Asien, Sydamerika, Indien och Nordamerika är de handelspartner ”som nu snabbt växer i betydelse”. Som exempel anför Jacob Wallenberg att EU:s andel av världens BNP om fem år endast utgör 60 procent av andelen 1990. Ett annat exempel är att exporten till de så kallade Bricländerna [Brasilien, Ryssland, Indien och Kina] har mer än fördubblats till över 7 procent sedan 1995 [dvs. det år då Sverige klev in som medlem i EU].

Två dagar senare, den 17 november, skriver handelsminister Ewa Björling [m] på Dagens Nyheters debattsida att den pågående eurokrisen har ”försvagat Europas position i världsekonomin” men att krisen bara ”påskyndat en utveckling som vi länge noterat”. Hon anför att Utrikesdepartementets prognoser tyder på att Sveriges exportutveckling till Asien och Oceanien [Australien, Nya Zeeland, Nya Guinea samt öar och ögrupper i Stilla havet] fram till 2017 kommer att vara mer än dubbelt så stark som till EU.

För den svenska exportindustrin är det av avgörande betydelse att Sverige har en egen valuta. Kronan kan jämföras med en hemförsäkring. Vi kan uppleva premien som en onödig utgift, men skulle olyckan vara framme – man drabbas av inbrott eller eldsvåda – då inser vi det omistliga värdet av den. Eurons utveckling passar helt enkelt inte Sverige.

På samma sätt är det en försvårande omständighet för den svenska exportindustrin att vi är en del av EU:s tullunion och saknar en egen utrikeshandelspolitik. De enskilda EU-länderna får i princip inte teckna handelsavtal med resten av världen. I stället är det EU-kommissionen i Bryssel som för medlemsländernas talan i förhandlingar om nya handelsavtal med länder och ländergrupper utanför EU.

Den svenska regeringen förmådde hösten 1994 det internationella handelsorganet Gatt (ingår i dag i WTO) att hemlighålla en kritisk granskning av hur svensk handelspolitik skulle påverkas av anslutningen till EU, till dagens efter folkomröstningen, trots att den var klar långt tidigare.

I rapporten sägs att medlemskap i EU inte skulle medföra några klara ekonomiska fördelar för Sverige och att handeln med länder utanför EU skulle försvåras. Orsaken var att EU:s handelspolitik är mer protektionistisk än den som Sverige tillämpade före medlemskapet.

I ett brev daterat den 24 mars 1994 begärde Utrikesdepartementet att den svenska delegationen i Genève skulle meddela Gatt-sekretariatet att Sverige ”utgår från att sekretariatets rapport eller delar av den inte distribueras före den 14 november”. Det vill säga dagens efter den svenska EU-omröstningen [Dagens Nyheter 7 april 1996].

Detta lurendrejeri är ett skäl för att kräva en ny folkomröstning om EU.