Nu börjar huggsexan om toppjobben i Bryssel

Tjeckiens president Vaclav Klaus har undertecknat Lissabonfördraget. Det meddelade han i efterhand vid ett framträdande i Prag. Därmed har alla 27 EU-länder godkänt det nya fördraget. Det innebär att Lissabonfördraget kan träda i kraft.
Nu ligger ansvaret hos det svenska ordförandeskapet att föra fördragets praktiska och politiska delar i hamn. Närmast måste Sverige sammankalla till ett extra toppmöte för att EU-ländernas stats- och regeringschefer ska kunna utse vilka personer som ska få de två nya topposter som blir en konsekvens med fördraget; en EU-president, eller mer opretentiöst ordförande för Europeiska rådet, och en EU-utrikesminister, som ska vara ständig rådsordförande för EU:s utrikesministrar tillika vice ordförande för EU-kommissionen.
”Som en del av slutförberedelserna för att fördraget ska träda i kraft kommer jag nu att starta en namnkonsultation med mina kollegor”, förklarade EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt.
Huggsexan om toppjobben inom unionen hamnar nu högst upp på den politiska agendan. Reinfeldt kommer härvidlag att tvingas agera statist när stormaktkartellens huvudrollsinnehavare gör upp bakom kulisserna.
Vilken roll den nya EU-presidenten får – samordnare som håller ordning på pärmarna eller Europas mäktigaste man – avgörs mycket av vem som får jobbet.
Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair, socialdemokrat av högermodell, har åkt ut och in på listan men är nu favorit hos vadhållningsbyråerna.
Enligt The Times uppger flera diplomatiska källor att Frankrikes president Nicolas Sarkozy bestämt sig för att Blair är den bästa kandidaten och den tyska förbundskanslern Angela Merkel har tonat ner sitt motstånd.
Hon har varit emot Blair med argumentet att jobbet som Europeiska rådets ledare bör gå till ett land som använder euro, men tidningens källor säger att hon nu kan tänkas foga sig bara Tyskland och Frankrike får viktiga och eftertraktade befattningar i den nya EU-kommissionen.
Men inte alla inom EU gillar Tony Blair. Många EU-federalister noterar kritiskt att han under tio år som regeringschef varken lyckades få Storbritannien att införa euron eller britterna att gilla EU.
Belgien minns Blairs veto mot den belgiske premiärminister Guy Verhofstadt som ordförande i EU-kommissionen. Luxemburgs Jean-Claude Juncker var ursinnig på Blair efter haveriet i EU:s budgetförhandlingar 2005.
Små medlemsländer befarar att den som lett en stormakt gärna skulle köra över dem. Jean-Claude Juncker sade nyligen till Financial Times Deutschland att EU-länderna ”haft ett informellt samförstånd om att EU:s första rådspresident inte bör komma från ett stort land”.
Finländske EU-kommissionären Olli Rehn har visat intresse för utrikesministerposten. Förre Natochefen, holländaren Jaap de Hoop Scheffer, verkade het ett tag, men har hjärtbesvär. Frankrikes utrikesminister, exsocialisten Bernard Kouchner, har signalerat att han är intresserad av att flytta till Bryssel.
Tysklands avgående utrikesminister Frank-Walter Steinmeier har nämnts, men kan Angela Merkel utse en socialdemokrat och som dessutom anses alltför prorysk av de östeuropeiska medlemsländerna i EU?
Merkels huvudkandidat är, enligt brittiska The Times, den tyske inrikesministern Wolfgang Schauble. Men enligt tyska tidningar är han ovillig att lämna landet, samtidigt rapporterar de att den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Elmar Brok har uttryckt intresse för någon annan tungt vägande portfölj i EU-kommissionen.
När allt kommer omkring står förmodligen avgörandet om jobbet som EU-utrikesminister mellan Bernhard Kouchner och Wolfgang Schauble.