Lagrådet ger klartecken till Littorin

Det kollektivavtal som facket får ta strid för att få påskrivet, måste innehålla minimilön eller lägsta lön. Konflikten är bara laglig om de som utstationerats till Sverige har sämre villkor än vad som ingår i EU:s utstioneringsdirektiv. Det föreslår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin med anledning av Lavaldomen.
Regeringens lagrådsremiss följer i stort sett den så kallade Stråthutredningens förslag.
Genom en ny paragraf, 5a, i utstationeringslagen vill regeringen begränsa fackets rätt att ta till stridsåtgärder mot utländska företag för att få teckna kollektivavtal med företag som utstationerar arbetstagare till Sverige. Tre villkor ska vara uppfyllda innan det blir fråga om stridsåtgärder:
1. Facken måste kräva villkor som motsvarar dem i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
2. De villkor som krävs får inte röra annat än minimilön eller andra minimivillkor som följer av utstationeringslagens paragraf 5, och som ska motsvaras av utstationeringsdirektivets hårda kärna.
3. Facken får inte ta till stridsåtgärder för att få till stånd ett kollektivavtal om arbetsgivaren kan visa att de utstationerade arbetstagarna väsentligen har villkor som är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett centralt kollektivavtal när det gäller lön. Det gäller även de andra villkoren enligt den hårda kärnan.
Regeringen vill även införa en ny paragraf, 41c, i medbestämmandelagen som innebär att en stridsåtgärd som vidtas i strid mot den nya paragrafen i utstationeringslagen blir olovlig. (Tvister om sådana stridsåtgärder ska avgöras av Arbetsdomstolen.)
Regeringen vill också ändra Lex Britannia. Dels genom en ny paragraf, 42a, och dels genom att tredje stycket i paragraf 42 ändras så att organisationernas ansvar för fredsplikten ska gälla när stridsåtgärder vidtas mot utstationerande arbetsgivare - trots att medbestämmandelagen då inte är direkt tillämplig på arbetsförhållandena. (Förslaget omfattar alla utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare hit, oberoende av i vilket land företaget är etablerat. Stråth föreslog att fredsplikten bara skulle gälla i förhållande till företag inom EES-området.)
Lagrådets enda synpunkt på regeringens lagförslag är att den föreslagna paragrafen 5a i utstationeringslagen är svår att förstå.
Regeringens föreslagna paragraf 5a i utstationeringslagen behandlar två olika saker.
Dels vilka villkor som den fackliga organisationen kan ställa på den utländske arbetsgivaren för att få rätt att vidta stridsåtgärder.
Dels den utländske arbetsgivarens möjlighet att freda sig genom att visa att hans arbetstagare redan har villkor som är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas på motsvarande arbetstagare i branschen.
Lagrådet menar att det är svårt att förstå. I stället föreslår rådet att paragrafen delas upp i två stycken. Så här:
”En stridsåtgärd mot en arbetsgivare i syfte att genom kollektivavtal få till stånd en reglering av villkoren för utstationerade arbetstagare får vidtas endast om de villkor som krävs
1. bara avser minimilön eller sådana minimivillkor som avses i 5 §,
2. motsvarar villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen, och
3. är förmånligare för arbetstagarna än som följer av 5 §.
En stridsåtgärd som avses i första stycket får inte vidtas, om arbetsgivaren visar att de utstationerade arbetstagarna har lön och villkor som avses i 5 § som i allt väsentligt är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett sådant centralt kollektivavtal som avses i första stycket 2.”
Lagrådet redovisar inga andra synpunkter i sitt yttrande.
Därmed finns det inga formella hinder för Sven Otto Littorin att lägga fram en proposition på riksdagens bord, med förslag som om de får stöd av riksdagens majoritet från och med den 1 april 2010 kommer att underminera den svenska kollektivavtalsmodellen.