Byggnads ordförande Hans Tilly och byggföretaget Peabs vd Mats Paulsson kritiserade i en gemensam artikel i Svenska Dagbladet [7 september] Trafikverket för att vid upphandling av stora infrastrukturprojekt i Stockholm och Malmö missgynnat svenska byggföretag genom att anlita utländska entreprenörer som struntar i att följa regler och avtal som gäller på svensk arbetsmarknad.
Trafikverket, som bildades i våras genom en sammanslagning av Vägverket och Banverket, har som framgår av en aktuell LO-rapport vid byggandet av Citytunneln i Malmö, Norra Länken och Citybanan i Stockholm anlitat huvudentreprenörer som i sin tur anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbetskraft fått en stor del av upphandlingen. Enligt LO:s rapport är 45 procent av arbetskraften på de granskade projekten skatteskyldig i annat land än Sverige.
De utländska entreprenörerna betalar bara mellan 55 och 80 procent av vad som ska betalas enligt svenska kollektivavtal, övertidsersättning betalas ofta inte alls ut, inte heller rese- och boendekostnadsersättning, gällande säkerhetsföreskrifter följs inte, vilket lett till oroande många olycksfall, och skatter och avgifter erläggs ofta inte.
Men att som Hans Tilly och Mats Paulsson enbart lägga skulden på den upphandlande myndigheten Trafikverket leder vilse.
– Vi följer LOU, lagen om offentlig upphandling, det är allt vi har att säga i det här ärendet, säger Trafikverkets pressekreterare Thomas Andersson i en kommentar till LO-rapporten.
LOU, som är en implementering av EU:s upphandlingsdirektiv, säger att det offentliga alltid ska välja lägsta pris vid en upphandling, så där tas ingen social hänsyn.
Mot bakgrund av LO-rapporten vill LO att Lex Laval rivs upp och att Lagen om offentlig upphandling skrivs om. LO vill också att EU ska revidera sitt utstationeringsdirektiv och att det till EU:s fördrag ska fogas ett socialt protokoll som ger företräde för löntagarna och de fackliga organisationerna vid krockar med EU:s grundlagscementerade marknadsliberalism.
Jag vill att Hammarby vinner Champions League i fotboll. Oddsen är väl ungefär lika stora som att LO ska lyckas realisera sina önskemål.
torsdag 21 oktober 2010
måndag 20 september 2010
Riksdagspartiernas konstitutionella mörläggning
80 procent av besluten i riksdagen är på ett eller annat sätt påverkade av EU. 60 procent av punkterna på en dagordning från kommunfullmäktige påverkas av EU.
Därför kan det tyckas konstigt att EU-frågorna fått så lite utrymme i valrörelsen.
Statsvetaren Maria Oskarsson på Göteborgs universitet anser att partierna har undvikit att politisera EU-frågorna.
Hon säger att den enda EU-affisch hon lagt märke till är Folkpartiets där EU-minister Birgitta Ohlsson poserar intill en text där det står "Ja till Europa".
- Det känns som ett ganska tomt budskap, säger Maria Oskarsson.
Enligt henne finns det en anledning till att de stora partierna inte tagit upp EU-frågorna.
- De är rädda för det. Det vet att de inte har sina väljare med sig, säger hon.
Oviljan att diskutera EU-frågorna avspeglar sig också i partiernas valmanifest. Högeralliansen ägnar knappt en sida, av 48, åt EU-frågor. Det mest konkreta budskapet är att Sverige ska tillhöra EU:s kärna, dvs. vilket rimlig betyder att den borgerliga regeringen vill slå följe med Tyskland och Frankrike i den fortsatta marschen mot ett Europas förenta stater.
De rödgröna har inte ens ett eget avsnitt om EU-frågor i sitt valmanifest. De har däremot en egen överenskommelse så i den meningen är de rödgröna mer utförliga om sin EU-politik. I den rödgröna överenskommelsen slås det fast att "EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem".
Men diskussion om vad de olika politiska blocken konkret vill med EU var helt frånvarande i valrörelsen. Konstigt eller avslöjande? Välj själv.
En annan anledning till att EU borde varit en central fråga i valdebatten är att riksdagen den 2 juni beslutade att grundlagfästa det svenska medlemskapet i EU. I regeringsformen skrivs det in att "Sverige är medlem i Europeiska unionen". Eftersom det är en grundlagsändring krävs det två riksdagsbeslut med mellanliggande val.
Meningen med denna ordning är naturligtvis att väljarna ska ges möjlighet att tycka till om grundlagsändringen, innan riksdagen fattar det andra och avgörande beslutet. Men ingen av riksdagspartierna sade ett enda ord om den föreslagna grundlagsändringen under valrörelsen.
I propositionen [2009/10:80] som ligger till grund för grundlagsändringarna skriver regeringen att "vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten".
Snacka om konstitutionell mörläggning.
Därför kan det tyckas konstigt att EU-frågorna fått så lite utrymme i valrörelsen.
Statsvetaren Maria Oskarsson på Göteborgs universitet anser att partierna har undvikit att politisera EU-frågorna.
Hon säger att den enda EU-affisch hon lagt märke till är Folkpartiets där EU-minister Birgitta Ohlsson poserar intill en text där det står "Ja till Europa".
- Det känns som ett ganska tomt budskap, säger Maria Oskarsson.
Enligt henne finns det en anledning till att de stora partierna inte tagit upp EU-frågorna.
- De är rädda för det. Det vet att de inte har sina väljare med sig, säger hon.
Oviljan att diskutera EU-frågorna avspeglar sig också i partiernas valmanifest. Högeralliansen ägnar knappt en sida, av 48, åt EU-frågor. Det mest konkreta budskapet är att Sverige ska tillhöra EU:s kärna, dvs. vilket rimlig betyder att den borgerliga regeringen vill slå följe med Tyskland och Frankrike i den fortsatta marschen mot ett Europas förenta stater.
De rödgröna har inte ens ett eget avsnitt om EU-frågor i sitt valmanifest. De har däremot en egen överenskommelse så i den meningen är de rödgröna mer utförliga om sin EU-politik. I den rödgröna överenskommelsen slås det fast att "EU är en central arena som ger möjlighet att tillsammans finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem".
Men diskussion om vad de olika politiska blocken konkret vill med EU var helt frånvarande i valrörelsen. Konstigt eller avslöjande? Välj själv.
En annan anledning till att EU borde varit en central fråga i valdebatten är att riksdagen den 2 juni beslutade att grundlagfästa det svenska medlemskapet i EU. I regeringsformen skrivs det in att "Sverige är medlem i Europeiska unionen". Eftersom det är en grundlagsändring krävs det två riksdagsbeslut med mellanliggande val.
Meningen med denna ordning är naturligtvis att väljarna ska ges möjlighet att tycka till om grundlagsändringen, innan riksdagen fattar det andra och avgörande beslutet. Men ingen av riksdagspartierna sade ett enda ord om den föreslagna grundlagsändringen under valrörelsen.
I propositionen [2009/10:80] som ligger till grund för grundlagsändringarna skriver regeringen att "vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten".
Snacka om konstitutionell mörläggning.
tisdag 14 september 2010
De rödgröna säger nej till euroomröstning
För att utröna riksdagskandidaters åsikter i frågan om svenskt euromedlemskap har Junilistan i samarbete med av Folkrörelsen Nej till EU, Medborgare mot EMU, Miljöpartiet och Vänsterpartiet genomfört en enkät bland 781 kandidater [för de sju riksdagspartierna] på valbar plats.
Tydliga svar och hög svarsfrekvens på enkäten kom från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samtliga dessa tre partier är skarpt profilerade i eurodebatten. De har också en betydande enighet inom sina partier. FP har 95,7 procent ja mot 2,1 procent nej till euromedlemskap bland dem som svarat medan MP har en 100 procentig anslutning till nej-linjen bland de tillfrågade kandidaterna. V har endast en kandidat på valbar plats som är för euron [Carina Högstedt, första namn i Kronobergs län] och där är styrkeförhållandena 98,2 procent gentemot 1,8 procent till nej-sidans förmån.
Socialdemokraterna och Moderaterna har den lägsta svarsfrekvensen bland partierna. M är generellt positiva till euron, men det finns ett visst motstånd. 76,2 procent av de svarande kandidaterna är för euron medan 8,3 procent är emot.
Inom S finns det ett markant motstånd mot ett svenskt euromedlemskap. 52,2 procent av de svarande S-kandidaterna är emot ett svenskt euromedlemskap även på lång sikt, medan 33,6 procent av de svarande är för. Det kan noteras att nuvarande partiledning inom S, som stod på ja-sidan 2003, Mona Sahlin, Ibrahim Baylan och Sven-Erik Österberg, har inte svarat på enkäten. Medan kända S-företrädare som stod på nej-sidan då, bland annat Leif Pagrotsky, Morgan Johansson och Bo Bernhardsson, har svarat [och står fast vid sin åsikt].
Centerpartiet stod på nej-sidan 2003 och deras partistämmor efter det har bekräftat denna linje. Men bland C-kandidaterna till riksdagen är det mycket dunkelt. Partiledaren och partisekreteraren svarar "vet inte". Bland C-kandidaterna finns det fler som är emot euron, 43,6 procent av de svarande, mot 30,8 procent av de svarande som är för.
Enligt den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken kommer ingen ny eurofolkomröstning att äga rum under kommande mandatperiod 2010-2014. I övrigt nämns inte EMU. Men när det gäller den ekonomiska politiken skriver de rödgröna att den "i första hand [är] en uppgift för medlemsstaterna och bör så förbli" och att "EU-samarbetet ska syfta till att åstadkomma full sysselsättning".
I den borgerliga alliansens valmanifest sägs inte ett ord om EMU. Folkpartiet är ivriga förespråkare av EMU. I en intervju säger Jan Björklund: "Jag tycker vi ska hålla en ny folkomröstning under den kommande mandatperioden. Jag skulle vilja ha det 2013-2014." [Dagens Nyheter 20 augusti 2010]
I förhandlingarna om valmanifestet har Folkpartiet fått släppa kravet på en folkomröstning om euron [Moderaterna har i andra sammanhang deklarerat att en ny eurofolkomröstningen förutsätter att Socialdemokraterna är med på tåget]. I gengäld finns det inga skrivningar i det borgerliga valmanifestet som utesluter en euroomröstning under nästa mandatperioden.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens underminerade ställning till följd av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas modus vivendi om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet. Med en rödgrön regering är chansen störst att vi slipper euron .
Tydliga svar och hög svarsfrekvens på enkäten kom från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samtliga dessa tre partier är skarpt profilerade i eurodebatten. De har också en betydande enighet inom sina partier. FP har 95,7 procent ja mot 2,1 procent nej till euromedlemskap bland dem som svarat medan MP har en 100 procentig anslutning till nej-linjen bland de tillfrågade kandidaterna. V har endast en kandidat på valbar plats som är för euron [Carina Högstedt, första namn i Kronobergs län] och där är styrkeförhållandena 98,2 procent gentemot 1,8 procent till nej-sidans förmån.
Socialdemokraterna och Moderaterna har den lägsta svarsfrekvensen bland partierna. M är generellt positiva till euron, men det finns ett visst motstånd. 76,2 procent av de svarande kandidaterna är för euron medan 8,3 procent är emot.
Inom S finns det ett markant motstånd mot ett svenskt euromedlemskap. 52,2 procent av de svarande S-kandidaterna är emot ett svenskt euromedlemskap även på lång sikt, medan 33,6 procent av de svarande är för. Det kan noteras att nuvarande partiledning inom S, som stod på ja-sidan 2003, Mona Sahlin, Ibrahim Baylan och Sven-Erik Österberg, har inte svarat på enkäten. Medan kända S-företrädare som stod på nej-sidan då, bland annat Leif Pagrotsky, Morgan Johansson och Bo Bernhardsson, har svarat [och står fast vid sin åsikt].
Centerpartiet stod på nej-sidan 2003 och deras partistämmor efter det har bekräftat denna linje. Men bland C-kandidaterna till riksdagen är det mycket dunkelt. Partiledaren och partisekreteraren svarar "vet inte". Bland C-kandidaterna finns det fler som är emot euron, 43,6 procent av de svarande, mot 30,8 procent av de svarande som är för.
Enligt den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken kommer ingen ny eurofolkomröstning att äga rum under kommande mandatperiod 2010-2014. I övrigt nämns inte EMU. Men när det gäller den ekonomiska politiken skriver de rödgröna att den "i första hand [är] en uppgift för medlemsstaterna och bör så förbli" och att "EU-samarbetet ska syfta till att åstadkomma full sysselsättning".
I den borgerliga alliansens valmanifest sägs inte ett ord om EMU. Folkpartiet är ivriga förespråkare av EMU. I en intervju säger Jan Björklund: "Jag tycker vi ska hålla en ny folkomröstning under den kommande mandatperioden. Jag skulle vilja ha det 2013-2014." [Dagens Nyheter 20 augusti 2010]
I förhandlingarna om valmanifestet har Folkpartiet fått släppa kravet på en folkomröstning om euron [Moderaterna har i andra sammanhang deklarerat att en ny eurofolkomröstningen förutsätter att Socialdemokraterna är med på tåget]. I gengäld finns det inga skrivningar i det borgerliga valmanifestet som utesluter en euroomröstning under nästa mandatperioden.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens underminerade ställning till följd av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas modus vivendi om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet. Med en rödgrön regering är chansen störst att vi slipper euron .
måndag 23 augusti 2010
De rödgröna mer eniga om EU
De rödgröna partierna kommer allt oftare överens även i EU-frågor som ju tidigare legat utanför det rödgröna samarbetet, det visar en granskning som Ekot gjort. Och det är framför allt Socialdemokraterna som allt oftare hamnar på samma ståndpunkt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Den senaste tiden har allt fler rödgröna talare i riksdagen anmält så kallad avvikande mening. Det vill säga att de tre rödgröna partierna: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, reserverar sig mot regerings EU-politik.
Inför beslut i Bryssel måste regeringen förankra sin politik i riksdagens EU-nämnd. Tidigare, under den förra mandatperioden, var Socialdemokraterna och de borgerliga partierna oftast överens i EU-nämnden, men det håller nu på att förändras.
För Socialdemokraterna har i opposition blivit alltmer kritiska till den borgerliga EU-politiken. 2007 anmälde Socialdemokraterna så kallad avvikande mening mot sju procent av de beslut som fattades. Det första halvåret i år var den siffran 22 procent. Socialdemokraterna reserverade sig i 39 av 177 ärenden. Men fortfarande är alltså den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna överens i de flesta EU-frågor.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är betydligt mer kritiska och reserverar sig oftare. Men Socialdemokraterna förflyttar sig nu allt närmare de två övriga rödgröna partierna i EU-politiken. Av de 39 gånger som Socialdemokraterna reserverat sig hittills i år, har partiet i 33 fall gjort gemensam sak med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det har handlat om allt från klimatpolitik och asylfrågor till arbetsrätt.
Och det är en medveten politik att försöka komma nå en rödgrön enighet inför valet, säger Susanne Eberstein, socialdemokrat och vice ordförande i riksdagens EU-nämnd. Hon beskriver det som ett givande och ett tagande, men medger att det ofta är Socialdemokraterna som fått ändra ståndpunkt, till exempel i miljöfrågorna.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens försvagade ställning som konsekvens av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas överenskommelse om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet.
Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet, mot Sverigedemokraterna och Maud Olofsson, Sveriges svar på Margaret Thatcher.
Den senaste tiden har allt fler rödgröna talare i riksdagen anmält så kallad avvikande mening. Det vill säga att de tre rödgröna partierna: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, reserverar sig mot regerings EU-politik.
Inför beslut i Bryssel måste regeringen förankra sin politik i riksdagens EU-nämnd. Tidigare, under den förra mandatperioden, var Socialdemokraterna och de borgerliga partierna oftast överens i EU-nämnden, men det håller nu på att förändras.
För Socialdemokraterna har i opposition blivit alltmer kritiska till den borgerliga EU-politiken. 2007 anmälde Socialdemokraterna så kallad avvikande mening mot sju procent av de beslut som fattades. Det första halvåret i år var den siffran 22 procent. Socialdemokraterna reserverade sig i 39 av 177 ärenden. Men fortfarande är alltså den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna överens i de flesta EU-frågor.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är betydligt mer kritiska och reserverar sig oftare. Men Socialdemokraterna förflyttar sig nu allt närmare de två övriga rödgröna partierna i EU-politiken. Av de 39 gånger som Socialdemokraterna reserverat sig hittills i år, har partiet i 33 fall gjort gemensam sak med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det har handlat om allt från klimatpolitik och asylfrågor till arbetsrätt.
Och det är en medveten politik att försöka komma nå en rödgrön enighet inför valet, säger Susanne Eberstein, socialdemokrat och vice ordförande i riksdagens EU-nämnd. Hon beskriver det som ett givande och ett tagande, men medger att det ofta är Socialdemokraterna som fått ändra ståndpunkt, till exempel i miljöfrågorna.
Det har, trots allt som kan sägas om riksdagens försvagade ställning som konsekvens av EU-medlemskapet och de rödgröna partiernas överenskommelse om EU-politiken, betydelse om den moderatstyrda högeralliansen eller den rödgröna oppositionen vinner riksdagsvalet.
Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet, mot Sverigedemokraterna och Maud Olofsson, Sveriges svar på Margaret Thatcher.
lördag 14 augusti 2010
Medlemskapet i EU bryter mot svensk grundlag
I en rapport som utvärderar 15 års medlemskap i EU konstaterar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) att den svenska grundlagen, regeringsformen, är missvisande när det gäller relationen till EU.
Enligt regeringsformen kan riksdagen överlåta beslutanderätt till EU under förutsättning att det ”inte rör principerna om statsskicket”. Hur dessa ord rätt ska uttolkas ges det inget besked om. Samtidigt står det i regeringsformen att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och att ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”.
Men enligt SNS-rapporten påverkar medlemskapet i EU det svenska statsskicket i betydligt större utsträckning än vad som framgår av regeringsformen (RF).
En ändring av EU-paragrafen i regeringsformen (RF 10:5) beslutades av en enhällig riksdag i början av juni. Den nya lydelsen är: ”Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige delar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”. Regeringen motivera denna nya paragraf med att ”EU-medlemskapet tydligt bör framgå av regeringsformen. Att Sverige är medlem i EU bör därför anges redan 1 kap. RF om statsskickets grunder”.
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap och Lissabonfördraget grundlagsskyddat. Det var Lissabonfördraget som de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna röstade ja till i riksdagen den 20 november 2008 utan att höra svenska folket i en folkomröstning. Om riksdagen nu röstar igenom grundlagsändringen begår det ytterligare ett svek mot det svenska folket.
I propositionen (2009/10:80) som ligger till grund för grundlagsändringarna beskriver regeringen knäfallet och kapitulationen inför EU med att ”vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten”.
Regeringen konstaterar också att inom utrikes- och säkerhetspolitiken har beslutanderätten ännu inte överlåtits, men tillägger att ”i realiteten har dock även dessa samarbetsformer långtgående politiska och rättsliga bindningar för Sverige”.
Efter valet i september ska riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i kraft den 1 januari 2011.
Men enligt SNS-rapporten är denna förändring av regeringsformen otillräcklig för att korrekt återspegla den marginalisering av riksdagen och en uttunning av folkstyret som medlemskapet i EU innebär i praktiken.
Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen. När ska de politiska partier som bär ansvaret för detta grundlagsbrott ställas till ansvars?
Enligt regeringsformen kan riksdagen överlåta beslutanderätt till EU under förutsättning att det ”inte rör principerna om statsskicket”. Hur dessa ord rätt ska uttolkas ges det inget besked om. Samtidigt står det i regeringsformen att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och att ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”.
Men enligt SNS-rapporten påverkar medlemskapet i EU det svenska statsskicket i betydligt större utsträckning än vad som framgår av regeringsformen (RF).
En ändring av EU-paragrafen i regeringsformen (RF 10:5) beslutades av en enhällig riksdag i början av juni. Den nya lydelsen är: ”Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige delar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”. Regeringen motivera denna nya paragraf med att ”EU-medlemskapet tydligt bör framgå av regeringsformen. Att Sverige är medlem i EU bör därför anges redan 1 kap. RF om statsskickets grunder”.
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap och Lissabonfördraget grundlagsskyddat. Det var Lissabonfördraget som de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna röstade ja till i riksdagen den 20 november 2008 utan att höra svenska folket i en folkomröstning. Om riksdagen nu röstar igenom grundlagsändringen begår det ytterligare ett svek mot det svenska folket.
I propositionen (2009/10:80) som ligger till grund för grundlagsändringarna beskriver regeringen knäfallet och kapitulationen inför EU med att ”vårt medlemskap i EU är det internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser. Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten”.
Regeringen konstaterar också att inom utrikes- och säkerhetspolitiken har beslutanderätten ännu inte överlåtits, men tillägger att ”i realiteten har dock även dessa samarbetsformer långtgående politiska och rättsliga bindningar för Sverige”.
Efter valet i september ska riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i kraft den 1 januari 2011.
Men enligt SNS-rapporten är denna förändring av regeringsformen otillräcklig för att korrekt återspegla den marginalisering av riksdagen och en uttunning av folkstyret som medlemskapet i EU innebär i praktiken.
Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen. När ska de politiska partier som bär ansvaret för detta grundlagsbrott ställas till ansvars?
tisdag 10 augusti 2010
Mona Sahlin ikläder sig en nyliberal tagelskjorta
EU:s så kallade stabilitetspakt innebär att medlemsländerna ska ha "stabila offentliga finanser". Budgetunderskotten får inte överskrida 3 procent av BNP och den offentliga bruttoskulden får uppgå till maximalt 60 procent av BNP. Pakten gäller samtliga EU-länder, men bara Euroländerna kan bli föremål för böter om de inte rättar sig efter budgetkraven.
Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin vill nu införa hårdare straff för de EU-länder som "missköter" sina offentliga finanser.
"Om stabilitetspakten ska vara något mer än vackra ord på ett papper så måste den betyda mer än bläcket den är skriven med. Jag tycker att tiden nu är mogen för att ta debatten om det som EU inte vågat göra allvar av under många år", säger Mona Sahlin.
Hon tycker att medlemsländer som bryter mot EU:s stabilitetspakt inte längre ska få del av EU-medel, som jordbruksstöd och regionala fonder.
Uttalandet är häpnadsväckande. EU:s stabilitetspakt är en odemokratisk och nyliberal konstruktion som förbjuder en traditionellt socialdemokratiska ekonomisk politik av keynesiansk modell. Tanken är där att budgeten ska elda på efterfrågan i dåliga tider och dämpa den i goda tider.
Men EU:s stabilitetspakt bakbinder finanspolitiken och har den perversa egenskapen att man tvingas skära i lågkonjunkturer och genomdriva cyniska besparingar som drabbar sjuka och arbetslösa. Typ Grekland.
En sådan moderatpolitik är vad som krävs i EU:s stabilitetspakt. Det märkliga är att en socialdemokratisk statsministerkandidat frivilligt ikläder sig denna nyliberala tagelskjorta och dessutom kräver att EU ska dra åt tumskruvarna ytterligare.
Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin vill nu införa hårdare straff för de EU-länder som "missköter" sina offentliga finanser.
"Om stabilitetspakten ska vara något mer än vackra ord på ett papper så måste den betyda mer än bläcket den är skriven med. Jag tycker att tiden nu är mogen för att ta debatten om det som EU inte vågat göra allvar av under många år", säger Mona Sahlin.
Hon tycker att medlemsländer som bryter mot EU:s stabilitetspakt inte längre ska få del av EU-medel, som jordbruksstöd och regionala fonder.
Uttalandet är häpnadsväckande. EU:s stabilitetspakt är en odemokratisk och nyliberal konstruktion som förbjuder en traditionellt socialdemokratiska ekonomisk politik av keynesiansk modell. Tanken är där att budgeten ska elda på efterfrågan i dåliga tider och dämpa den i goda tider.
Men EU:s stabilitetspakt bakbinder finanspolitiken och har den perversa egenskapen att man tvingas skära i lågkonjunkturer och genomdriva cyniska besparingar som drabbar sjuka och arbetslösa. Typ Grekland.
En sådan moderatpolitik är vad som krävs i EU:s stabilitetspakt. Det märkliga är att en socialdemokratisk statsministerkandidat frivilligt ikläder sig denna nyliberala tagelskjorta och dessutom kräver att EU ska dra åt tumskruvarna ytterligare.
måndag 2 augusti 2010
Islänningarna säger nej till EU-medlemskap
Island och EU har börjat förhandla om medlemskap. Förhandlingarna inleds redan ett år efter att Island ansökte om medlemskap. Att förhandlingarna kan börja så pass snabbt beror på att Island i hög grad redan är anpassat till EU. Landet deltar i Schengensamarbetet och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och därför gäller redan många EU-regler i landet.
EU-kommissionen har analyserat hur isländska regler överensstämmer med EU:s regler område för område. Granskningen är ett sätt att förbereda landet inför de faktiska förhandlingar som nu startar.
Förhandlingarna sker indelat efter EU:s politikområden. Det är 33 så kallade kapitel som ska förhandlas var för sig. För att förhandlingar om ett kapitel ska kunna börja eller avslutas måste det godkännas av samtliga EU-länder. Alla kapitel ska vara färdigförhandlade innan landet kan bli medlem i EU.
Förhandlingarna ska resultera i ett medlemsavtal. I det bestäms villkoren för medlemskapet och kan bland annat inkludera undantag från EU:s bestämmelser. Medlemsavtalet har samma ställning som EU:s grundfördrag och kan därför inte ändras genom vanliga EU-lagar.
Medlemsavtalet måste godkännas av EU-parlamentet och samtliga EU:s medlemsländer och Island för att kunna börja gälla ska också godkänna att landet ansluts i enlighet med avtalet.
Sedan förra sommaren har den ena opinionsundersökningen efter den andra redovisat att allt fler islänningar är motståndare till att landet ska gå med i EU. Enligt den senaste mätningen vill omkring 60 procent av islänningarna att medlemskapsansökan ska dras tillbaka medan bara 26 procent vill att förhandlingarna ska fortsätta. En annan aktuell mätning visar att 70 procent kommer att rösta nej till EU-medlemskap i en folkomröstning.
EU-kommissionen har analyserat hur isländska regler överensstämmer med EU:s regler område för område. Granskningen är ett sätt att förbereda landet inför de faktiska förhandlingar som nu startar.
Förhandlingarna sker indelat efter EU:s politikområden. Det är 33 så kallade kapitel som ska förhandlas var för sig. För att förhandlingar om ett kapitel ska kunna börja eller avslutas måste det godkännas av samtliga EU-länder. Alla kapitel ska vara färdigförhandlade innan landet kan bli medlem i EU.
Förhandlingarna ska resultera i ett medlemsavtal. I det bestäms villkoren för medlemskapet och kan bland annat inkludera undantag från EU:s bestämmelser. Medlemsavtalet har samma ställning som EU:s grundfördrag och kan därför inte ändras genom vanliga EU-lagar.
Medlemsavtalet måste godkännas av EU-parlamentet och samtliga EU:s medlemsländer och Island för att kunna börja gälla ska också godkänna att landet ansluts i enlighet med avtalet.
Sedan förra sommaren har den ena opinionsundersökningen efter den andra redovisat att allt fler islänningar är motståndare till att landet ska gå med i EU. Enligt den senaste mätningen vill omkring 60 procent av islänningarna att medlemskapsansökan ska dras tillbaka medan bara 26 procent vill att förhandlingarna ska fortsätta. En annan aktuell mätning visar att 70 procent kommer att rösta nej till EU-medlemskap i en folkomröstning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
