söndag 25 oktober 2009

När blev det ett brott att följa svenska lagar?

Den 18 december 2007 meddelade den allsmäktiga EU-domstolen i Luxemburg sitt förhandsavgörande i Lavalmålet. Bakgrunden var de konfliktåtgärder som Byggnads, med stöd av Elektrikerna, hade vidtagit mot Laval vid ett skolbygge i Vaxholm senhösten 2004 eftersom det lettiska företaget vägrade att skriva på ett svensk kollektivavtal.
Lavals svenska advokater anmälde de båda fackförbunden till Arbetsdomstolen [AD], som i april 2005 bad EU-domstolen om ett förhandsavgörande, eller tolkningsbesked, huruvida svensk lagstiftning var förenlig med EU-rätten.
Två och ett halvt år senare gav EU-domstolen ett, för svensk fackföreningsrörelse, negativt besked. Stridsåtgärderna var otillåtna och Byggnads hade ingen rätt att kräva att Laval ska skriva på ett svenskt kollektivavtal med lönenivåer som motsvarar genomsnittslönen för byggbranschen i Stockholmstrakten.
Efter avgörandet i EU-domstolen bollades Lavalmålet tillbaka till AD. Det är alltså den svenska arbetsdomstolen som ska döma i tvisten, men, och det är ett avgörande men, den är bunden av den enväldiga EU-domstolens förhandsavgörande.
Den 14 maj 2008 var det tänkt att en muntlig förberedande förhandling skulle ske i AD. Men på de fackliga organisationernas begäran ställdes förhandlingen in. Orsaken var att de anser det inte längre finns något för parterna i målet att tvista om. Det blev därför ingen ny huvudförhandling. De fackliga organisationerna erkände sig besegrade på förhand och accepterade Lavaldomen.
Men det innebar inte att Vaxholmskonflikten arkiverades. Laval har tillsammans med Svenskt Näringsliv krävt Byggnads och Elektrikerna på skadestånd för de stridsåtgärder facken genomförde mot det lettiska företaget.
Sammanlagt uppgår skadeståndskravet till nästan 2,8 miljoner kronor. Dessutom kräver Laval ekonomiskt skadestånd på 1,4 miljoner kronor. Om Laval vinner målet måste facken även betala rättegångskostnaderna som bedöms bli över två miljoner kronor. Förhandlingarna avslutades i april och nu har AD meddelat att domen kommer den 2 december.
Självfallet ska de fackliga organisationerna inte betala något skadestånd eftersom de enbart har tillämpat de lagar och regler som gäller i Sverige. Sedan när blev det ett brott att följa svenska lagar?
De fackliga organisationerna borde heller inte lägga sig platt för EU-domstolen, utan kräva en ny huvudförhandling och där hävda att det är AD:s uppdrag att följa de lagar som gäller i Sverige, precis som den gjorde i det interimistiska utlåtande i Vaxholmskonflikten den 22 december 2004.
Att EU-domstolen har en annan uppfattning må vara hänt, men det är inte lagvrängarna i Luxemburg utan den folkvalda riksdagen i Stockholm som beslutar om vilka lagar och regler som gäller i Sverige. [Så stod det i regeringsformen senast jag kollade. Men jag kanske missminner mig…]
Dessutom fick ju Sverige en garanti för den svenska kollektivavtalsmodellen i anslutningsfördraget enligt tillskyndarna av EU-medlemskapet. När om inte nu ska man hävda och pröva vad den garantin är värd?

tisdag 20 oktober 2009

Sverigedemokraterna visar sitt rätta ansikte

”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vänd trenden när vi går till val nästa år”, skriver Jimmie Åkesson på Aftonbladets debattsida.
Eftersom Sverigedemokraterna försöker profilera sig som en organisation som är motståndare till Sveriges medlemskap i EU, kan man kanske förvänta sig att det är EU-medlemskapet, eller åtminstone Lissabonfördraget, den nya EU-grundlagen, partiordföranden betraktar som det största hotet mot den svenska nationalstaten på mer än ett halvt sekel.
Men det var det naturligtvis inte. I Sverigedemokraternas förvrängda verklighetsuppfattning är det muslimerna som är det största hotet mot Sverige och som Jimmie Åkesson lovar (läs: hotar) att göra allt som står i hans makt för att bekämpa om Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen efter nästa års val. Och risken finns. I den senaste väljarbarometern från Sifo ligger Sverigedemokraterna med sina 4,7 procent ännu en gång över riksdagsspärren.
Trots att Sverigedemokraterna länge försökt putsa på sitt yttre för att verka som vilket annat parti som helst, så är Sverigedemokraterna sannerligen inte vilket parti som helst. Det har sitt ursprung i den nynazistiska och rasistiska rörelsen. Det märks.
”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!” skanderade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder på partiets landsmöte i helgen.
”För folk och land. Nästa år står vårt första slag!” ropade ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist från samma talarstol.
Med partiledningens uppträdande på landsmötet, tillsammans med partiordföranden Jimmie Åkessons öppet rasistiska debattartikel i Aftonbladet, har Sverigedemokraterna visat sitt rätta ansikte; partiet är och förblir främlingsfientligt och högerextremistiskt.
Detta har ingenting gemensamt med det radikala EU-motstånd som Folkrörelsen Nej till EU och andra demokratiska och progressiva organisationer står för. Tvärtom. Håll Sverige rent! Ut med Sverigedemokraterna!

måndag 19 oktober 2009

Skriv inte på petitionen!

Jag måste erkänna att jag har blivit lurad att skriva på en petition till stöd för Vaclav Klaus som cirkulerar på Internet (Support Vaclav Klaus! Stop the Lisbon treaty!). Vad jag inte visste var att det är Sverigedemokraternas internationelle sekreterare Kent Ekeroth som ligger bakom. Mycket klantigt av mig att inte vara mer uppmärksam, men jag kan dessvärre bara be om ursäkt och uppmana andra att inte begå samma misstag. Ni som, i likhet med mig och andra före mig, redan skrivit på har gjort det för att ge moraliskt stöd till Vaclav Klaus och inte på något sätt uttryckt stöd för den högerextrema och främlingsfientliga organisationen Sverigedemokraterna. På www.nejtilleu.se kan du hitta en text om Vaclav Klaus.

fredag 16 oktober 2009

Stöd till dissidenten Vaclav Klaus!

Hela EU-etablissemanget hänger över Tjeckiens president Vaclav Klaus och förmanar: Sluta trilskas! Skriv på! Det han ska skriva på är Lissabonfördraget, dvs. Tjeckiens ratificering av det fördrag som irländarna nyligen tvingades röstade ja till.
Men Klaus har satt sig på tvären. Dels vill han invänta en prövning av Lissabonfördraget som 17 tjeckiska senatorer har framställt till den tjeckiska författningsdomstolen, dels vill han att Tjeckien - i likhet med Polen och Storbritannien - ska få ett juridiskt bindande undantag från EU:s så kallade rättighetsstadga. Polen och Storbritannien har undantag i form av protokoll som säger att stadgan inte kan påverka respektive lands lagstiftning på något sätt.
Men ett sådant undantag (läs: protokoll) kan bli mycket svårt att uppnå för Tjeckien, eftersom det skulle kräva en ny ratifikationsprocess av Lissabonfördraget i samtliga EU-länder.
EU-etablissemanget är rasande över den tjeckiske presidentens motsträvighet. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso hotar med att Tjeckien blir av med sin Brysselkommissionär. Frankrikes president Nicolas Sarkozy talar ut i tidningen Le Figaro och ger Tjeckiens president Klaus en känga. Det är dags för Klaus att bestämma sig, morrar Sarkozy och antyder att det kommer att få konsekvenser, oklart vilka, om den tjeckiske presidenten inte sätter sitt namn under EU:s Lissabonfördraget. Inte heller Fredrik Reinfeldt kan dölja sin frustration över att Klaus kastar grus i EU:s fördragsmaskineri och korsar hans privata planer om att gå till historien som den som höll i rodret när EU:s förste president kröntes.
Men jag beundrar den tjeckiske presidenten. Visserligen delar jag bara delvis hans EU-kritik, emedan den är thatcheristisk. Men det är beundransvärt att våga kverulera och obstruera som Klaus gör. Konstitutionellt sett är den tjeckiske presidenten i sin fulla rätt att lägga in sitt veto mot en anslutning till Lissabonfördraget, trots att det tjeckiska parlamentet röstat för.
Sanningen är ju den att bara några få länder i EU ens har fått rösta om Lissabonfördraget. 2005 röstade fransmän och holländare nej till den föreslagna EU-konstitutionen, som sedan fick vissa kosmetiska förändringar och presenterades som Lissabonfördraget. 2008 röstade irländarna nej till Lissabonfördraget varför de tvingades rösta en gång till 15 månader senare. Och nu blev utfallet som etablissemanget krävde. ”The neverendum” kallas det på Irland.
Genom att med sådana manipulativa och odemokratiska metoder tvinga på de europeiska befolkningarna en ny EU-grundlag som ytterligare utvecklar unionen till en ekonomisk, politisk och militär supermakt och som än mer eroderar demokratin på den nationella nivå där den trots allt fungerar hyggligt, ådagalägger den europeiska nomenklaturan sitt fula, folkföraktande tryne.
Sedan irländarna tvingades rösta ja i en andra folkomröstning den 2 oktober och den polske presidenten Lech Kaczynski skrev på den 10 oktober är enda kvarvarande hindret för Lissabonfördraget, den egensinnige och nyliberale Vaclav Klaus. Dissidenten.
”Jag befarar att jag inte är den enda personen som känner oro för en fördjupning av integrationen inom EU”, säger han till brittiska The Telegraph.
Utgången av den dramatiska kraftmätningen mellan den tjeckiske presidenten och EU om Lissabonfördraget förefaller ytterst oviss. Men det är inte troligt att Klaus håller ut så länge till. Men vi kan hoppas och ge honom det stöd han förtjänar.

Förkasta Lavaldomen!

Som en följd av EU-domstolens avgörande i Lavalmålet - den fackliga blockaden mot ett skolbygge i Vaxholm - föreslår den borgerliga regeringen att facket inte får tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) föreslår att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt för att tvinga fram svenska avtal, ska avskaffas. Lex Britannia tillkom i början av 1990-talet efter att Sjöfolksförbundets blockad mot det utlandsflaggade fartyget Britannia förklarats ogiltig av domstol. Lex Britannia gjorde det möjligt för facket att tillgripa stridsåtgärder mot ett utländskt företag i syfte att tvinga fram ett svenskt kollektivavtal.
Regeringens lagförslag innebär ett dråpslag mot den svenska fackföreningsrörelsen och ett grundskott mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Förslaget röjer väg för låglönekonkurrens och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta även de svenska löntagarnas löner och arbetsvillkor. Inte utan anledning anser Svenskt Näringsliv att Lavaldomen är ”mycket tillfredställande”.
Kräv att regeringen drar tillbaka sitt lagförslag och att våra folkvalda politiker vägrar att anpassa svensk lagstiftning efter EU-domstolens antifackliga avgörande i Lavalmålet. Sverige har inte överlåtit några befogenheter till EU att överpröva arbetsrättsliga lagar som tillkommit i demokratisk ordning i Sveriges Riksdag. En förutsättning för Sveriges medlemskap i EU är de garantier som gavs inför folkomröstningen 1994 om att den svenska kollektivavtalsmodellen skulle förbli oantastad.
Försvara kollektivavtalen och konflikträtten!
Försvara Lex Britannia! Förkasta Lavaldomen!

onsdag 14 oktober 2009

Kollektivavtal hinder för EU:s tjänstehandel

Hur kan vi i EU ta bort hinder för att öka tjänsthandeln? Det är en av de frågor som handelsminister Ewa Björling och hennes EU-kollegor kommer att diskutera under ministerrådsmötet i Umeå den 14-16 oktober, enligt regeringens hemsida för ordförandeskapet i EU.
På dagordningen står bland annat implementeringen av EU:s så kallade tjänstedirektiv. Enligt det svenska ordförandeskapet kan tjänstedirektivet "bli ett verktyg som hjälper Europa snabbare att ta sig ur den ekonomiska krisen”. Det är nonsens. Tjänstedirektivet är ett verktyg för avreglering, men den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen kräver mera och inte mindre reglering av marknadskrafterna.
Efter tre års arbete ska EU:s tjänstedirektiv nu införas i svensk lag [eller implementeras som det heter på EU-svenska]. Detta ska vara klart till senast den 28 december. Handelsminister Björling har haft ett särskilt sekretariat för implementeringen av direktivet. Sju personer har jobbat heltid i drygt ett år. Det påverkar 90 lagar och 75 förordningar som kommer att revideras för att stå i samklang med tjänstedirektivet.
Ingen vet egentligen vad tjänstedirektivet kommer att betyda i praktiken. Mycket är oklart, särskilt sedan direktivutkastet stötts och blötts i det snåriga EU-systemet och resulterat i luddiga undantag och suddiga kompromisser. Efter att tjänstedirektivet trätt i kraft kommer dess tillämpning säkert att avgöras av EU:s domstol. Som vanligt finns djävulen i detaljerna.
Ett exempel: I det antagna tjänstedirektivet har man plockat bort arbetsrätten, istället hänvisar man till EU:s utstationeringsdirektiv som därmed blir den lagtext som kommer att reglera de arbetsrättsliga aspekterna av tjänstedirektivet.
Utstationeringsdirektivet säger att värdlandets regler ska gälla när arbetstagare från ett EU-land tillfälligt arbetar i ett annat. Men enligt EU-domstolens avgörande i Lavalfallet får bara de minimikrav som anges i utstationeringsdirektivet försvaras med hjälp av stridsåtgärder. Därmed gör man minimilöner och andra villkor till tak i stället för golv, vilket ur ett fackligt perspektiv öppnar för social dumpning.
EU:s domstol har därmed bakvägen infört den ursprungslandsprincip som fanns med i det kommissionsförslag till tjänstedirektiv som avvisades av EU-parlamentet och EU:s ministerråd. [Det säger något om EU-parlamentets betydelselöshet och om EU-domstolens maktfullkomlighet.]
Av de omkring 400 ändringsförslagen som EU-parlamentarikerna hade att ta ställning till i omröstningen i februari 2006 fanns ett mycket viktigt som vänstergruppen i parlamentet hade lagt fram. Det handlade om motsatsen till ursprungslandsprincipen – en uttalad och entydig värdlandsprincip.
Hade förslaget antagits hade det i princip varit klart att svenska lagar, regler och avtal ska gälla för alla företag, inhemska eller utländska, som verkar i Sverige. Vi skulle kanske slippa fler Lavaldomar i framtiden. Men förslaget röstades ned, av bland andra de svenska socialdemokraterna i EU-parlamentet. Starkt jobbat, Jan Andersson et consortes…
Sedan EU, med dess fria rörlighet över gränserna för kapital, företag och arbetskraft, expanderat geografiskt i östra Europa har det blivit allt vanligare att företag med billigare arbetskraft från de nya medlemsländerna konkurrerar ut den svenska arbetskraften. Typ Laval vid skolbygget i Vaxholm. På de senaste fyra-fem åren har antalet utländska byggföretag på svensk arbetsmarknad mer än tredubblats. Denna låglönekonkurrens kommer att breda ut sig än mer, i synnerhet efter Lavaldomen, när EU:s tjänstedirektiv träder i kraft.

tisdag 13 oktober 2009

Varför är Ohly beredd att offra EU-motståndet?

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly är inte längre motståndare till EU. Vid upprepade tillfällen den senaste tiden har han i radio, teve och i tidningsartiklar uttryckt att Vänsterpartiet bör stryka kravet på att Sverige ska lämna EU.
I en debattartikel i Flamman för någon vecka sedan skrev Ohly att han vill ”släppa gårdagens stridsfrågor” så att Vänsterpartiet ”med full kraft kan ägna oss åt dagens”. Och med det senare menar han att Vänsterpartiet bland annat ska ”fokusera på att demokratisera EU”.
Det står naturligtvis Ohly fritt att ompröva sina politiska ståndpunkter. Men det skulle vara intressant att veta varför och vid vilken tidpunkt kravet om Sverige ut ur EU blev föråldrat, eller med Ohlys ordval en ”gårdagens stridsfråga”, eftersom Vänsterpartiet alltsedan Sverige 1995 blev medlem i EU och fortfarande har kravet inskrivet i sitt partiprogram och sina plattformar inför valen till EU-parlamentet.
Tisdagen den 18 december 2007 kom EU-domstolens avgörande i målet C-341/05, det vill säga den så kallade Lavaldomen. Samma dag skickade Vänsterpartiet ut ett pressmeddelande:
”Domen är en katastrof för den svenska modellen med kollektivavtal. Vi varnade inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 för att viktiga rättigheter skulle hotas. Men Ja-sägarna garanterade att alkoholpolitiken, folkhälsan och kollektivavtalen var våra egna angelägenheter. De ljög. Den enda rimliga slutsatsen för arbetarrörelsen borde vara att det ifrågasätta EU-medlemskapet”, deklarerade Lars Ohly i pressmeddelandet (som nu i gammal god öststatstradition är bortraderat från Vänsterpartiets hemsida).
För mindre än två år sedan var det följaktligen inte obsolet att ifrågasätta EU-medlemskapet, eller med andra ord att kräva Sverige ut ur EU. Vad är det som hänt under de senaste 18 månaderna som gör att Ohly idag anser att kravet på att Sverige ska lämna EU har bör förpassas till historiens soptipp? Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det finns ett samband med de pågående förhandlingarna om en rödgrön koalitionsregering efter riksdagsvalet nästa höst.

Försvara Lex Britannia

Förra veckan lade den borgerliga regeringen fram ett lagförslag med anledning av EU-domstolens avgörande i det så kallade Lavalmålet - Byggnads och Elektrikernas blockad av ett lettiskt byggbolag i Vaxholm senhösten 2004. Regeringen vill avskaffa Lex Britannia, dvs fackens rätt att ta till stridsåtgärder för att tvinga utländska företag att underteckna svenska kollektivavtal - samt godkänna utländska kollektivavtal på svensk arbetsmarknad om de uppfyller minimilön och vissa andra minimivillkor.
Lagförslaget är ett grundskott mot den svenska kollektivavtalsmodellen och omintetgör den svenska strategin mot lönedumpning. Det går stick i stäv mot de löften som EU-anhängarna - alltifrån SAF och moderaterna till Socialdemokrater för EU och den högsta ledningen för LO och TCO - gav till svenska folket.
Om konkurrensen från företag i EU:s låglöneländer släpps lös, utan lagstiftning som ger facket rätt att redan från första dagen begära och gå i konflikt för svenska kollektivavtal, kommer den svenska arbetsmarknadsmodellen snart att gå i graven. Fackföreningsrörelsen måste ta strid mot och stoppa lagförslaget. Försvara Lex Britannia! Förkasta Lavaldomen! Vill du veta mer? Besök www.nejtilleu.se.