Socialdemokraternas 37:e kongress blev (som vanligt)
Kompromisskongressen. De besvärliga frågorna luftades inte ens i kongresshallen
utan löstes i förväg i slutna rum.
Den absolut största stridsfrågan på kongressen – vinter i
välfärden – avgjordes genom att en rad kompromissförslag stöttes och blöttes tills
båda sidor insåg att det inte gick att komma längre. Resultatet blir att ”välfärdsföretag”
får fortsätta att ta ut vinst och en skrivning om att kommunerna ska få mer att
säga till om vid etablering av friskolor och styra upphandlingar till icke
vinstdrivande företag. Senare visade det sig att uppfattningarna om vad de
kommit överens om var minst sagt delade bland kongressdeltagarna.
Det är uppenbart att Socialdemokraterna, efter de senaste
årens turbulens, var helt inriktade på att visa enighet. Det mesta pekar också
på, för att citera Maria Crofts, politisk kommentator på Dagens Nyheter, ”att samförståndet
kommer att hålla i sig och inte som tidigare ersättas av ett skyttegravskrig
där olika falanger bekämpar varandra”. Tyvärr kan jag tycka. För i praktiken
betyder det att partihögern och EU-anhängarna, anförda av Stefan Löven, kommer
att bestämma politiken. De politiska skiljelinjerna visavi Moderaterna blir fortsatt
otydliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar