Vad vet Wanja Lunby-Wedin?

”Genom att Sverige har fått igenom de krav som socialdemokraterna har ställt som en förutsättning för svenskt deltagande, är det rimligt att vi solidariskt medverkar i europakten.” Det säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande. Uttalandet är häpnadsväckande.
För det första, vad är det som Wanja Lundby-Wedin vet som vi inte får veta? Europakten, eller Merkozypakten, är ett mellanstatligt avtal mellan de 17 euroländerna som riksdagen har sekretessbelagt. På regeringens hemsida finns det bara ett ”Meddelande från euroområdets medlemsstater” som berättar att man färdigställt ”Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen” och att det kommer att undertecknas i
mars.
I meddelandet står det inte ett ord om vad detta fördrag, dvs. Merkozypakten, går ut på eller vilka villkor som gäller för icke-euroländer, typ Sverige, som frivilligt ansluter sig. Det enda vi vet är att moderatledaren Fredrik Reinfeldt på en presskonferens i Bryssel förklarade att finanspakten inte innebär en bakväg in i euron och att Sverige inte på något sätt skulle vara bundet av de krav som ställs på euroländerna, men skulle genom att medverka kunna vinna inflytande. Men det enda vi vinner är att Fredrik Reinfeldt (eller Stefan Löfven) ska få sola sig i Bryssel och mingla med Angela Merkel och Nicolas Sarkozy en gång om året.
För det andra, och än mer häpnadsväckande, är att LO-ledaren uttalar stöd för en pakt som Europafacket (ETUC), där LO ingår som en av 84 medlemsorganisationer från 36 europeiska länder, kraftfullt fördömer.
"Det här fördraget kanske lugnar förbundskansler Merkels politiska vänner, men inte de miljontals arbetslösa, fattiga eller utsatta löntagarna i Europa, som väntar på beslutsamt stöd från EU:s institutioner. Det är därför som vi motsätter oss fördraget. Planer som återställer balanserade offentliga räkenskaper måste prioritera fråga om uthållig tillväxt. Åtstramning är det samma som att ta död på tillväxt och jobb”, säger Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol i ett pressmeddelande.
Vad, Wanja Lundby-Wedin, är det som gör att det är ”rimligt att vi solidariskt medverkar i europakten”? Varför ska vi frivilligt ikläda oss en finanspolitisk tvångströja som i vart fall för euroländernas del innebär fortlöpande åtstramningar och en avdemokratisering av den ekonomiska politiken? Och vem är det vi ska vara solidariska med, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och de andra EU-potentaterna eller de hundratusentals löntagare, arbetslösa, ungdomar och fackföreningsmedlemmar som protesterar mot EU:s krispolitik på gator och torg i Aten, Rom, Bryssel och så vidare?