Franska fackförbund lovar fortsatta protester

Trots massiv opposition från fackförbund och andra utomparlamentariska grupper godkände den franska senaten president Nicolas Sarkozys kontroversiella förslag om att höja pensionsåldern.
Den franska högerregeringen vill höja tidigast möjliga pensionsålder från 60 till 62 år, och full pension ska kunna nås först vid 67 i stället för dagens 65 år. Antalet år man måste ha arbetat för att få full pension, det som kallas intjänandeperioden, höjs också, från 41 till 41,5 år.
Det enda som nu återstår innan förslaget blir lag är en gemensam votering i parlamentets bägge kamrar, nationalförsamlingen och senaten. Förändringarna ska träda i kraft 2018.
Parallellt med den politiska processen fortsätter även protesterna att öka i intensitet. Miljoner fransmän gick den 19 oktober ut på gatorna för att protestera i 266 demonstrationer runt om i Frankrike.
- Missnöjet med Sarkozy gör fransmännen ursinniga, säger Thierry Desjardins, före detta chefredaktör på dagstidningen Le Figaro.
Hög arbetslöshet, låga löner, försämrad köpkraft, hundratusentals hemlösa och rasism mot romer har gjort att presidentens stöd sjunkit till under 30 procent bland väljarna.
- Det är den lägsta siffran en sittande fransk president någonsin haft i en opinionsundersökning, konstaterar Thierry Desjardins.
- De flesta fransmän har fått det sämre sedan Sarkozy kom till makten. Enbart de redan välbärgade njuter livets goda dagar. Men ett sådant samhälle kan inte håll i längden.
Nya generalstrejker och studentprotester har utlysts, och ska enligt planerna hållas även då pensionshöjningen röstats igenom. Nästan 75 procent av fransmännen stöder protesterna.
Ilskan över att kravallpolis brutit upp fackliga blockader vid landets oljeraffinaderier är stor.
– I dag attackerar de vår strejkrätt. När tänker de börja låsa in fackliga företrädare? säger Charles Foulard från centralorganisationen CGT till Reuters.
I Frankrike och en rad andra EU-länder tar fackföreningarna kamp mot den av EU påbjudna nedskärningspolitiken och försämringarna av de arbetandes ekonomiska och sociala villkor. I Sverige tiger fackföreningarna still. Ett studiebesök i Frankrike, Spanien eller Grekland kan rekommenderas Wanja Lundby-Wedin och hennes kollegor i stället för de otaliga mötena i maktens korridorer i Bryssel.