Reinfeldt bedriver fult spel i Köpenhamn

Förhandlingarna vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn har utvecklat sig till ett ställningskrig. Fattiga mot rika. De fattiga länderna med mindre möjligheter att skära ner sina utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser utan att allvarligt skada sina ekonomier står i konflikt mot de rika länderna som har enormt mycket större resurser samt ett tungt ansvar för klimatkrisen eftersom det är de som har orsakat den.
För att få till ett kraftfullt avtal måste de rika länderna göra betydligt mer både när det gäller utsläppsminskningar och för att finansiering till klimatåtgärder i utvecklingsländerna ska vara nya pengar utöver existerande åtaganden.
Men Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, som dessutom för tillfället innehar ordförandeskapet i EU, bedriver ett fult spel under Köpenhamnstoppmötet.
Sverige har ett nationellt biståndsmål på en procent av BNI. I de pågående klimatförhandlingarna vill Sverige dock inte kännas vid detta mål utan hänvisar istället till internationella biståndsmål om 0,7 procent av BNI. När Reinfeldt säger att Sverige bidrar med åtta miljarder till klimatåtgärder i fattiga länder pratar han alltså egentligen om ompaketerade biståndspengar.
Att som Sverige använda pengar ur biståndsbudgeten för att bekosta klimatåtgärder är att låta världens fattigaste betala våra klimatsatsningar. Klimatfinansieringen bör inte uppfattas som bistånd utan som skadestånd för de problem som de rika ländernas klimatdestruktiva utveckling orsakat.
Ett annat sätt att undvika riktiga åtaganden, är Sveriges nya förslag om hur man beräknar koldioxidutsläpp från skogen. Reinfeldt vill att utsläppen ska räknas utifrån hur mycket skog som skulle kunna ha avverkats, istället för att jämföra koldioxidbalansen med ett särskilt år som är brukligt till exempel vad gäller fossila bränslen. Det är en orimlig utgångspunkt. Man kan inte hävda utsläppsminskningar mot bakgrund av att man inte huggit ned all skog som man skulle ha kunnat.
När Sverige, liksom andra EU-länder, dribblar med bokföringen, ändrar beräkningen av utsläpp från skogsavverkning och använder biståndspengar till klimatåtgärder i fattiga länder, är ett svek mot världens fattigaste.
Eftersom det är vi i den rika världen som till största del har orsakat klimatutsläppen är det de fattigaste länderna som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Därför är det rimligt att de rika länderna står för största delen av notan.