Europeiska centralbanken, ECB, i tyska Frankfurt har höjt sin styrränta till 1,25 procent - trots eurokrisen.
På presskonferensen efter räntebeslutet upprepade ECB-chefen Jean-Claude Trichet gång på gång det som är ECB:s huvuduppgift: "Vi ska leverera prisstabilitet." Enligt Lissabonfördraget ska ECB alltid sätta inflationsbekämpningen först. Hur hög arbetslösheten än är ska ECB enligt EU:s grundlag alltid höja räntan, dämpa tillväxten och öka arbetslösheten om prisstabilitetsmålet är hotat.
De 17 länder som ingår i eurozonen har mycket olika ekonomisk utveckling. Olikheterna i euroländernas ekonomier visas av en rapport från Credit Suisse. När ekonomer räknar ut en passande ränta för olika länder ser man tydligt skillnaden.
Krisländerna Spanien, Portugal, Irland och Grekland svarar för 17 procent av eurozonens BNP. De skulle behöva en styrränta på minus 4,6 procent.
Tyskland, som svarar för en tredjedel av eurozonens BNP skulle ha en styrränta på 4,5 procent.
Däremellan ligger ECB:s styrränta på 1,25 procent och fortsatta höjningar stundar för att länder som framför allt Tyskland inte ska bli överhettade. I andra länder i eurozonens södra och västra periferi riskerar räntehöjningarna att förvärra den redan djupa finansiella och ekonomiska krisen.
EU:s valutaunion är lika begåvat som att stoppa ena handen i en hink med iskallt vatten och den andra i en hink med kokhett vatten och hävda att det i genomsnitt är lagom temperatur.
lördag 9 april 2011
fredag 1 april 2011
EU-kommissionen riktar dråpslag mot idrottsrörelsen
I dag är hela den svenska ideella sektorn, till exempel idrottsrörelsen, undantagen från moms. Det strider mot EU:s momsdirektiv och Sverige riskerar att hamna inför rätta i EU-domstolen.
I januari i år föreslog regeringen en kompromiss för EU-kommissionen som innebar att föreningar som omsätter mindre än en miljon kronor ska slippa redovisa moms. EU-kommissionen har nu beslutat att avslå regeringens ansökan om ett svenskt undantag från EU:s lagstiftning.
Hundratusentals idrottande barn kan få högre medlemsavgifter om EU tvingar Sverige att momsbelägga föreningar.
- Jag tror att det kan slå hårt mot familjer med svag ekonomi, säger Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet.
Hon är förvånad och besviken över beskedet att EU vill stoppa Sveriges undantag från momsplikt för ideella föreningar. Det innebär att idrottens inkomster från försäljning , reklam sponsorintäkter och andra finansiella poster skulle momsbeläggas.
Det är inte bara idrottsrörelsen som drabbas. EU-kommissionens slag kommer träffa alla ideella föreningar såsom förutom idrottsklubbar, kulturföreningar, trossamfund och biståndsorganisationer.
Enligt uppgift från finansdepartementet finns det, mycket ungefärligt, 120.000 ideella föreningar i Sverige.
- Föreningslivet spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det kan inte vara ett samhällsintresse att föreningarna ska ägna kvällarna åt momsregistrering, säger finansminister Anders Borg (m).
Finansdepartementet ska nu ta kontakt med andra EU-länder, i första hand Finland, Danmark, Holland och Österrike, som har fått liknande klagomål från EU-kommissionen. Tanken är att länderna ska driva en gemensam kampanj för att få kommissionen att ändra sig. Anders Borg säger sig vara beredd att processa i EU-domstolen för att få behålla de svenska momsreglerna.
"Både staten och idrottens ska nog förbereda sig på att förlora den matchen", kommenterar Svenska Dagbladets sportchef Ola Billger.
I januari i år föreslog regeringen en kompromiss för EU-kommissionen som innebar att föreningar som omsätter mindre än en miljon kronor ska slippa redovisa moms. EU-kommissionen har nu beslutat att avslå regeringens ansökan om ett svenskt undantag från EU:s lagstiftning.
Hundratusentals idrottande barn kan få högre medlemsavgifter om EU tvingar Sverige att momsbelägga föreningar.
- Jag tror att det kan slå hårt mot familjer med svag ekonomi, säger Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet.
Hon är förvånad och besviken över beskedet att EU vill stoppa Sveriges undantag från momsplikt för ideella föreningar. Det innebär att idrottens inkomster från försäljning , reklam sponsorintäkter och andra finansiella poster skulle momsbeläggas.
Det är inte bara idrottsrörelsen som drabbas. EU-kommissionens slag kommer träffa alla ideella föreningar såsom förutom idrottsklubbar, kulturföreningar, trossamfund och biståndsorganisationer.
Enligt uppgift från finansdepartementet finns det, mycket ungefärligt, 120.000 ideella föreningar i Sverige.
- Föreningslivet spelar en oerhört stor roll för samhället och för att det ska fungera. Det kan inte vara ett samhällsintresse att föreningarna ska ägna kvällarna åt momsregistrering, säger finansminister Anders Borg (m).
Finansdepartementet ska nu ta kontakt med andra EU-länder, i första hand Finland, Danmark, Holland och Österrike, som har fått liknande klagomål från EU-kommissionen. Tanken är att länderna ska driva en gemensam kampanj för att få kommissionen att ändra sig. Anders Borg säger sig vara beredd att processa i EU-domstolen för att få behålla de svenska momsreglerna.
"Både staten och idrottens ska nog förbereda sig på att förlora den matchen", kommenterar Svenska Dagbladets sportchef Ola Billger.
torsdag 31 mars 2011
EU i tvivelaktiga affär med Centralasien
Samtidigt som revolterna i Nordafrika satt ljuset på EU:s olje- och gasaffärer med envåldshärskare i unionens södra utkanter, inte minst Libyen, sluter EU nya avtal med diktaturer i den resursrika och alltmer strategiskt viktiga region som går under namnet Centralasien.
Nyligen var Kirgizistans president Roza Ountbajeva i Bryssel för att diskutera gasleveranser med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Barroso har på senare tid också träffat ledarna för Uzbekistan, Kazakstan och Turkmenistan, länder med gas och olja och ungefär lika dåligt rykte vad gäller bristen på demokrati och mänskliga rättigheter som de av EU länge understödda regimerna i Nordafrika.
I Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr, förföljs både politiska och religiösa aktivister förföljs. Situationen i Turkmenistan och Kazakstan brukar beskrivas som något bättre, men där presidenterna likafullt utövar sin makt enväldigt.
EU vill göra sig mindre beroende av Ryssland och Mellanöstern. Turkmenistan sitter på världens fjärde största reserver av naturgas och Kazakstan har stora oljereserver, medan Uzbekistans ekonomi är en av de snabbast växande i världen.
Nyligen var Kirgizistans president Roza Ountbajeva i Bryssel för att diskutera gasleveranser med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Barroso har på senare tid också träffat ledarna för Uzbekistan, Kazakstan och Turkmenistan, länder med gas och olja och ungefär lika dåligt rykte vad gäller bristen på demokrati och mänskliga rättigheter som de av EU länge understödda regimerna i Nordafrika.
I Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr, förföljs både politiska och religiösa aktivister förföljs. Situationen i Turkmenistan och Kazakstan brukar beskrivas som något bättre, men där presidenterna likafullt utövar sin makt enväldigt.
EU vill göra sig mindre beroende av Ryssland och Mellanöstern. Turkmenistan sitter på världens fjärde största reserver av naturgas och Kazakstan har stora oljereserver, medan Uzbekistans ekonomi är en av de snabbast växande i världen.
söndag 27 mars 2011
Norska fack kräver kollektivavtal
Flera fall av grov social dumpning har avslöjats i Norge. Nu tar norska facket upp kampen med EU om vilka krav som kan ställas när offentliga tjänster ska utsättas för konkurrens.
Norska LO har sedan länge krävt att det ska finna kollektivavtal på företag som deltar i offentlig upphandling. I vissa kommuner, som till exempel vänsterstyrda Trondheim, har man framgångsrikt drivit detta krav. Och där har flera verksamheter kommunaliserats igen.
Däremot sade den borgerliga majoriteten i Oslo byråd nyligen nej med hänvisning till att kravet skulle strida mot EU:s regelverk, som Norge genom EES-avtalet är bundet till.
Men Fagforbundet, Norges största fackförbund med huvudsakligen offentligt anställda, tänker inte vika sig för EU.
- Vi fortsätter att driva det här kravet. det handlar om politisk vilja. Jag begriper inte hur politiker kan tro att människor med osäkra anställningskontrakt, låg lön och dåliga arbetsvillkor ska kunna utveckla kvaliteten i de offentliga tjänsterna, säger Stein Guldbrandsen på Fagforbundet.
Dessutom påpekar Fagforbundet och LO att Norge är bundet av ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling.
- Med konventionen i ryggen kan man hänvisa till vilka avtal som är normala för området och kräva att de efterlevs, säger Stein Guldbrandsen.
Men även här ställer EU:s regelverk till det. Den norska rödgröna regeringen står bakom ILO 94, men har fått bakläxa av EES-avtalets övervakningsmyndighet ESA. ESA hävdar att innehållet i ILO-konventionen står i strid med EU:s konkurrensregler och hotar med att ställa Norge till svars inför den så kallade Eftadomstolen. (ESA och Eftadomstolen kan beskrivas som EU-kommissionens och EU-domstolens förlängda arm i EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein.)
Norska LO har sedan länge krävt att det ska finna kollektivavtal på företag som deltar i offentlig upphandling. I vissa kommuner, som till exempel vänsterstyrda Trondheim, har man framgångsrikt drivit detta krav. Och där har flera verksamheter kommunaliserats igen.
Däremot sade den borgerliga majoriteten i Oslo byråd nyligen nej med hänvisning till att kravet skulle strida mot EU:s regelverk, som Norge genom EES-avtalet är bundet till.
Men Fagforbundet, Norges största fackförbund med huvudsakligen offentligt anställda, tänker inte vika sig för EU.
- Vi fortsätter att driva det här kravet. det handlar om politisk vilja. Jag begriper inte hur politiker kan tro att människor med osäkra anställningskontrakt, låg lön och dåliga arbetsvillkor ska kunna utveckla kvaliteten i de offentliga tjänsterna, säger Stein Guldbrandsen på Fagforbundet.
Dessutom påpekar Fagforbundet och LO att Norge är bundet av ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling.
- Med konventionen i ryggen kan man hänvisa till vilka avtal som är normala för området och kräva att de efterlevs, säger Stein Guldbrandsen.
Men även här ställer EU:s regelverk till det. Den norska rödgröna regeringen står bakom ILO 94, men har fått bakläxa av EES-avtalets övervakningsmyndighet ESA. ESA hävdar att innehållet i ILO-konventionen står i strid med EU:s konkurrensregler och hotar med att ställa Norge till svars inför den så kallade Eftadomstolen. (ESA och Eftadomstolen kan beskrivas som EU-kommissionens och EU-domstolens förlängda arm i EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein.)
måndag 21 mars 2011
EU splittrat om Libyen
FN:s Libyenbeslut och Natostaternas efterföljande intervention mot Libyen visar på öppen splittring mellan EU:s stormakter. Frankrike och Storbritannien har energiskt drivit på för FN-beslut om flygförbud över och bombningar av Libyen och fick till sist med sig USA. Men Tyskland har spjärnat emot och lade tillsammans med Ryssland och Kina ned sin röst vid omröstningen i säkerhetsrådet.
Det är inte första gången EU splittras vid dramatiska händelser i omvärlden. I uppmarschen till Irakkriget 2003 slöt Storbritannien upp bakom USA, medan Frankrike och Tyskland tillsammans med Ryssland motsatte sig en invasion i Irak.
Sedan dess har EU ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att EU ska kunna stå starkare på världsscenen. Efter Irakbråket enades Storbritannien, Frankrike och Tyskland om att stärka EU:s militära muskler. Med Lissabonfördraget fick EU i december 2009 sin första "utrikesminister", Catherine Aston.
Men när de dramatiska händelserna i Nordafrika bröt ut agerade medlemsländerna som vanligt på egen hand.
Det senaste EU-toppmötet kunde inte enas om vad som krävdes för att stoppa Gaddafis framfart i Libyen. I stället för att samla EU kring en gemensam linje fick EU-utrikesministern Catherine Ashton och EU-presidenten Herman van Rompuy nöja sig med att "välkomna" FN-resolutionen och lova att EU står redo att tillämpa den.
Återigen har EU visade sig oförmöget som säkerhetspolitisk allians. Trots allt tal om en gemensam europeisk utrikespolitik är det i USA som de avgörande besluten fattas.
Ett nytt EU-toppmötet denna vecka ska diskutera Libyen och "fatta de nödvändiga besluten". Det ser ut att bli en intressant diskussion.
Det är inte första gången EU splittras vid dramatiska händelser i omvärlden. I uppmarschen till Irakkriget 2003 slöt Storbritannien upp bakom USA, medan Frankrike och Tyskland tillsammans med Ryssland motsatte sig en invasion i Irak.
Sedan dess har EU ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att EU ska kunna stå starkare på världsscenen. Efter Irakbråket enades Storbritannien, Frankrike och Tyskland om att stärka EU:s militära muskler. Med Lissabonfördraget fick EU i december 2009 sin första "utrikesminister", Catherine Aston.
Men när de dramatiska händelserna i Nordafrika bröt ut agerade medlemsländerna som vanligt på egen hand.
Det senaste EU-toppmötet kunde inte enas om vad som krävdes för att stoppa Gaddafis framfart i Libyen. I stället för att samla EU kring en gemensam linje fick EU-utrikesministern Catherine Ashton och EU-presidenten Herman van Rompuy nöja sig med att "välkomna" FN-resolutionen och lova att EU står redo att tillämpa den.
Återigen har EU visade sig oförmöget som säkerhetspolitisk allians. Trots allt tal om en gemensam europeisk utrikespolitik är det i USA som de avgörande besluten fattas.
Ett nytt EU-toppmötet denna vecka ska diskutera Libyen och "fatta de nödvändiga besluten". Det ser ut att bli en intressant diskussion.
lördag 12 mars 2011
Fackliga rättigheter ska kokas till mos
"Antas förslaget går den svenska modellen med fria och ansvarstagande arbetsmarknadsparter och samförstånd mellan fack och arbetsgivare förlorad", framhåller LO, TCO och Saco i ett gemensamt upprop mot EU-kommissionens förslag som kommer att tvinga medlemsländerna, framför allt euroländerna, att decentralisera alla kollektivavtalsförhandlingar. Lönerna ska alltså enbart fastställas lokalt. EU ska kunna beordra medlemsregeringarna att korrigera "för höga" löneavtal. Tanken är att den europeiska konkurrenskraften ska stärkas genom lägre löner, konstaterar LO, TCO och Saco.
Det är naturligtvis bra att ledarna för de fackliga centralorganisationerna tar ställning mot ökad centralstyrning av den ekonomiska politiken i EU. Men vad de inte tycks inse är att EU-kommissionens antifackliga förslag inte är någon tillfällighet.
Med en valutaunion kan ekonomiska spänningar inte längre tas ut genom valutapolitiken. När växelkursen inte längre kan vara flexibel kommer det att uppstå en stark press på ökad flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden.
Industrins ekonomiska råd - en rådgivande ekonomgrupp för industriavtalet - uttryckte det så här i sin analys inför avtalsrörelsen 2001: "Den uppenbara effekten vid ett svenska medlemskap i EMU är att det krävs större flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden när automatiska växelkursförändringar inte längre utgör den stabiliserande mekanismen. " (Ekonomisk Debatt, nr 2 2000)
Kort sagt; när inte längre växelkursen kan vara flexibel kommer löntagarna att tvingas bli det. Lönebildningen måste decentraliseras och mjukas upp. Arbetsmarknaden måste avregleras, det gäller speciellt reglerna för konflikt- och arbetsrätt. Socialförsäkringarna måste bli mer individuella. Skatter måste sänkas och privatiseringarna ökas.
"EMU är en tryckkokare utan pysventil. Fackliga och sociala rättigheter ska kokas mjuka - eller till mos." Så lyder en metafor i tysk EMU-debatt. Den gjordes allmänt känd av Hans Tietmeyer, tidigare chef för tyska Bundesbank.
När valutan inte längre får vara flexibel, så tvingas folket att bli det. Det är själva meningen med föreningen. När ska ledningen för LO, TCO och Saco inse detta och ompröva inställningen till det antifackliga och högerpolitiska EU-projektet.
Det är naturligtvis bra att ledarna för de fackliga centralorganisationerna tar ställning mot ökad centralstyrning av den ekonomiska politiken i EU. Men vad de inte tycks inse är att EU-kommissionens antifackliga förslag inte är någon tillfällighet.
Med en valutaunion kan ekonomiska spänningar inte längre tas ut genom valutapolitiken. När växelkursen inte längre kan vara flexibel kommer det att uppstå en stark press på ökad flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden.
Industrins ekonomiska råd - en rådgivande ekonomgrupp för industriavtalet - uttryckte det så här i sin analys inför avtalsrörelsen 2001: "Den uppenbara effekten vid ett svenska medlemskap i EMU är att det krävs större flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden när automatiska växelkursförändringar inte längre utgör den stabiliserande mekanismen. " (Ekonomisk Debatt, nr 2 2000)
Kort sagt; när inte längre växelkursen kan vara flexibel kommer löntagarna att tvingas bli det. Lönebildningen måste decentraliseras och mjukas upp. Arbetsmarknaden måste avregleras, det gäller speciellt reglerna för konflikt- och arbetsrätt. Socialförsäkringarna måste bli mer individuella. Skatter måste sänkas och privatiseringarna ökas.
"EMU är en tryckkokare utan pysventil. Fackliga och sociala rättigheter ska kokas mjuka - eller till mos." Så lyder en metafor i tysk EMU-debatt. Den gjordes allmänt känd av Hans Tietmeyer, tidigare chef för tyska Bundesbank.
När valutan inte längre får vara flexibel, så tvingas folket att bli det. Det är själva meningen med föreningen. När ska ledningen för LO, TCO och Saco inse detta och ompröva inställningen till det antifackliga och högerpolitiska EU-projektet.
söndag 27 februari 2011
EU attackerar löntagarna
Inom EU håller, i eurokrisen kölvatten, en norm på att etableras som ger överstatliga aktörer som EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken (ECB) mandat att överpröva lönebildningen och begränsa utrymmet för arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna. Kravet på sänkta minimilöner i Irland är bara ett exempel på hur fack och anställda körs över genom extremt brutala villkor i olika så kallade räddningspaket från EU (och IMF).
I det nya EU-systemet för budgetövervakning – den europeiska terminen – har EU-kommissionen redan visat sin ambition att försöka ta kontrollen över löner och arbetsvillkor i medlemsstaterna. I en första analys betonades att länder med bytesbalansunderskott måste försämra anställningstryggheten för tillsvidareanställda och se över möjligheterna att sänka arbetslöshetsersättningarna.
I reformeringen av den ekonomiska styrningen inom EU har kommissionen föreslagit att ett system för kontroll av makroekonomiska obalanser ska komplettera stabilitetspakten. Kommissionen ska följa hur indikatorer relaterade till konkurrenskraft – såsom priser och löner – utvecklas i EU-länderna. Förslaget ger kommissionen möjlighet att blanda sig i den nationella lönebildningen och ifrågasätta löneökningar som den tycker är för stora. Eftersom kommissionens anvisningar knyts till sanktionshot och endast kan stoppas av en kvalificerad majoritet i ministerrådet blir maktspråket gentemot arbetsmarknadens parter starkt.
Utvecklingen är en logisk konsekvens av EU:s valutaunion. När inte en nationell valuta eller penningpolitik kan fungera som stötdämpare vid ekonomiska kriser, måste arbetsmarknaden vara flexibel. Löntagarna tvingas betala för valutaunionens misslyckanden via dumpade löner och försämrade anställnings- och pensionsvillkor.
I det nya EU-systemet för budgetövervakning – den europeiska terminen – har EU-kommissionen redan visat sin ambition att försöka ta kontrollen över löner och arbetsvillkor i medlemsstaterna. I en första analys betonades att länder med bytesbalansunderskott måste försämra anställningstryggheten för tillsvidareanställda och se över möjligheterna att sänka arbetslöshetsersättningarna.
I reformeringen av den ekonomiska styrningen inom EU har kommissionen föreslagit att ett system för kontroll av makroekonomiska obalanser ska komplettera stabilitetspakten. Kommissionen ska följa hur indikatorer relaterade till konkurrenskraft – såsom priser och löner – utvecklas i EU-länderna. Förslaget ger kommissionen möjlighet att blanda sig i den nationella lönebildningen och ifrågasätta löneökningar som den tycker är för stora. Eftersom kommissionens anvisningar knyts till sanktionshot och endast kan stoppas av en kvalificerad majoritet i ministerrådet blir maktspråket gentemot arbetsmarknadens parter starkt.
Utvecklingen är en logisk konsekvens av EU:s valutaunion. När inte en nationell valuta eller penningpolitik kan fungera som stötdämpare vid ekonomiska kriser, måste arbetsmarknaden vara flexibel. Löntagarna tvingas betala för valutaunionens misslyckanden via dumpade löner och försämrade anställnings- och pensionsvillkor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
