LO är för vinster i välfärden trots att medlemmarna beslutat motsatsen

LO byter fot i frågan om vinst i välfärden och kan nu tänka sig att förhandla i frågan med arbetsgivarna. Trots att det faller på sin egen orimlighet att de så kallade välfärdsföretagen via avtalsvägen skulle avskaffa sitt vinstintresse.

Det var för två år sedan som LO-kongressen tydligt satte ner foten när det gäller vinster i välfärden. LO:s styrelse ville genomföra en utredning av välfärdsfrågorna vilket också klubbades igenom men en majoritet av kongressombuden ville gå längre än så och röstade igenom en motion om att de ska verka för en non-profitprincip i vård, skola och omsorg.

För ungefär ett år sedan presenterade LO ett förslag om att offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska bedrivas av så kallade samhällsbolag, som bara får ta ut ett par procent av det investerade kapitalet i vinst. Men nu byter LO-ledningen fot och öppnar upp för att förhandla med arbetsgivarna.

– Vi är för vinst i välfärden och att också företagen måste få gå med vinst. Sedan vill vi att så mycket av vinsten som möjligt ska investeras tillbaka i verksamheten. Gärna i personalen via löneökningar, men också i kompetensutveckling, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin till Dagens Nyheter.

Det fackliga idéinstitutet Katalys kritiserar LO:s vändning i frågan och menar att det här kommer minska trycket på regeringen och finansministern att agera. Daniel Suhonen, chef på Katalys, säger också att vinst i välfärden inte är en förhandlingsfråga utan en politisk fråga.

– När LO:s ledning svänger i vinstfrågan i DN ser det dessvärre ut som en båge från den vanlige medlemmens åsikter till Stefan Löfvens knä som bevittnas, säger han i ett uttalande.

I Dagens ETC skojar debattören Göran Greider om att LO-ledningen accepterande av vinster i välfärden skapats av S-ledaren Stefan Löfven och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson under en lunch. Greider konstaterar att LO:s nya linje inte läggs fast på kongresser – utan meddelas genom Dagens Nyheter – och att den svenska modellen inte längre inbegriper löntagarna. Han anser att LO gjort ett allvarligt misstag – och han vill att Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson ska prata så lite som möjligt nästa gång de äter lunch tillsammans.

EU sätter demokratin ur spel

”Vi står inför ett historiskt supervalår 2014. I år hålls ett Europaparlamentsval, ett riksdagsval och 290 kommunalval. Det är första gången alla dessa 312 val sker på ett och samma år.” Det skriver EU- och demokratiminister (vilken negation!) Birgitta Ohlsson på Expressens debattsida (3 januari).
Att jämföra valet till EU-parlamentet med valen till riksdag, landsting och kommuner är vilseledande. I EU-parlamentsvalet väljer svenska folket (de som väljer att rösta) 20 ledamöter av totalt 751, vilket motsvarar knappt 2,7 procent. I de nationella valen väljer svenska folket 100 procent av alla ledamöter i riksdagen och sina respektive landsting och kommuner. Den 27 övriga EU-ländernas inflytande i Sverige via parlamentet i Strasbourg (och Bryssel) blir hela 97,3 procent efter valet den 25 maj.
”Vi har representativ demokrati i Sverige. All offentlig makt utgår från folket”, skriver Birgitta Ohlsson vidare. Det är en lögn. Eftersom Sverige är medlem i EU utgår nästan all offentlig makt från Bryssel. Sveriges inflytande i EU-parlamentet är, som jag redan konstaterat, betydligt mindre än fyraprocentspärren till den svenska riksdagen. Sveriges inflytande i det lagstiftande ministerrådet (medlemsstaternas regeringar) är i dag 2,9 procent av rösterna (enligt Nicefördraget). Från och med 1 november 2014 minskar Sveriges inflytande, då Lissabonfördragets beslutsregler träder i kraft, till 1,8 procent [en minskning med 37 procent]. Tysklands röststyrka blir med EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, 9,17 gånger så stor Sveriges [att jämföra med 2,9 gånger enligt Nicefördraget].
Kärnan i den representativa demokratin är att medborgarna kan utkräva ansvar från de valda företrädarna. Med medlemskapet i EU sätts folkstyret ur spel. I valet till EU-parlamentet kan de svenska medborgarna bara utkräva ansvar från 20 av 751 ledamöter, alltså 2,7 procent, och i valet till den svenska riksdagen, landstingen och kommunerna, som till uppemot 80 procent har fått sina beslutsbefogenheter begränsade av medlemskapet i EU, kommer svenska folket efter valen i september, bara kunna utkräva ansvar motsvarande 1,7 procent.
Även om Sveriges minister, typ Birgitta Ohlsson, i ministerrådet röstat i enlighet med vad en majoritet av svenska folket och riksdagen tycker, kan hen bli nedröstad av en kvalificerad majoritet bland regeringarna i de andra medlemsländerna, men blir lika fullt bunden av beslutet som de medlemsländer som röstat ja.
Tilt; så kan man sammanfatta den representativa demokratin i Sverige efter inträdet i EU. Det är huvudskälet till varför jag är och förblir motståndare till EU.