Ett steg i fel och ett steg i rätt riktning

Med röstsiffrorna 308 för och 20 mot (Sverigedemokraterna) röstade riksdagen för grundlagsändringarna. (21 riksdagsledamöter var frånvarande.) Från den 1 januari kommer det att stå i regeringsformen att Sverige är medlem i EU. Den enda egentliga konsekvensen blir att ett utträde försvåras, eftersom det i framtiden kräver en grundlagsändring. Men det går ju att lösa genom att låta en folkomröstning om utträde ur EU handla om att ändra i grundlagen och genomföras på valdagen. Folkomröstningsresultatet skulle därmed bli bindande för riksdag och regering.
Några hållbara argument från de båda EU-kritiska partierna som stödde grundlagsändringen har jag inte kunnat upptäcka i den minimala debatt som varit inför riksdagsbehandlingen eller under själva riksdagsdebatten. Skulle gissa att det åtminstone från Vänsterpartiets sida handlade om en eftergift för att komma med i det rödgröna samarbetet inför höstens riksdagsval. Det märkliga med Vänsterpartiets agerande är att riksdagsledamöterna medverkar till att göra det svårare att förverkliga det egna partiprogram. Det slås det fast att Vänsterpartiet arbetar "för ett svenskt utträde ur EU". Att då grundlagsskydda det svenska medlemskapet är ett steg i motsatt riktning.
De senaste dagarna har jag snabbläst konstitutionsutskottets betänkande "En reformerad grundlag". Trots att jag läste det mer grundligt i juni, upptäckte jag först nu att man föreslår en ändring av den så kallade EU-paragrafen i regeringsformen, dvs 10 kap. 5 §. Där står det i dag att riksdagen kan besluta om överlåtelse av beslutanderätt till EU om "minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig". I det betänkande som riksdagen i dag har godkänt för andra gången görs det ett tillägg så att den nya skrivningen blir "om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöterna enas om det".
För att tala EU-språk införs det en dubbel majoritet. I framtiden kommer det inte bara att krävas att 75 procent av de närvarande ledamöterna röstar ja utan denna majoritet måste bestå av minst 175 ledamöter. Vid tidigare tillfällen har vi i Folkrörelsen Nej till EU tillsammans med EU-kritiker som statsvetarprofessorn Sverker Gustavsson, påpekat att den nuvarande skrivningen teoretiskt skulle kunna innebära att tre personer, om det endast är fyra som deltar vid omröstningen, skulle kunna besluta att föra över lagstiftningsmakt från den svenska riksdagen. Den nya regeringsformen försvårar eller i vart fall underlättar inte riksdagens möjligheter att avhända sig beslutmakt till övermakten i Bryssel. Ett steg i rätt riktning, med andra ord.

Säg nej till grundlagsändringen

Den 24 november ska riksdagen fatta det andra och avgörande beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i kraft den 1 januari 2011. I kapitlet om statsskickets grunder görs följande tillägg: "Sverige är medlem i Europeiska unionen."
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap grundlagsskyddat. Konsekvensen blir att medlemskapet i EU cementeras och att det blir svårare för Sverige att lämna EU.
I övrigt har grundlagsändringen i praktiken ingen betydelse vad gäller Sveriges förhållande till EU. Enligt SNS Demokratiråd är förändringen av regeringsformen otillräcklig för att korrekt återspegla den marginalisering av riksdagen och uttunning av folkstyret som medlemskapet i EU innebär i praktiken.
I dag är minst 80 procent av de beslut som fattas i riksdagen redan beslutade i Bryssel. Lissabonfördraget, som trädde i kraft 1 december förra året, medför att än mer makt flyttas från riksdag, landsting och kommuner till EU:s överstatliga institutioner. Den nya EU-grundlagen innebär både en utvidgning av EU:s makt att stifta lagar oberoende av svenska folkets vilja och en ökning av unionens makt att begränsa vår egen riksdags möjlighet att stifta lagar.
En sådan maktförskjutning innebär en allvarlig inskränkning av öppningsorden i regeringsformen. Där stadgas att "All offentlig makt utgår från folket" och att "Riksdagen är folkets främsta företrädare". Med Lissabonfördraget blir detta än mer bara tomma ord. En stor del av makten i Sverige kommer att utgå från Bryssel och kunna genomdrivas oavsett vad de folkvalda i riksdagen tycker.
Efter Lissabonfördraget styrs Sverige från Bryssel snarare än Stockholm. Men de EU-positiva partieliterna agerar som om EU-medlemskapet är en marginell förändring. SNS Demokratiråd beskriver förhållandet som "dagens konstitutionella mörkläggning".
Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen. Försvara demokratin. Sverige ut ur EU!

Svårare för fack att kontrollera utländska företag

Under hot från EU-kommissionen är Sverige på väg att ändra reglerna för utländska företag.
Reglerna att utländska företag i Sverige måste upprätta en filial och utse en företrädare för att få verka här stör EU-kommissionen i Bryssel, som anser att kraven strider mot den fria rörligheten på EU:s inre marknad. Kommissionen hotar att dra Sverige inför EU-domstolen om inte reglerna ändras.
En statlig utredning föreslår att kravet på filial slopas för utländska företag om de ska verka bara tillfälligt i Sverige. I stället ska företagen göra en anmälan till Bolagsverket.
Om företaget inte har några anställda i Sverige och inte tänker driva verksamheten här mer än sex månader behövs ingen anmälan.
Om företaget har personal anställd i Sverige och verksamheten ska pågå i mer än åtta dagar måste en kontaktperson utses och anmälas till Bolagsverket. Syftet med det är att de fackliga organisationerna ska kunna identifiera och komma i kontakt med utländska arbetsgivare verksamma i Sverige.
Om utredningens förslag genomförs är det inte säkert att det är tillräckligt för att tillmötesgå EU-kommissionen. Kravet på anmälan till Bolagsverket kan ses som en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster.
EU är och förblir ett antifackligt och högerpolitiskt stormaktsprojekt.