torsdag 31 mars 2011

EU i tvivelaktiga affär med Centralasien

Samtidigt som revolterna i Nordafrika satt ljuset på EU:s olje- och gasaffärer med envåldshärskare i unionens södra utkanter, inte minst Libyen, sluter EU nya avtal med diktaturer i den resursrika och alltmer strategiskt viktiga region som går under namnet Centralasien.
Nyligen var Kirgizistans president Roza Ountbajeva i Bryssel för att diskutera gasleveranser med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.
Barroso har på senare tid också träffat ledarna för Uzbekistan, Kazakstan och Turkmenistan, länder med gas och olja och ungefär lika dåligt rykte vad gäller bristen på demokrati och mänskliga rättigheter som de av EU länge understödda regimerna i Nordafrika.
I Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr, förföljs både politiska och religiösa aktivister förföljs. Situationen i Turkmenistan och Kazakstan brukar beskrivas som något bättre, men där presidenterna likafullt utövar sin makt enväldigt.
EU vill göra sig mindre beroende av Ryssland och Mellanöstern. Turkmenistan sitter på världens fjärde största reserver av naturgas och Kazakstan har stora oljereserver, medan Uzbekistans ekonomi är en av de snabbast växande i världen.

söndag 27 mars 2011

Norska fack kräver kollektivavtal

Flera fall av grov social dumpning har avslöjats i Norge. Nu tar norska facket upp kampen med EU om vilka krav som kan ställas när offentliga tjänster ska utsättas för konkurrens.
Norska LO har sedan länge krävt att det ska finna kollektivavtal på företag som deltar i offentlig upphandling. I vissa kommuner, som till exempel vänsterstyrda Trondheim, har man framgångsrikt drivit detta krav. Och där har flera verksamheter kommunaliserats igen.
Däremot sade den borgerliga majoriteten i Oslo byråd nyligen nej med hänvisning till att kravet skulle strida mot EU:s regelverk, som Norge genom EES-avtalet är bundet till.
Men Fagforbundet, Norges största fackförbund med huvudsakligen offentligt anställda, tänker inte vika sig för EU.
- Vi fortsätter att driva det här kravet. det handlar om politisk vilja. Jag begriper inte hur politiker kan tro att människor med osäkra anställningskontrakt, låg lön och dåliga arbetsvillkor ska kunna utveckla kvaliteten i de offentliga tjänsterna, säger Stein Guldbrandsen på Fagforbundet.
Dessutom påpekar Fagforbundet och LO att Norge är bundet av ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling.
- Med konventionen i ryggen kan man hänvisa till vilka avtal som är normala för området och kräva att de efterlevs, säger Stein Guldbrandsen.
Men även här ställer EU:s regelverk till det. Den norska rödgröna regeringen står bakom ILO 94, men har fått bakläxa av EES-avtalets övervakningsmyndighet ESA. ESA hävdar att innehållet i ILO-konventionen står i strid med EU:s konkurrensregler och hotar med att ställa Norge till svars inför den så kallade Eftadomstolen. (ESA och Eftadomstolen kan beskrivas som EU-kommissionens och EU-domstolens förlängda arm i EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein.)

måndag 21 mars 2011

EU splittrat om Libyen

FN:s Libyenbeslut och Natostaternas efterföljande intervention mot Libyen visar på öppen splittring mellan EU:s stormakter. Frankrike och Storbritannien har energiskt drivit på för FN-beslut om flygförbud över och bombningar av Libyen och fick till sist med sig USA. Men Tyskland har spjärnat emot och lade tillsammans med Ryssland och Kina ned sin röst vid omröstningen i säkerhetsrådet.
Det är inte första gången EU splittras vid dramatiska händelser i omvärlden. I uppmarschen till Irakkriget 2003 slöt Storbritannien upp bakom USA, medan Frankrike och Tyskland tillsammans med Ryssland motsatte sig en invasion i Irak.
Sedan dess har EU ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för att EU ska kunna stå starkare på världsscenen. Efter Irakbråket enades Storbritannien, Frankrike och Tyskland om att stärka EU:s militära muskler. Med Lissabonfördraget fick EU i december 2009 sin första "utrikesminister", Catherine Aston.
Men när de dramatiska händelserna i Nordafrika bröt ut agerade medlemsländerna som vanligt på egen hand.
Det senaste EU-toppmötet kunde inte enas om vad som krävdes för att stoppa Gaddafis framfart i Libyen. I stället för att samla EU kring en gemensam linje fick EU-utrikesministern Catherine Ashton och EU-presidenten Herman van Rompuy nöja sig med att "välkomna" FN-resolutionen och lova att EU står redo att tillämpa den.
Återigen har EU visade sig oförmöget som säkerhetspolitisk allians. Trots allt tal om en gemensam europeisk utrikespolitik är det i USA som de avgörande besluten fattas.
Ett nytt EU-toppmötet denna vecka ska diskutera Libyen och "fatta de nödvändiga besluten". Det ser ut att bli en intressant diskussion.

lördag 12 mars 2011

Fackliga rättigheter ska kokas till mos

"Antas förslaget går den svenska modellen med fria och ansvarstagande arbetsmarknadsparter och samförstånd mellan fack och arbetsgivare förlorad", framhåller LO, TCO och Saco i ett gemensamt upprop mot EU-kommissionens förslag som kommer att tvinga medlemsländerna, framför allt euroländerna, att decentralisera alla kollektivavtalsförhandlingar. Lönerna ska alltså enbart fastställas lokalt. EU ska kunna beordra medlemsregeringarna att korrigera "för höga" löneavtal. Tanken är att den europeiska konkurrenskraften ska stärkas genom lägre löner, konstaterar LO, TCO och Saco.
Det är naturligtvis bra att ledarna för de fackliga centralorganisationerna tar ställning mot ökad centralstyrning av den ekonomiska politiken i EU. Men vad de inte tycks inse är att EU-kommissionens antifackliga förslag inte är någon tillfällighet.
Med en valutaunion kan ekonomiska spänningar inte längre tas ut genom valutapolitiken. När växelkursen inte längre kan vara flexibel kommer det att uppstå en stark press på ökad flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden.
Industrins ekonomiska råd - en rådgivande ekonomgrupp för industriavtalet - uttryckte det så här i sin analys inför avtalsrörelsen 2001: "Den uppenbara effekten vid ett svenska medlemskap i EMU är att det krävs större flexibilitet i lönebildningen och på arbetsmarknaden när automatiska växelkursförändringar inte längre utgör den stabiliserande mekanismen. " (Ekonomisk Debatt, nr 2 2000)
Kort sagt; när inte längre växelkursen kan vara flexibel kommer löntagarna att tvingas bli det. Lönebildningen måste decentraliseras och mjukas upp. Arbetsmarknaden måste avregleras, det gäller speciellt reglerna för konflikt- och arbetsrätt. Socialförsäkringarna måste bli mer individuella. Skatter måste sänkas och privatiseringarna ökas.
"EMU är en tryckkokare utan pysventil. Fackliga och sociala rättigheter ska kokas mjuka - eller till mos." Så lyder en metafor i tysk EMU-debatt. Den gjordes allmänt känd av Hans Tietmeyer, tidigare chef för tyska Bundesbank.
När valutan inte längre får vara flexibel, så tvingas folket att bli det. Det är själva meningen med föreningen. När ska ledningen för LO, TCO och Saco inse detta och ompröva inställningen till det antifackliga och högerpolitiska EU-projektet.